söndag, februari 13, 2011

Tal på konferens om kurdernas situation i Syrien

Igår var jag Socialdemokraternas representant på ett seminarium om situationen för kurder i Syrien som organisationen CHAK tillsammans med KSAF, Kurdiska student- och akademikerförbundet, hade arrangerat. Min vän Evin Incir, ordförande för KSAF, var moderator och skötte det galant. De andra partierna var representerade av bland annat Fredrik Malm, riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson för Folkpartiet, och Hans Linde, riksdagsledamot och gruppledare för Vänsterpartiet i riksdagen. Deltog gjorde även experter på kurder/Syrien/Mellanöstern som Robert Lowe från anrika London School of Economics and Political Science där många presidenter, premiärministrar och nobelpristagare har studerat. Robert har skrivit flera böcker om kurderna och besökt Syrien flera gånger för att själv se hur situationen ser ut.

Robert Lowe, Central Manager på London School of Economics and Political Science Middle East Center, och jag. Vi skämtade om att vi lika gärna kunde ha varit brorsor tack vare våra snygga "frisyrer" ;-)

Jag inledde mitt tal med att berätta att jag tyvärr ännu inte har besökt Syrien/västra Kurdistan, då det är svårt att besöka landet i politiskt syfte men att jag är övertygad om att jag en dag kommer att åka dit. Sen lyfte jag upp:

1.) Den omänskliga situation som kurderna lever i under den syriska regimens förtryck. Bland annat saknar långt över 100 000 kurder i landet medborgarskap, eftersom regimen fråntog dem sina medborgarskap i ett "folkräkningsprojekt" 1962. Det innebär att dessa kurder lever som flyktingar inom landets gränser utan de mest grundläggande rättigheterna till studier, giftemål eller att röra sig fritt i landet. Den 10 september 2008 undertecknade landets president Bashar al-Assad "presidentdekret 49" som som gör det omöjligt för kurder att köpa, sälja eller hyra mark och bostäder eller andra anläggningar utan statens tillstånd. Och det är nog överflödigt att ens påpeka att det inte är lätt att få statens tillstånd. Dessutom har president Bashar al-Assads Baath-parti (samma parti som Saddam Hussein ledde i irak) byggt upp ett kontrollsystem där alla är rädda för alla, eftersom man inte vet vem som är en angivare/spion för statens räkning. Syrien behöver inga fängelser för kurderna, eftersom landet är ett enda stort fängelse för kurderna.

Syrien och de delar av landet där kurderna främst bor, den helröda delen kallas av kurder "västra Kurdistan".


2.) Det händer mycket i Nordafrika och Mellanöstern just nu, som i Tunisien och Egypten som snart kan vara demokratier om allt går rätt. I Syrien händer tyvärr inte lika mycket, eftersom regimens kontroll och förtryck är så hårt att någon aktiv politisk opposition inte existerar. Dock sker små, små förändringar i Syrien som visar på att regimen är nervös och störd av det som sker i Tunisien och Egypten. Ett exempel på det är att regimen verkar vara på väg att lyfta de femåriga blockeringen av det sociala nätverket Facebook. För trots att förtryckarregimer skräms av fri kommunikation mellan sina medborgare verkar man alltså vara på väg att lyfta blockeringen, kan det vara så att man vill visa för folket och omvärlden att man trots allt är lite lyhörd och demokratisk? Dessutom sa Bashar al-Assad i amerikanska Wall Street Journal att han under året tänker genomföra vad han kallar "flera politiska reformer" under året.

3.) Varför är det så tyst i svensk debatt om situationen i Syrien både rent allmänt men även förtrycket av kurderna? Jag tror tyvärr att det till stor del beror på brist på kunskap bland politiker, andra opinionsbildare och media. En gång sa en klok person till mig att "Claes, ju mer du vet om något desto mer dras du in i det." Därför är det viktigt att kurder och sådana som jag som är engagerade för fred, frihet och mänskliga rättigheter för kurderna och alla som bor i Syrien/Mellanöstern att lyfta frågan och bidra med kunskap till politiker och opinionsbildare, för när dessa förstår hur illa situationen i Syrien är så kommer det att börja hända saker.

Avslutningsvis nämde jag att förtryckare aldrig vinner i det långa loppet, varken i Tunisien, Egypten eller i Syrien. En dag ska förtrycket från Bashar al-Assad och Baath-partiet i Syrien vara en del av historien precis som förtrycket från Saddam Hussein och Baath-partiet i Irak är idag.

Andra bloggar om , , , , , , , , , och annat intressant.