Debattartikel om att påverka under årets politikervecka i Almedalen utan att själv vara på plats

På söndag börjar den så kallade politikerveckan i Almedalen/Visby. I går i Piteå-Tidningen och i dag i NSD har jag tillsammans med två kollegor skrivit en debattartikel om hur man kan påverka utan att själv vara på plats. Debattartikeln i Piteå-Tidingen hittas här och i NSD här.

Andra bloggar om Almedalen, politikerveckan och annat intressant

Krönika i NSD: "Om ett besök vid reaktor 4 i Tjernobyl"

I dagens NSD har jag skrivit en gästkrönika på ledarsidan med titeln "Om ett besök vid reaktor 4 i Tjernobyl". Jag skrev den efter att i maj ha gjort ett besök i Tjernobyl och spökstaden Pripjat cirka 3 kilometer därifrån.

 Reaktor 4 i Tjernobyl med den omslutande betongsarkofagen

Hammaren och skäran är fortfarande högst i spökstaden Pripjat, ca 3 kilometer från Tjernobyl

Bonden Maria som flyttade tillbaka till sin gård i närheten av Tjernobyl 1989, tre år efter olyckan

Bonden Ivan som tillsammans med Maria tyckte att det var bättre under Sovjettiden när någon faktiskt brydde sig om deras hälsa, nu för tiden kostar sjukvården väldigt mycket pengar

Övergivna radiobilar

Danspalatset i Pripjat

Inuti danspalatset

Inuti ett övergivet barnhem

Reaktor 5 och 6 som bara var färdigbyggda till 80 procent när olyckan inträffade

På vandring i Pripjat

Andra bloggar om energi, Tjernobyl, Ukraina, Sovjet och annat intressant.

Huvudtalare på Första maj i Vallentuna

I dag var jag huvudtalare vid Första maj-firandet i Vallentuna. Vädret var på topp, Socialdemokraterna i Vallentuna hade gjort ett lysande jobb både med förberedelserna och med själva arrangemanget. Uppskattningsvis var det närmare etthundra personer som närvarade i Vallentuna centrum.

Direkt efter talet

I talet fokuserade jag på två områden: hur kunskap och arbete bygger Sverige samt internationell solidaritet. Inom området kunskap och arbete beskrev jag hur regeringen har varit duktig på att betona att alla ska jobba, men att de inte har varit lika skickliga på att skapa jobb. Det märks inte minst i den stigande långtidsarbetslösheten, alltså antal personer som har varit arbetslösa i mer än två år, samt i den höga ungdomsarbetslösheten. Regeringen pratar om att sänka lönerna för många olika grupper, något som Socialdemokraterna kraftfullt kommer att motarbeta. Regeringen väntar på bättre tider, medan Sverige väntar på en bättre regering.

Solen värmde under mitt tal

Jag gick sedan igenom de tre fundament på vilken Socialdemokraternas jobbpolitik vilar på: Ordning och reda i de offentliga finanserna, en aktiv närings- och innovationspolitik som ökar efterfrågan på arbetskraft samt en möjlighet för alla att skaffa sig högre kompetens. Här följer en sammanfattning av vad jag sa kring de tre fundamenten.

1. Ordning och reda i de offentliga finanserna. Socialdemokraterna vill inte lägga pengar på misslyckade subventioneringar och på Sveriges krogar, utan i stället investera i kunskap, skolor och ny infrastruktur. För att gjuda en stabil ekonomisk grund för kunskaps- och välfärdsreformer är starka och långsiktiga offentliga finanser ett måste.

2. En stark närings- och innovationspolitik. Socialdemokraterna vill stärka den svenska innovationskraften så att fler idéer kan bli till varor och tjänster, så att nya företag kan startas och gamla företag kan växa och anställa fler. På så sätt skapas det en efterfrågan på arbetskraft, fler kan komma i arbete och arbetslösheten pressas tillbaka. Två områden som Socialdemokraterna lyfter är det så kallade Life science, alltså sjukvårds- och läkemedelsområdet, samt den gröna omställningen. Hälsa blir allt viktigare både i Sverige och globalt och om vi satsar på en gemensamt finansierad sjukvård av högsta kvalitet möjliggör det både en förbättring av människors hälsa samt en förutsättning för ökad tillväxt och fler jobb. Angående den gröna omställningen så har Sverige en otrolig utvecklingspotential att ta fram och exportera långsiktigt hållbara lösningar.

En sista genomläsning av talet på väg ut till Vallentuna (klicka på bilden så kan du läsa vad jag säger om närings- och innovationspolitik)

3. Göra så att människor har kompetensen att ta de jobb som växer fram. Om Sverige ska konkurrera med kunskap, så innebär det att alla ska kunna höja sin kompetensnivå - oavsett om man är låg- eller högutbildad, oavsett om man är gammal eller ung och oavsett var i landet man bor. Högskolan måste göras tillgänglig för fler och undervisningens kvalitet i skolan måste bli bättre.

Jag talade sedan om internationell solidaritet. Socialdemokratin är en internationell freds- och frihetsrörelse. Det bygger på insikten att varje människa är värd precis lika mycket oavsett var i världen hon eller han befinner sig. Världens utmaningar delas av alla och inget land kan lösa de globala problemen på egen hand. Jag berättade sedan om de resor jag gjorde under min tid som biträdande internationell sekreterare för partiet, bland annat till irakiska Kurdistan, Vitryssland och Sydamerika samt hur insikten om att ingen människa vill leva i förtryck växte sig stark inom mig.

Jag lyfte upp den fruktansvärda slakt som regimen i Syrien utför på sin egen befolkning och att Sverige och EU har ett stort ansvar att bidra till en positiv utveckling både där och i hela Mellanöstern och Nordafrika. Det ligger en stor utmaning i att bygga upp demokratier, vilket inte minst syns i det faktum att kvinnorna i flera länder där demokrativågen har dragit fram faktiskt riskerar att få det sämre än innan. Socialdemokratin har en viktig roll att spela genom att trycka på att demokrativågen måste stärka kvinnors rättigheter och inte försämra dem.

