torsdag, september 27, 2007

Öka trycket på juntan i Burma

Idag skriver jag i en krönika i NSD om situationen i Burma. Det finns både likheter och skillnader på protesterna i landet 1988 och de som sker nu. Trycket på juntan måste öka, men även på de tre stora grannländerna tillika handelsparterna Kina, Indien och Thailand. Och det räcker heller inte att världen höjer rösten vart tjugonde år, Burma behöver en långsiktig plan. Min krönika hittas här.

Just nu går utvecklingen snabbt och två högt uppsatta medlemmar i oppositionspartiet Nationella Demokratiförbundet (NLD), som leds av vinnaren av Nobels fredspris Aung San Suu Kyi, har gripits.

Via sms har jag fått en uppmaning att imorgon fredag bära röd t-shirt som stöd till de i Burma som vågar stå upp mot förtrycket. Imorgon är alltså röd t-shirt på som gäller!

Uppdatering: Imorgon fredag klockan 17.00 på Medborgarplatsen i Stockholm anordnar socialdemokraterna en manifestation till stöd för demokratirörelsen i Burma. Läs även Mona Sahlins m.fl. debattartikel om stöd för demokratin i Burma.

Läs mer i DN och SvD.

Andra bloggar om: , , , , , , och annat intressant

måndag, september 17, 2007

Stora och små framsteg i Turkiet

Michael Winiarski har den senaste veckan skrivit två intressanta artiklar i DN om utvecklingen i Turkiet. Den första handlar om att regeringen håller på att ta fram en ny grundlag som ska "stärka medborgarnas grundläggande politiska rättigheter, minska befogenheterna för presidenten och i stället öka parlamentets makt". Dock tas inte kurders rättigheter upp eller förbudet mot att bära muslimsk huvudduk, men det är ändå positivt att man tänker ta fram en ny grundlag istället för den som skapades i militärkuppen 1980. Just militärens inflytande kommer enligt den nya grundlagen att minskas, vilket också är positivt och om en ny grundlag blir verklighet är det för första gången någonsin som landet får en civil författning, alltså en som tas fram utan militärens inblandning eller föregående kupp.

Den andra artikeln Winiarski har skrivit handlar om att pressfriheten långsamt men säkert blivit bättre i landet. Av någon anledning finns inte artikeln på nätet, men den var med i lördagens DN. Winiarski har träffat och intervjuat Etyen Mahcupyan som tog över som chefsredaktör på tidningen Agos efter Hrant Dink som mördades av en 17-årig ultranationalist. Mahcupyan menar att på 1990-talet blev minst 37 journalister mördade i landet, medan Dink hittills är den enda som mördats på 2000-talet.

Enligt journalisten och medieforskaren Ragip Duran som Winiarski också har träffat finns det fyra grundsatser som pressen i Turkiet inte har fått ifrågasätta:
  1. Kurdfrågan är lika med "terrorism"
  2. Den armeniska frågan är lika med "armenier dödade turkar under 1900-talets början
  3. Politisk islam är likamed "reaktionärt"
  4. Armén är enbart något positivt

Dessa grundsatser börjar dock enligt Duran att vattnas ur, vilket stärker tesen att Turkiet närmar sig ett EU-medlemskap. Dels genom stora steg som en ny grundlag skulle kunna bli, men även genom mindre steg som genom ett öppnare pressklimat.

Jag har för övrigt nåtts av rykten om att det inom CHP (republikanska folkpartiet), som är medlem i Socialistinternationalen men som jag vill ska uteslutas, pågår en maktkamp efter parlamentsvalet 22 juli. Det som kampen ska handla om är att partiledaren, Deniz Baykal, som ägnade sig åt populistisk nationalism/ultranationalism kan vara på väg att bli avsatt från sin post. Om ryktet stämmer tycker jag inte att det är en dag för sent. Försvinner Baykal finns det en möjlighet för CHP att byta politik och eventuellt kunna fortsätta vara medlem i Socialistinternationalen.

Andra bloggar om: , , , , och annat intressant

måndag, september 10, 2007

Till (s)kolrådslaget: Inför mer rörelse på schemat!

Idag skriver jag i en krönika på NSD:s ledarsida om hur man på högstadieskolan "Sandenskolan" i Boden införde mer rörelse på schemat i skolan, utan att elever som inte var så bra på idrott blev utsatta för mer mobbing. Tvärtom så minskade faktiskt mobbingen med den modell som Sandenskolan infört.

Jag skickar in detta till (s)-skolrådslaget och hoppas att gruppen diskuterar rörelse i skolan. Våra ungdomar är allt för stillasittande och vi som parti måste våga agera i denna fråga - och det resultat som Sandenskolan visar upp med bättre betyg, högre koncentrationsförmåga och mer harmoni i klasserna (till skillnad från vad som verkar vara rikstrenden med mer våld i skolan) borde väl låta som ljuv musik för vilken skolpolitiker som helst?

