lördag, februari 23, 2008

Åter till Turkiet och åter till Irak

Nu är det mer eller mindre klart att jag ska till Turkiet i månadsskiftet april/maj och till irakiska Kurdistan i slutet av maj.

Resan till Turkiet går med Svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet (SSKT). Kommittén består av riksdagsledamöter från samtliga partier och jag är sekreterare. Vi ska bland annat arrangera ett demokratiseminarium i staden Diyarbakir, besöka några mindre städer runt Diyarbakir, besöka det turkiska parlamentet i Ankara och sen stanna till i Istanbul.

Resan till irakiska Kurdistan sker på en begäran av PUK:s ledning. PUK är Iraks socialdemokratiska kurder och de har bett om hjälp av socialdemokraterna med hur man arrangerar en partikongress. Datum är ännu inte spikat, men allt tyder på att jag och socialdemokraternas försteombudsman i Göteborg åker ner i slutet av maj för att utbilda PUK:s partiledning. Hoppas dock det lugnar ner sig lite i området innan vi ska dit, för just nu är det lite väl oroligt.

Jag ser verkligen fram emot båda dessa resor - och som pricken över i:et lyckades jag få tag på biljetter till kultbandet Kiss spelning på Stockholms stadion den 30:e maj! ;-)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

måndag, februari 18, 2008

Apoteket - Ett monopol med fördelar

Idag skriver jag i en krönika på NSD:s ledarsida om de borgerliga planerna på att slopa apoteksmonopolet:

"Ett monopol med fördelar"

Den borgerliga välfärdsslakten fortsätter. Göran Hägglund (kd) har meddelat att även andra aktörer än Apoteket AB ska få sälja läkemedel. Dessutom ska grossister som levererar läkemedel till apotek få äga apotek. Planen är att det ska leda till en öppnad
apoteksmarknad med fler apotek och effektivitetsvinster. Är det verkligen så enkelt?

I Norge avreglerades apoteksmarknaden i början av 2000-talet med resultatet att tre internationella kedjor nu äger i stort sett samtliga läkemedelsgrossister. Prissättningen kontrolleras inte längre i Norge och många läkemedel har därför nu ett högre pris än
i Sverige.

Sverige har relativt låga läkemedelspriser mycket tack vare skarp konkurrens mellan
olika läkemedelsföretag som säljer till Apoteket AB, men även genom det så kallade generikautbytet. Det innebär att när patenten går ut och konkurrenterna kan tillverka
samma läkemedel till ett billigare pris så byter apoteken till det billigare men lika bra alternativet. När man ska hämta ut ett receptbelagt läkemedel måste personalen alltså informera om det finns ett lika bra, men billigare läkemedel. Hur stor är sannolikheten att
ett privat apotek med ohämmade vinstintressen skulle göra samma sak?

De som kommer att få betala är skattebetalarna. Dels blir läkemedlen dyrare och dels går
inte intäkterna till staten, det vill säga det svenska folket, utan till privata fickor troligtvis utanför landets gränser.

Antalet apotek lär bli fler, men endast i storstäderna. Det är där som det finns pengar att
hämta. I glesbygden där tillgången på apotek idag är god kommer det att bli sämre. Och priserna på läkemedel kanske ökar ännu mer i de få apotek som blir kvar i glesbygden för att apoteken där ska kunna överleva på mindre försäljning än i storstäderna.

Hägglund gör en överideologisk tolkning av folks kritik. Den främsta irritationen är att man
inte kan köpa vissa enklare receptfria läkemedel som till exempel allergimedel eller nässpray på andra ställen än apoteket. En sådan reform är fullt möjligt att genomföra utan att slakta apoteksmonopolet och den skulle kunna få stöd av socialdemokraterna.

Kanske borde Hägglund låta partibrodern Mats Odell ta hand om avregleringen. Regeringens opinionssiffror är redan i fritt fall, så det kan ju knappast bli värre. Frågan är hur mycket av välfärden som borgarna hinner förstöra på fyra år.

Claes Nordmark, Stockholm, kommer ursprungligen från Boden, men jobbar idag som politisk sekreterare i Stockholms läns landsting

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , och annat intressant

söndag, februari 10, 2008

Tal på Komalas dag

Igår var jag socialdemokraternas representant på Komalas dag (Komala är ett kurdiskt, socialdemokratiskt parti i Iran). Festen hölls i Kista i Stockholm och det var en härlig tillställning.

Här följer mitt tal:

***********

Kära vänner,

Jag vill tacka så mycket för inbjudan hit ikväll och från socialdemokraterna vill jag önska er ett stort grattis på Komalas dag! Jag hade igår förmånen att få träffa Komalas generalsekreterare Abdullah Mohtadi som har talat här ikväll. Vi diskuterade Komalas utveckling och situationen i Iran. Jag måste säga att jag är imponerad av Komalas positiva utveckling de senaste åren och genom partiets arbete för social rättvisa, jämställdhet, demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och en ekologiskt hållbar utveckling så förtjänar Komala att kallas både modernt och socialdemokratiskt. Jag är glad att Komala har ansökt om medlemskap i socialistinternationalen och det vore bra om partiet blev medlem så att det kan delta i den internationella socialdemokratins utveckling.