Jag talade sedan om vandaliseringen av det som ska bli Vallentunas första hem för ensamkommande flyktingbarn samt hoten som framförts till kommunens socialförvaltning (läs mer om det här). Socialdemokraterna i Vallentuna har gjort ett stort jobb när de samlat alla partier i kommunen, utom Sverigedemokraterna, bakom att ta avstånd från vandaliseringen och hoten. Dessutom har även invånare i kommunen hört av sig till socialförvaltningen och frågat hur de kan hjälpa flyktingbarnen in i samhället. Sann solidaritet känner inga hinder - varken över nationsgränser eller mellan människor som ska leva i samma bostadsområde.

Rosor i mängder

Jag avslutade med att konstatera att trots att det ser ljust ut i opinionsmätningarna så är det 866 dagar kvar till nästa riksdagsval. Det kommer inte att bli en lätt match och det är viktigt att så många som möjligt engagerar sig. Det är också viktigt för alla socialdemokrater att känna självförtroende, sluta upp bakom partiordföranden Stefan Löven och bakom att ingen människa i hela vårt land ska behöva tvivla på att vi socialdemokrater arbetar utifrån det faktum att kunskap och arbete bygger Sverige.

2009 var jag för övrigt huvudtalare vid Första maj-firandet i min uppväxtkommun Boden, läs mer om det här.

Krossa könsapartheid i Iran

Ikväll har jag varit samtalsledare vid seminariet "kvinnors roll i ett federalt Iran för framtiden".

Situationen i Iran för olika etniska grupper är minst sagt bedrövlig, men ännu värre för kvinnor i dessa grupper eftersom de blir dubbelt diskriminerade. Dels för att inte är "iranier" och dels för att de just är kvinnor. Iransk lagstiftning säger till exempel att två kvinnors vittnesmål motsvarar en mans och kvinnor ärver bara hälften av vad sina bröder ärver. Lagen, som är baserad på sharia, kan sägas vara en sorts könsapartheid (jämför med de gamla raslagarna under apartheid i Sydafrika) där kvinnan inte är lika mycket värd som mannen.

Trots allt det här är kvinnor ändå politiskt aktiva i Iran. Inte alltid öppet, eftersom de riskerar fängelse eller att bli utmålade som "statens fiende" vilket är livsfarligt, men så mycket de kan och ibland "under jorden".

Tyvärr kommer jämställdhetsfrågorna och könsdiskrimineringsfrågorna ibland i skymundan i frågor kring frihet och demokrati i Mellanöstern, men under kvällens seminarium riktade vi fokus på att kampen för att kvinnors rättigheter i Iran - och hela världen - måste öka i styrka. Som en kvinnofrihetskämpe i Iran har sagt: "Frihet till kvinnor är lycka till samhället".

Kvällen fick mig att minnas en av de mest givande utbildningspassen jag har hållit i på plats i irakiska Kurdistan. Det var när jag undervisade i jämställdhet för kurdiska män i PUK, Socialdemokraternas kurdiska systerparti i Irak.

Andra bloggar om jämställdhet, frihet, demokrati, Iran, Mellanöstern och annat intressant.

Debattartikel om partikulturerna i Moderaterna och Socialdemokraterna

Jag har skrivit en debattartikel på SVT Debatts hemsida om partikulturerna i Moderaterna och Socialdemokraterna. Utgångspunkten har varit vilka problem de båda partierna brottas med och vad de kan lära sig av varandra. Observera att det är SVT Debatt som har satt rubriken.

Debattartikeln hittas här.

Andra bloggar om Moderaterna, Socialdemokraterna, politik och annat intressant.

Tal på Sergels Torg till stöd för jordbävningsoffren i Wan

Ikväll har jag hållit tal på en manifestation på Sergels Torg. Den arrangerades som stöd för offren för jordbävningen i området runt staden Wan i Kurdistan/Turkiet. Jordbävningen mätte 7,2 på Richterskalan, det var alltså en väldigt stor jordbävning. Flera hundra har dött, tusentals skadats och flera hundra saknas fortfarande.

Till en början sa den turkiska regeringen nej till internationell hjälp och hälsoministern hävdade att det inte behövdes någon hjälp. I ett tv-tal uppmanade landets premiärminister Recep Tayyip Erdogan turkisk media att inte rapportera om klagomålen på utebliven hjälp. Dessutom finns det turkiska journalister som i direktsändning har sagt att kurderna inte förtjänar någon hjälp. Samtidigt som allt detta har läkare på plats i området runt staden Wan vittnat om stor avsaknad på proviant och medicin. Låter det bisarrt att landets ledning agerar på detta sätt trots det akuta behovet av hjälp? Det här är alltså situationen i Turkiet i år 2011, ett land som vill bli medlem i EU.

Det var många som ville visa sitt stöd för offren för jordbävningen i staden Wan, här håller jag mitt tal

Ett annat tragiskt exempel på det systematiska förtrycket och diskrimineringen av kurder i Turkiet är Abdullah Demirbas. Han är borgmästare i stadsdelen Sur i staden Amed (namnet på kurdiska)/Diyarbakir (namnet på turkiska). Han har en sjukdom som heter djup ventrombos som kan vara dödlig om man inte får behandling. Den turksika staten ger honom inte utresetillstånd ur landet så att han kan åka till EU för att få den vård han inte kan få i Turkiet.

Turkiet är ett skräckexempel på hur en stat inte ska behandla sin befolkning. Att inte bistå med snabb och tillräcklig hjälp till landets befolkning efter en jordbävning är omänskligt och barbariskt. Turkiet har mycket kvar att bevisa innan ett EU-medlemskap kan bli aktuellt och jag tycker att den turkiska regeringen borde skämmas för sitt agerande.

Mina tankar går till offren för jordbävningen. Det är viktigt att förberedelserna inför nästa jordbävning blir bättre och diskrimineringen och förtrycket mot kurder och andra etniciteter i Turkiet måste omedelbart upphöra.

Andra bloggar om kurd, Kurdistan, EU, Turkiet, jordbävning och annat intressant

"KD:s problem är inte Hägglund utan bristen på politik"

Jag och Sandro Wennberg har skrivit en debattartikel på Svt Debatts hemsida om KD:s problem. Vi menar att KD:s främsta problem inte är partiledaren, utan bristen på politik. Vår debattartikel hittas här.

Andra bloggar om politik, Kristdemokraterna, Göran Hägglund och annat intressant.

Tal på demonstration mot utvisningar till Iran

Tidigare ikväll har jag talat vid en demonstration på Mynttorget i Stockholm mot utvisningarna av ett tjugotal politiskt aktiva kurder till Iran. Dessa kurder är aktiva i olika politiska partier och om de skickas tillbaka till Iran är risken överhängande att de fängslas, torteras, avrättas eller helt enkelt "försvinner". Jag har frågat mig vad som egentligen ska krävas för att för att man ska få stanna i Sverige om detta inte är skäl nog? Och man behöver absolut inte vara Iran-expert för att veta att landet styrs av en farlig och fanatisk regim.
.

På demonstrationen träffade jag Özz Nujen som bland annat är ståuppkomiker, manusförfattare, programledare och skådespelare - samt inte minst väldigt aktiv i frågor som rör kurder, Mellanöstern och demokrati. All respekt till kända personer som gör en insats för en bättre värld.
.

Den iranska regimen är rädd för demokrativågen som sveper över Mellanöstern och Nordafrika och är därför extra hård mot politiskt aktiva kurder. Om Sverige utvisar kurderna till Iran innebär det inte bara att man har ett ansvar för det öde som väntar dem - det innebär även att man sänder signalen att det är ok att Iran behandlar sin befolkning som man gör. Om kurderna skickas till Iran kan regimen visa upp att man har goda relationer med Sverige och att det inte är någon fristad för demokratikämpar. Att genomföra utvisningarna vore därför inget annat än att gå regimen till mötes - något som är fullständigt oacceptabelt. Sverige måste stå upp för demokrati, mänskliga rättigheter och frihet!
.
Gissa vad som hände? Fem minuter efter att jag hade hållit mitt tal fick vi beskedet att utvisningarna hade stoppats, ett väldigt härligt besked!

Andra bloggar om demokrati, Kurdistan, Iran, Mellanöstern och annat intressant.

Att vara fritidspolitiker.

Jag är fritidspolitiker för (S) i Sundbyberg. Att vara fritidspolitiker skulle jag framförallt vilja beskriva som att man har möjlighet att påverka verksamheten i sin kommun samt att det är väldigt allmänbildande. Förra mandatperioden var jag ersättare i stadsbyggnads- och miljönämnden och denna mandatperiod är jag ersättare i kommunfullmäktige samt ledamot i äldrenämnden.

Storskogen i Sundbyberg.

Jag har nyss varit på ett besök hos den del av hemtjänsten i kommunen som bedrivs i Storskogen, alltså den stadsdel i Sundbyberg där jag bor. Det är alltid intressant att träffa människor som jobbar med människor, eftersom de kan så mycket om hur människan fungerar. I just detta fallet med hemtjänst så är det en mer flexibel verksamhet än man kanske kan tro. För personalen handlar det om att känna till behoven hos varje individ som de gör besök hos. Det gäller även att ha en bra samordning med sina kollegor om ett besök visar sig ta längre tid än beräknat, så att en kollega kan hjälpa till med ens runda om man själv inte hinner. Sammanfattningsvis kändes besöket bra och personalen trivdes bra med kommunen som arbetsgivare och gav mig några tips på hur det kan bli ännu bättre. Jag är imponerad av personalens driv, omtanke om de äldre och förståelse för de äldre människornas behov.

På det här verksamhetsbesöket fick jag personalens perspektiv både gentemot de äldre som de jobbar med samt gentemot politikerna i kommunen. Vid nästa besök ska jag följa med ut i verksamheten så att jag även får de äldres perspektiv på hur saker och ting fungerar. Och som sagt, det är verkligen allmänbildande att vara friditspolitiker.

Några tankar om situationen i Mellanöstern

I söndags var jag S-representant på 65-årsjubileet för KDP, Kurdistans Demokratiska Parti i Irak/irakiska Kurdistan. Jag höll ett anförande och tog bland annat upp att demokrativåren kom till irakiska Kurdistan 1991, alltså redan för 20 år sedan, när kurderna enades och kastade ut Saddam Husseins/Baath-partiets trupper. Det innebär att kurderna har ett stort ansvar för att jobba intensivt med att utveckla demokratin i irakiska Kurdistan/Irak, vilket också sker.

Det var en trevlig tillställning med gott om tillfällen att diskutera situationen i Mellanöstern. Bland annat hade jag en intressant diskussion med några intellektuella om vad som händer i Syrien och Iran. Analysen jag fick presenterad för mig var att kurderna med flera i Iran just nu avvaktar vad som sker i Syrien, eftersom om Baath-partiets regim i Syrien faller så står förhoppningsvis Iran på tur. Iran satsar väldigt mycket på att stödja regimen i Syrien både med trupper, vapen och andra resurser. Det bör även nämnas att den syriska regimens trupper har varit försiktiga med att gå in i de kurdiska delarna av landet, eftersom motreaktionen skulle kunna bli väldigt stark både från kurder i landet men även från kurder i grannländerna och i diasporan i Europa.

Samtidigt som detta sker så jagas Kadhaffi i Libanon och Palestina kommer eventuellt att erkännas. Det händer mycket i Mellanöstern och Nordafrika nu...

Andra bloggar om Mellanöstern, Nordafrika, Kurdistan och annat intressant.

Jag börjar på Westander

Jag är glad att det nu är klart att jag efter sommaren börjar jobba som projektledare på pr-byrån Westander. Westanders affärsidé är bland annat att endast ta uppdrag som företaget och de anställda sympatiserar med samt att värna och respektera den öppna demokratiska processen (alla Westanders uppdragsgivare hittas här).

Westander ger varje år ut "Westanders pr-handbok" där byråns bästa tips på hur man bedriver pr finns. Boken går att ladda ner här eller läsa på nätet här. Det känns extra kul att gå till Westander när byrån flera gånger har belönats med olika utmärkelser, som till exempel "Kundens bästa Pr-byrå" 2011.