Något som däremot inte är positivt är den politiska utvecklingen i Iran som är värre än på flera år. Den paranoide och maktfullkomlige presidenten Mahmoud Ahmadijenad verkar ha som mål att föra landet tillbaka till 1980-talet. Antalet tortyrfall ökar, yttrandefriheten har blivit sämre och kvinnornas frihet är väldigt begränsad. Med stöd av landets sharialagar dömdes så sent som den här veckan två kvinnor till 99 piskrapp för vad som kallas ”olovligt umgänge” med två män – den ena kvinnans make tyckte dock att straffet inte var nog hårt och domen ändrades därför så att kvinnorna istället för att piskas nu ska stenas till döds.

Att vara kurd och politiskt aktiv i Iran är väldigt farligt. Kontrollen och förföljelsen av politiskt aktiva ökar och möten måste hållas i hemlighet, eller så får man helt enkelt gå över gränsen till irakiska Kurdistan där man kan träffas och tala fritt. För den som försöker tala och skriva fritt i Iran kan det gå väldigt dåligt. Fråga bara de kurdiska regimkritiska journalisterna Hassan Adnanpour och Abdolvahed Botimar som länge har torterats i fängelset Sanadadj. Högsta domstolen har dömt dem till döden och avrättningen kan verkställas inom kort.

I fängelset Sanadadj torterades dessutom den kurdiska studenten Ebrahim Lotfollahi till döds bara för några veckor sedan. Regimen hävdade att han hade hängt sig själv, men allt tyder på att han har avlidit till följd av tortyr där han har fått många hårda slag mot sitt huvud. Ebrahims familj fick inte ens begrava honom själva och varför han blev arresterad är fortfarande inte klart. Snart är det dags för presidentval och val till parlamentet. Ahmadinejad har bestämt att det inte är någon idé för personer som inte stödjer honom att ställa upp och det finns risk för att så många som 90 % av dem som vill ställa upp i valet kommer att hindras från att göra det. Ahmadinejad tål ingen kritik och ayatollorna försvarar honom med dåliga argument om att ”han måste få vara i fred och göra sitt jobb”. Det har till och med gått så långt att ex-presidenten Mohammad Khatami har reagerat mot Ahmadinejad. Khatami är en person som jag riktar väldigt skarp kritik mot, men till och med han har sagt att det inte är någon idé för folk att ställa upp i valet, eftersom processen är väldigt odemokratiskt.

Ahmadinejad har inte bara drömmar om att fortsätta styra landet. Han har även drömmar om att göra Iran till en kärnvapenmakt. För oavsett vilka ursäkter man har för att anrika uran så är den verkliga anledningen just en dröm om att utveckla kärnvapen. Om Ahmadinejad och hans fanatiska och odemokratiska vänskapskrets får kärnvapen till sitt förfogande har vi alla anledning att vara mycket rädda. Detta får absolut inte ske! Ahmadinejads drömmar om ett hotfullt, expansivt och kärnvapenbestyckat Iran måste stoppas! Men omvärlden får aldrig blunda för de mänskliga rättigheterna i landet om regimen är tillmötesgående i kärnvapenfrågan!

Det är alltså lätt att konstatera Iran inte är ett demokratiskt land. Hur agerar då den svenska borgerliga regeringen mot Iran? Jo, det ska jag säga er – man bjuder in representanter från denna förtryckarregim för att diskutera frågan om gemensam narkotikabekämpning. I en delegation från Iran som bjudits in till Sverige av socialdepartementet ingick bland annat Ahmad-Reza Radan som är polismästare i Teheran. På hans order brukar poliserna misshandla människor offentligt med anklagelser om att de har brutit mot den islamiska republikens lagar. Polisen brukar själva filma dessa misshandlar för att sända dem i iransk tv som avskräckande exempel. Att bekämpa narkotika ska vi självklart fortsätta göra. Men syftet med besöket från iransk sida var inte huvudsakligen att bekämpa narkotika, utan det var att legitimera sitt arbetssätt i Iran och visa upp att Iran är ett demokratiskt land med goda kontakter med Sverige. Det är fruktansvärt olämpligt att den borgerliga regeringen bjöd in denna delegation och jag hoppas verkligen att det inte kommer att upprepas!

Trots att situationen i Iran är fruktansvärd så måste ändå arbetet med att demokratisera landet fortsätta. Och jag vet att detta arbete en dag kommer att lyckas. Målmedvetenhet och tålamod är nyckelorden. Se till exempel på det federala Irak där det går bra för delstaten Kurdistan. Där finns både demokrati och yttrandefrihet. En dag kommer även Iran att vara en demokratisk och federal stat, men det kommer att tyvärr dröja. I processen att göra Iran demokratiskt har Komala en mycket viktig och tung roll att spela. Men glöm inte att ni aldrig är ensamma! Vi socialdemokrater stödjer er kamp!

Tack.

***********

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,