Jag kommer samtidigt som jag börjar på Westander att fortsätta mitt engagemang för Socialdemokraterna i kommunpolitiken i Sundbyberg, i kurdfrågan och internationella frågor samt skriva debattartiklar med mera.

Tankar efter parlamentsvalet i Turkiet

I helgen hölls det parlamentsval i Turkiet. Det regerande "muslimdemokratiska" AKP vann med nästan 50 % av rösterna. CHP är officiellt systerparti till Socialdemokraterna, partiet har de senaste åren fiskat röster i minst sagt nationalistiska vatten, men har det senaste året skärpt sig något och minskat på de mest extrema delarna av sin retorik vilket jag är tacksam för. CHP gick framåt i valet och landade på nära 26 % av rösterna. Det fascistiska MHP kom tyvärr över 10 %-spärren (en spärr avsedd att hålla kurdiska partier utanför parlamentet) och fick ca 13 %. Prokurdiska BDP ställde upp med oberoende kandidater och fick glädjande nog in 36 stycken på de totalt 550 platserna i det turkiska parlamentet.

Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan, som tyvärr beter sig allt mer maktfullkomligt.

Jag blev både upprörd och kände hopplöshet för utvecklingen i Turkiet när jag på valnatten nåddes av nyheterna om att människor som i staden Diyarbakir fredligt firade valframgångarna för BDP blev utsatta för tårgas och vattenkanoner. Jag blev i april intervjuad i SR om det kommande parlamentsvalet och uttryckte oro för att den demokratiska processen i landet inte skulle ha blivit bättre än i parlamentsvalet 2007, nu visar det sig alltså att min oro tyvärr verkar befogad då även oegentligheter som militärer vid vallokaler, oförseglade valurnor, väljare som avvisats m.m. har rapporterats. 2007 var jag i landet under parlamentsvalet och mina sammanfattade intryck frå det hittas här och här.

I omgångar har jag varit försiktigt positiv till vad som har verkat vara en vilja från AKP, med partiledaren/premiärministern Recep Tayyip Erdogan i spetsen, att reformera och demokratisera landet i riktning mot ett EU-medlemskap. Bland annat har landets minoriteter fått det lite bättre även om reformtakten går alldeles för långsamt. Man har minskat den mäktiga militärens makt och yttrandefriheten har blivit en aning bättre. Men det verkar som att Erdogan och AKP blir allt mer maktfullkomliga och själva beter sig så illa mot andra som de en gång själva blev behandlade (Erdogan har t.ex. själv suttit i fängelset efter att 1998 offentligt läst upp en religiös dikt).

Turkiets grundlag skrevs efter militärkuppen 1980 och den vill AKP skriva om, vilket inte är mig emot eftersom jag tycker att alla demokratier förtjänar en grundlag bättre än vad ett antal generaler kan skriva ihop. Däremot måste AKP lyssna på alla invånare i landet och se till att alla har samma rättigheter - ett arbete som måste ske parallellt med AKP:s vilja att skriva om den nuvarande grundlagen. Jag hoppas att BDP:s oberoende parlamentsledamöter och även CHP får vara med i utformningen av den nya grundlagen och att den erkänner landets minoriteter, öppnar upp för yttrandefrihet och gör landet till en riktig demokrati (vilket i mina ögon bl.a. innebär att 10 %-spärren till parlamentet måste sänkas rejält). Det blir därför väldigt intressant att se hur AKP nu tar sig an arbete med att göra om grundlagen.

Andra bloggar om politik, Turkiet, Kurdistan, kurd, demokrati, EU och annat intressant.

Min magisteruppsats: "Hur arbetade LO och Svenskt Näringsliv med opinionsbildning i valet 2010?"

När jag i juni 2005 fick jobb för Socialdemokraterna i riksdagen hann jag aldrig bli färdig med min magisteruppsats/D-uppsats i statsvetenskap. Min tanke var att skriva klart den parallellt med jobbet, men så blev det aldrig och åren gick. I våras bestämde jag mig för att ta tag i saken och valde att börja om med ett nytt ämne som blev "Hur arbetade LO och Svenskt Näringsliv med opinionsbildning i valet 2010?".

Ett stycke färdig magisteruppsats/D-uppsats.

LO och Svenskt Näringsliv är två tunga aktörer inom svensk politik, det finns de som menar att de är de två mest inflytelserika intresseorganisationerna i Sverige. Båda har tydliga uppfattningar om hur de vill att det svenska samhället ska utvecklas och se ut och det är därför intressant att se närmare på hur de arbetar med opinionsbildning, eftersom det har en inverkan på hur Sverige utvecklas. När man ser närmare på hur LO och Svenskt Näringsliv arbetar med opinionsbildning ger det även ökad kunskap kring modern opinionsbildning.

Min frågeställning var: "Vilka var de viktigaste skillnaderna mellan LO:s och Svenskt Näringslivs opinionsbildningsarbete i valet 2010?". I uppsatsen går jag först igenom det aktuella forskningsläget kring intresseorganisationers opinionsbildning. Jag ser sedan närmare på hur LO och Svenskt Näringsliv var organiserade för opinionsbildning samt hur de arbetade strategiskt med opinionsbildning. Jag har även en diskussion med utgångspunkt i det aktuella forskningsläget kring vilken av de båda som har den mest moderna organisationen och strategin för opinionsbildning.

Det material som har varit mest relevant för uppsatsen är de intervjuer med företrädare för LO och Svenskt Näringsliv som jag har gjort samt det interna material som de har låtit mig ta del av.

Mina slutsatser är bland annat att för att man ska förstå sig på hur de båda intresseorganisationerna arbetar med opinionsbildning måste man se närmare på vilka respektiva mål de har med den, eftersom dessa nämligen skiljer sig åt en hel del - LO riktar sig främst till sina förbunds förtroendevalda och medlemmar medan Svenskt Näringsliv riktar sig till hela väljarkåren. Det visar sig även att Svenskt Näringsliv i högre grad köper in kompetens från pr-konsulter, är skickligare på att använda sig av sociala medier och hemsidor samt gärna låter någon annan stå som avsändare till sina budskap. En annan viktig skillnad är att på Svenskt Näringsliv genomsyrar opinionsbildningsarbetet allt man gör på ett tydligare sätt samt att det har en större förankring i organisationens ledning.

För den som vill få full förståelse för mina slutsatser och hur jag kom fram till dem rekommenderar jag (såklart) läsning av min uppsats. Den går antingen att tanka ner här eller så kan du maila mig på claes.j.nordmark[at]gmail.com så skickar jag den till dig. Om någon är intresserad kommer jag i mån av tid gärna förbi och håller ett föredrag om vad jag har kommit fram till.

Andra bloggar om politik, LO, Svenskt Näringsliv, val2010, opinionsbildning och annat intressant.

Intervjuad i SR om det kommande parlamentsvalet i Turkiet

Idag blev jag, i egenskap av att vara ansvarig för Socialdemokraternas kurdnätverk, intervjuad i SR:s kurdiska kanal om situationen i Turkiet inför parlamentsvalet den 12 juni.

Intervjun hittas här (klicka på "Dengên dijê biryara Desteya Bilind a Hilbijartinê"), men det enda som hörs på svenska är några meningar från mig. Det står även en del på sidan som jag tänkte översätta sidan via Google Translate, men irriterande nog finns inte kurdiska med som alternativ att översätta till/från. Det får mig att fundera på om det är politiska skäl som ligger bakom att just kurdiska saknas, men det är svårt att veta om det är så eller ej.

Situationen i Turkiet är just nu att den turkiska valmyndigheten mot en konstig och juridiskt svag bakgrund har beslutat att tolv stycken framstående kurdiska kandidater, främst från partiet BDP, inte ska få ställa upp i valet. En av de kandidater som inte får ställa upp är Leyla Zana som har fått Europaparlamentets Sacharovpris som ges till personer som har "gjort anmärkningsvärda insatser för att försvara de mänskliga och grundläggande rättigheterna mot intolerans, fanatism och förtryck". Socialdemokraterna fördömer, precis som Europarådets valövervakningskommitté, den turkiska valmyndighetens beslut. Alla medborgare i ett land måste ha samma rättigheter, vilket uppenbarligen inte är fallet i Turkiet. Om Turkiet på allvar vill bli medlem i EU, något som Socialdemokraterna har en positiv inställning till, måste man omedelbart sluta diskriminera, trakassera och förtrycka delar av landets befolkning och på allvar övergå till att vara en fullvärdig demokrati.

Den 12 juni är det parlamentsval i Turkiet. Jag var där vid parlamentsvalet 2007 i de kurdiska delarna av landet för att se övervaka processen.

Jag var på plats vid det förra parlamentsvalet i Turkiet 2007 i de kurdiska delarna av landet, främst i Sirnak-provinsen mot gränsen till Irak. Då fick jag se både positiva saker, som att väldigt många kurder gick och röstade och flera kurdiska kandidater som lyckades bli invalda i parlamentet trots motstånd från "den djupa turkiska staten", samt negativa saker som militärer inne i själva vallokalerna - något som är fullständigt oacceptabelt ur demokratisk synpunkt. Jag skrev 2007 ner mina sammanfattade erfarenheter efter valet här och här.

Det vore minst sagt bedrövligt om den demokratiska processen i detta val i Turkiet inte visar sig har blivit bättre än den var i valet 2007. Den turkiska valmyndighetens beslut är oacceptabelt och jag kan sammanfattnignsvis bara säga en sak - skärpning Turkiet, det här duger inte!

Andra bloggar om politik, Socialdemokraterna, kurd, Kurdistan, Turkiet, demokrati, EU och annat intressant.

Jag, Anna Ljungdell & Erika Ullberg: "Vi måste ta ansvar för barnens övervikt"

Jag skriver idag tillsammans med Anna Ljungdell, kommunalråd (S) Nynäshamn, och Erika Ullberg, landstingspolitiker (S) Stockholms län, i en debattartikel på Newsmill om att vi politiker måste ta ansvar för barnens övervikt.

Vi vill bland annat skapa mer möjligheter för barn att leka och röra på sig.

Vår debattartikel hittas här och är ett svar på hälsokocken Jacob Wismars fråga "Vems fel är det att ett barn är överviktigt?"
.
För den intresserade har jag tidigare själv skrivit om vikten av att införa mer rörelse på schemat i skolan samt fick en motion om just detta bifallen på Socialdemokraternas partikongress 2009.
.
Andra bloggar om politik, Socialdemokraterna, idrott, övervikt, fetma, motion, rörelse, mat och annat intressant.

Jag talade för frihet & demokrati och mot förtrycket i Etiopien

Igår var jag Socialdemokraternas representant på en demonstration arrangerad av den Etiopiska oppositionen mot landets diktator Meles Zenawi. Stämningen var fantastisk och även om det kanske är en pretentiös jämförelse så när jag får äran att tala för demokrati & frihet och mot förtryck så får jag samma känsla som jag anar att Zlatan får när han gör sina snyggaste konstmål - det känns helt enkelt väldigt, väldigt bra.

Nedan följer det tal jag höll på Mynttorget utanför Riksdagen. Observera att det är det talade ordet som gäller och att det tyvärr aldrig går att få samma känsla när man läser ett tal som när en person gjuter liv i de skrivna orden.

Jag direkt efter mitt tal. Jag gillar de varma etiopiska färgerna.

Några av namnen och termerna i talet är inte helt enkla att förstå om man inte känner till Etiopisk politik, så här är en förklaring till dem.

Birtukan Mideksa = Etiopisk frihetskämpe och före detta oppositonsledare innan hon torterades mentalt i fängelset och blev tvungen att fly landet för sin och sin dotters säkerhet. Mer om mitt och Marita Ulvskogs möte med henne här och mer om när hon frigavs ur fängelset här.

Meles Zenawi = Diktatorn i Etiopien som hållit sig fast vid makten i flera år genom förtryck och senast i valfusk i parlamentsvalet ifjol där han fick 99 procent av rösterna.

Becka = Etiopiskt ord som bäst översätts som "enough" eller "nu räcker det", "nu är det nog".

Seye = Före detta försvarsminister i Etiopien som blev osams med diktatorn Meles Zenawi, blev kastad i fängelset och nu har gått med i oppositionen.

Andenet Party = Etiopiens största oppositionsparti.

Medrek = Paraplyorganisation för hela den etiopiska oppositionen.

Här följer mitt tal.

Kära vänner,

Jag heter Claes Nordmark och är här som representant för Socialdemokraterna. Jag är stolt över att få vara här tillsammans med er idag – tillsammans i kampen för ett fritt och demokratiskt Etiopien. Jag har tidigare jobbat som biträdande internationell sekreterare för Socialdemokraterna och under den tiden hade jag förmånen att få jobba med demokratifrågor för Etiopien och hela Afrikas Horn. Tillsammans med Socialdemokraternas dåvarande partisekreterare Marita Ulvskog och riksdagsledamoten Carina Hägg träffade jag i november 2008 den etiopiska frihetskämpen Birtukan Mideksa när hon besökte oss här i Stockholm, ett besök som sedan ledde till att Birtukan hamnade i fängelse när hon återvände hem till Etiopien. Det fick oss socialdemokrater att bli väldigt upprörda. Vi skrev ett då brev till Etiopiens premiärminister, diktatorn Meles Zenawi, där vi:

• 
  
  Krävde att valet i Etiopien 2010 skulle bli fritt och rättvist. Vi vet hur det gick – valet blev definitivt inte fritt och rättvist.


• 
  
  Vi krävde även att trakasserierna av den politiska oppositionen i Etiopien omedelbart skulle upphöra. Trakasserierna av den politiska oppositionen har inte upphört.


• 
  
  Vi krävde att den etiopiska lagen om att alla civila organisationer som får mer än 10 procent av sin finansiering från utlandet inte får arbeta med mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter eller ett rättvist rättssystem skulle tas bort. Den lagen har inte tagits bort.


• 
  
  Vi krävde att Birtukan Mideksa och alla andra politiska fångar omedelbart skulle friges. Det dröjde ett bra tag, men till slut så frigavs Birtukan Mideksa – dock sitter många politiska fångar i fängelse i Etiopien.

Men vet ni vad? Även om det är väldigt tragiskt att det sker så lite förändring i Etiopien så spelar det i det långa loppet ingen roll om Meles Zenawi lyssnar på oss just idag eller om han inte gör det. Vet ni varför det inte spelar någon roll? Jo, för att oavsett om Meles Zenawi klamrar sig fast vid makten i en dag till, i en vecka till, i en månad till eller i ett eller flera år till så ger vi aldrig upp! Vi ger aldrig upp! Och vi vilar inte innan diktatorn Meles Zenawi har avgått och Etiopien är befriat och fram tills han avgår så kommer vi att om och om igen att upprepa dessa ord: BECKA – NU SKA DU AVGÅ MELES!

Mina vänner,

Efter att vi socialdemokrater hade skrivit brevet med våra krav till diktatorn Meles Zenawi så ville Etiopiens ambassadör här i Sverige träffa mig, Marita Ulvskog och Carina Hägg för att prata om situationen i Etiopien. Det blev ett möte som jag kommer att komma ihåg för resten av mitt liv. Man kan säga att vi och den etiopiske ambassadören pratade helt olika språk. Vi pratade om mänskliga rättigheter, politisk frihet och yttrandefrihet. Han pratade om att alla i Etiopien minsann var lika inför lagen och att han tyckte att vi socialdemokrater lyssnade för mycket på vad han kallade ”den extremistiska etiopiska diasporan utanför landet”. Jag antar att det var er han menade, men jag ser inga extremister här idag – jag ser bara människor som kräver sina mänskliga rättigheter och sin rätt att få rösta i fria och demokratiska val. Och om ni är extremister – ja, då är även jag och mitt parti extremister. Jag kan berätta för er att tonen i vår diskussion med den etiopiske ambassadören ibland var så hård att jag blev så upprörd att mina händer skakade och jag berättade för honom vad jag tyckte om hans sätt att resonera. Och om jag hade haft honom här idag så hade jag inte tvekat att än en gång väldigt tydligt förklara för honom vad jag och mitt parti anser om diktatorn Meles Zenawis förtryck över det etiopiska folket. Jag hade bett honom skicka följande meddelande från oss till Meles Zenawi: BECKA – VI HAR FÅTT NOG, NU SKA DU AVGÅ MELES!

Mina vänner,

Det är inte bara här i Stockholm och Sverige som det är vår i luften. Det pågår även en demokratisk vår i Nordafrika och Mellanöstern. Och som vi alla vet finns det en del som har oturen att vara lite rädda för den svenska våren. Jag tänker på alla våra vänner som har pollenallergi. Ni vet hur det fungerar, man får röda ögon, näsan rinner och man känner sig väldigt hängig. Och vet ni vad. Det finns även de som är rädda för den demokratiska våren i Nordafrika och Mellanöstern. Ni vet, sådana som har DEMOKRATIALLERGI. De får röda ögon, börjar sova dåligt om natten och känner sig hängiga och oroliga. Jag tänker framförallt på diktatorn Meles Zenawi och de andra regimledarna som finns på Afrikas Horn. Meles Zenawi är väldigt rädd just nu. Kanske har han förstått att han en vacker dag kommer att bli tvungen att avgå precis som Ben Ali fick göra i Tunisien, precis som Mubarak fick göra i Egypten och precis som Gaddafi kommer att få göra i Libyen? Meles Zenawi verkar allt mer rädd och ett tydligt tecken på det är att han blir allt mer hotfull. Häromdagen i det Etiopiska parlamentet så höll han ett tal där han sa att han hade bevis för att Andenet Party och den samlade oppositionen i Medrek försöker starta ett uppror som det i Nordafrika. Han har därför redan skickat minst 200 av Andenet Partys och Medreks medlemmar i fängelset och han försöker skrämma folk till tystnad, som när han i parlamentet skällde ut den enda parlamentsledamoten som tillhör oppositionen. Har inte Meles lärt sig av diktatorerna i Nordafrika att den strategin inte fungerar? Den enda skillnaden mellan Meles Zenawi och diktatorerna i Nordafrika är att de i Nordafrika redan har fått avgå eller är på väg att avgå efter folkets krav på frihet och demokrati, medan Meles kanske lyckas behålla greppet om Etiopien ett tag till. Meles Zenawi är faktiskt så rädd att han har pratat om att starta krig mot Eritrea – allt för att få Etiopiens folk att tänka på annat än det förtryck som de lever i och få dem att inte kämpa för dem frihet som de har rätten till. Meles Zenawi försöker även med strategin att hålla sig vän med västvärlden, även om det kanske inte går så bra när han samtidigt försöker hota väst att inte lägga sig i vad han kallar ”Etiopiens inre angelägenheter”, för han vill till varje pris slippa västs inblandning i hur han förtrycker Etiopien. Jag undrar om han har sett hur det just nu går för Jemens president Ali Abdullah Saleh som försökte vara vän med väst samtidigt som han förtryckte sin egen befolkning? Det fungerade tills väst fick nog för att han var alldeles för brutal mot sin egen befolkning. Jag gillar inte att väst stödde honom överhuvudtaget, men det exemplet visar att ingen diktator, inte ens den som söker stöd i väst, går säker när folket väl enar sig och säger becka. Och det är vad vi säger till dig diktator Meles Zenawi, vi säger: BECKA – VI HAR FÅTT NOG, NU ÄR DET DAGS FÖR DIG ATT AVGÅ MELES!

Mina vänner,

Meles Zenawi har flera anledningar till att vara rädd, för både omvärlden och den etiopiska befolkningen håller på att vakna i och med den demokratiska våren i Nordafrika. Etiopiens ungdomar, som tidigare föredrog att se på fotboll på tv på lag som Manchester United, de ser nu på Al-Jazeera och BBC för att följa utvecklingen i Nordafrika. Deras politiska intresse har väckts till liv. Seye, den före detta försvarsministern i Etiopien har fått ett starkt politiskt engagemang efter att Meles kastade honom i fängelset. Seye är väldigt omtyckt av den etiopiska armén och kan få ett starkt inflytande över den om demokrativågen når landet. I maj ifjol efter den så kallade ”valsegern” i det fuskval där diktatorn Meles Zenawi vann med 99 procent av rösterna så var han så rädd att han i sitt segertal gömde sig bakom skottsäkert glas. Vi har ett budskap till dig Meles – när demokrativågen når Etiopien så kommer du inte att kunna gömma dig, då ska du få komma fram och förklara för den etiopiska befolkningen och för världen varför du har förtryckt etiopierna i alla dessa år. Och vi som vill ha frihet och demokrati i Etiopien har bara ett enda budskap till dig: BECKA – NU RÄCKER DET, NU SKA DU AVGÅ MELES!

Mina vänner,

Jag har med mig en hälsning till er från Marita Ulvskog, som nu är ledamot i Europaparlamentet, och från riksdagsledamot Carina Hägg, som tyvärr inte kunde vara med här idag. Som ni vet så har ju vi socialdemokrater precis bytt partiledning, men vi vill att ni ska veta att vår politik för Etiopien och Afrikas Horn ligger fast. Vi kräver frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet och vi kommer inte att vara nöjda förrän vi har fått det i Etiopien och på hela Afrikas Horn. Och jag, Marita och Carina vill även be er skicka en hälsning till min stora idol professor Mesfin Woldemariam nästa gång ni pratar med honom. Vi bjöd ju som ni vet in honom till Stockholm under våren 2009 och han var en stor inspirationskälla, så vi förstår mycket väl varför han är så populär och viktig för oppositionen i Etiopien. Låt mig få avsluta detta tal med att säga några korta ord om framtiden. Den etiopiska frihetskämpen Birtukan Mideksa har fått betala ett högt pris för sin kamp mot diktatorn Meles Zenawi. Hon torterades mentalt i fängelset, hon fick sedan söka vård i Sydafrika och är nu i USA tillsammans med sin dotter. Meles hotar nu alla de andra som är kvar i den etiopiska oppositionen i Andenet party och Medrek. Låt oss se till att Birtukan Mideksas kamp, och alla andras kamp, för frihet inte har varit förgäves. Låt oss se till att hon en dag ska få se att det höga priset som hon har fått betala trots allt har varit värt det, precis som Nelson Mandela fick se att hans kamp i Sydafrika till slut var värd priset som han fick betala. Och en dag ska vi skicka Meles Zenawi till ett ålderdomshem för pensionerade diktatorer tillsammans med diktatorn Mubarak från Egypten, diktatorn Ben Ali från Tunisien och diktatorn Gaddafi från Libyen. Tills den dagen kommer så ska vi kämpa och vi är inte rädda, vi ger oss inte, vi ska hålla ut! BECKA – VI HAR FÅTT NOG, NU SKA DU AVGÅ MELES!

I den här kampen för frihet och demokrati i Etiopien så står vi socialdemokrater vid er sida som era systrar och bröder. Och jag säger det en gång till, vi ska kämpa, vi är inte rädda, vi ska hålla ut! BECKA, BECKA, BECKA – NU SKA DU AVGÅ MELES!

Och kom ihåg att när det väl blir vår så kan sommaren komma snabbt. Låt oss därför se till att den demokratiska våren i Nordafrika och Mellanöstern sprider sig till Etiopien och Afrikas Horn.

Tack för att jag fick ordet.

Jag och den etiopiske professorn Mesfin Woldemariam under våren 2009, en av de klokaste människor jag någonsin har träffat.

Läs andra bloggar om politik, Socialdemokraterna, demokrati, Etiopien, Afrika, Afrikas Horn och annat intressant.

Mikael Damberg - min favorit bland partiledarkandaterna för Socialdemokraterna

Många av mina vänner har frågat mig vem jag vill se som partiledare för Socialdemokraterna. Mitt svar på den frågan är Mikael Damberg. Idag skrev Mikael en statusuppdatering på sin Facebook-sida som därför gjorde mig väldigt glad:

"...till alla er som mailat eller FBat om att ni vill se mig som ny partiledare och undrar om jag vill och ställer upp.
- Jag vill verkligen vara med och ta ansvar för den nystart som partiet behöver. Hur jag bäst kan göra nytta och vilken roll jag kan spela är det andra som får avgöra."

Mikael Damberg, min favorit bland kandidaterna till att bli ny partiledare för Socialdemokraterna.

Mikael är 39 år gammal och bor i Solna. 2002 blev han invald i riksdagen, han är ordförande för Socialdemokraterna i Stockholms län och han blev på Socialdemokraternas partikongress 2009 invald som ersättare i partiets verkställande utskott. Han är även Socialdemokraternas talesperson i utbildningspolitiska frågor.

Jag har jobbat nära Mikael i politiken och vet därför vilket driv han har. Han är otroligt skicklig både på att analysera samhällets möjligheter och problem, peka ut vilken riktning Socialdemokraternas politik ha samt att inspirera och skapa engagemang.

Om Mikael blir den som blir ny partiledare så känner jag mig trygg i att partiets förnyelse kommer att fortsätta och landa rätt. Det blir spännande att se hur det går, helgen 25 - 27 mars är det partikongress i Stockholm (ni som är i stan är givetvis välkomna dit som gäster) - då får vi svaret!

Andra bloggar om politik, Socialdemokraterna, Mikael Damberg och annat intressant.

Tal på konferens om kurdernas situation i Syrien

Igår var jag Socialdemokraternas representant på ett seminarium om situationen för kurder i Syrien som organisationen CHAK tillsammans med KSAF, Kurdiska student- och akademikerförbundet, hade arrangerat. Min vän Evin Incir, ordförande för KSAF, var moderator och skötte det galant. De andra partierna var representerade av bland annat Fredrik Malm, riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson för Folkpartiet, och Hans Linde, riksdagsledamot och gruppledare för Vänsterpartiet i riksdagen. Deltog gjorde även experter på kurder/Syrien/Mellanöstern som Robert Lowe från anrika London School of Economics and Political Science där många presidenter, premiärministrar och nobelpristagare har studerat. Robert har skrivit flera böcker om kurderna och besökt Syrien flera gånger för att själv se hur situationen ser ut.

Robert Lowe, Central Manager på London School of Economics and Political Science Middle East Center, och jag. Vi skämtade om att vi lika gärna kunde ha varit brorsor tack vare våra snygga "frisyrer" ;-)

Jag inledde mitt tal med att berätta att jag tyvärr ännu inte har besökt Syrien/västra Kurdistan, då det är svårt att besöka landet i politiskt syfte men att jag är övertygad om att jag en dag kommer att åka dit. Sen lyfte jag upp:

1.) Den omänskliga situation som kurderna lever i under den syriska regimens förtryck. Bland annat saknar långt över 100 000 kurder i landet medborgarskap, eftersom regimen fråntog dem sina medborgarskap i ett "folkräkningsprojekt" 1962. Det innebär att dessa kurder lever som flyktingar inom landets gränser utan de mest grundläggande rättigheterna till studier, giftemål eller att röra sig fritt i landet. Den 10 september 2008 undertecknade landets president Bashar al-Assad "presidentdekret 49" som som gör det omöjligt för kurder att köpa, sälja eller hyra mark och bostäder eller andra anläggningar utan statens tillstånd. Och det är nog överflödigt att ens påpeka att det inte är lätt att få statens tillstånd. Dessutom har president Bashar al-Assads Baath-parti (samma parti som Saddam Hussein ledde i irak) byggt upp ett kontrollsystem där alla är rädda för alla, eftersom man inte vet vem som är en angivare/spion för statens räkning. Syrien behöver inga fängelser för kurderna, eftersom landet är ett enda stort fängelse för kurderna.

Syrien och de delar av landet där kurderna främst bor, den helröda delen kallas av kurder "västra Kurdistan".

2.) Det händer mycket i Nordafrika och Mellanöstern just nu, som i Tunisien och Egypten som snart kan vara demokratier om allt går rätt. I Syrien händer tyvärr inte lika mycket, eftersom regimens kontroll och förtryck är så hårt att någon aktiv politisk opposition inte existerar. Dock sker små, små förändringar i Syrien som visar på att regimen är nervös och störd av det som sker i Tunisien och Egypten. Ett exempel på det är att regimen verkar vara på väg att lyfta de femåriga blockeringen av det sociala nätverket Facebook. För trots att förtryckarregimer skräms av fri kommunikation mellan sina medborgare verkar man alltså vara på väg att lyfta blockeringen, kan det vara så att man vill visa för folket och omvärlden att man trots allt är lite lyhörd och demokratisk? Dessutom sa Bashar al-Assad i amerikanska Wall Street Journal att han under året tänker genomföra vad han kallar "flera politiska reformer" under året.

3.) Varför är det så tyst i svensk debatt om situationen i Syrien både rent allmänt men även förtrycket av kurderna? Jag tror tyvärr att det till stor del beror på brist på kunskap bland politiker, andra opinionsbildare och media. En gång sa en klok person till mig att "Claes, ju mer du vet om något desto mer dras du in i det." Därför är det viktigt att kurder och sådana som jag som är engagerade för fred, frihet och mänskliga rättigheter för kurderna och alla som bor i Syrien/Mellanöstern att lyfta frågan och bidra med kunskap till politiker och opinionsbildare, för när dessa förstår hur illa situationen i Syrien är så kommer det att börja hända saker.

Avslutningsvis nämde jag att förtryckare aldrig vinner i det långa loppet, varken i Tunisien, Egypten eller i Syrien. En dag ska förtrycket från Bashar al-Assad och Baath-partiet i Syrien vara en del av historien precis som förtrycket från Saddam Hussein och Baath-partiet i Irak är idag.

Andra bloggar om politik, Socialdemokraterna, Mellanöstern, kurd, kurdistan, Syrien, demokrati, frihet, Egypten, Tunisien och annat intressant.