Andra bloggar om: , , , , , och annat intressant

torsdag, september 06, 2007

Rapport från irakiska Kurdistan

För ca en månad sedan skrev jag kort om att Xwendkaran (Kurdistan Student Association), PUK:s studentorganisation, skulle ha kongress i Suleymani. Jag missade den kongressen, men någon som var där var min goda vän Shoresh Rahem, som dessutom blev vald till internationellt ansvarig för hela Xwendkaran. Shoresh tillbringade en hel månad i irakiska Kurdistan och jag har här gjort en liten intervju med honom.

Shoresh, berätta lite om vilka städer du besökte och hur du upplevde situationen där!

– Jag besökte Duhok, Akre, Koya, Hawler, Halabja, Suleymani, Chamchamal och Kirkuk samt några andra små städer. Städerna har blivit större det ser man genom att massor med hus byggs utanför stadskärnan och husen blir bara större och vackrare. Priserna på varor har stigit. En koleraepidemi har spritt sig i södra Kurdistan och det finns många teorier om vad som ligger bakom det. Enligt kurdisk tv har sju personer dött i epidemin.

Hur var Xwendkarans kongress? Berätta hur det kändes att bli vald som ansvarig för hela organisationens internationella verksamhet?

– Det var väldigt stort. Komaly Xwendkarani Kurdistan, eller Kurdistan student Association, bildades av några unga medlemmar i PUK. Tusentals medlemmar har genom åren mördats av Saddam Hussein. I år firade Xwendkaran trettio år och det var organisationens sjätte kongress. Många ministrar och andra gäster var på plats och kongressen varade i tre dagar. 421 ledamöter fanns på plats och representerade 125 000 medlemmar. Jag valdes av en enhällig kongress till internationell ansvarig. Något som jag är nöjd med är att jag fick igenom fem av mina sju förslag. Efter kongressen åkte jag tillsammans med den nya styrelsen till olika städer där vi deltog på de lokala konferenserna. Det var mycket givande. Just nu jobbar vi på att skriva ett politiskt program som ska sträcka sig över två år. Jag blev också vald till PUK:s demokratiska byrås representant i Skandinavien samt ledamot för byrån i Europa.

Vad tror du om folkomröstningen (enligt paragraf 140 i Iraks författning) om vilken del av Irak som den oljerika staden Kirkuk ska tillhöra? Folkomröstningen ska ju enligt paragrafen hållas i november, tror du det är möjligt?

– Det är viktigt att veta att den irakiska konstitutionen har framröstats av det irakiska folket. Att den efterföljs är en demokratisk skyldighet. I den irakiska konstitutionen stadgas även just paragraf 140 som är ett försök på att lösa Kirkuk-frågan. Tanken är att en folkomröstning ska hållas i Kirkuk där kurder, araber, turkmener och kristna som bor i staden ska rösta om vilken del av Irak Kirkuk ska tillhöra. Detta har varit en svår process då terrorister har flyttat sin verksamhet till Kirkuk för att motverka folkomröstningen. Länderna runtomkring Irak är inte heller speciellt hjälpsamma, eftersom de har intressen i Kirkuk.

Under Saddams "arabiseringskampanj" flyttades många arabiska familjer till Kirkuk. Dessa har inte flyttat tillbaka, något som var kraven innan folkomröstningen skulle kunna genomföras. När jag var i Kirkuk sa man att fler arabiska familjer flyttat till Kirkuk på grund av oroligheterna i Bagdad, vilket jag har förståelse för. De flesta bomber som smäller i Kirkuk sprängs i de kurdiska områdena. Senast dödades 136 personer på en marknad. Jag besökte flera platser där det bomber hade sprängts. Utifrån de ställen som terroristerna spränger på märker man att deras mål inte är amerikanska eller irakiska soldater utan målen de väljer är för att skapa kaos bland civilbefolkningen. Besökte även en kompis till familjen som är polischef i Kirkuk, han visade upp några saker de hittat hos en terrorist. Det var hemmagjorda bomber och en rad förfalskade id-kort.

Det verkar vara en genomtänkt och välplanerad grupp som ligger bakom alla bomningar. Jag tror inte att folkomröstningen kommer att hållas i år. Förhoppningsvis kommer den att hållas i början av nästa år. Men om det ska vara möjligt måste tre saker ske:

1. Säkerheten i Kirkuk måste stabiliseras.
2. De arabiska familjerna som tvingades dit under Saddam Husseins tid bör få ersättning och åka tillbaka till sina städer samt att de kurdiska familjerna får ersättning och får tillbaka sina hus.
3. Människorna i Kirkuk bör folkbokföras

När dessa tre saker skett i Kirkuk så kan man genomföra en folkomröstning i Kirkuk. Det är också viktigt att veta att paragraf 140 inte bara gäller Kirkuk utan de gäller också städerna Xanaqin, Duz Qurmatu, Mosul med flera.

Tror du att den irakiska regeringen klarar att hålla ihop?

– Jag hoppas det. För en månad sedan hölls ett möte mellan de fyra största partierna i irakiska parlamentet. Dessa var PUK (vars ledare Jalal Talabani idag är president i Irak), KDP (vars ledare Masoud Barzani är president för irakiska Kurdistan), DAWA (ett shiaarabiskt parti vars ledare heter Al Jafari och idag innehar premiärministerposten i Irak) samt Majilis Aana (som också är ett shiaarabiskt parti vars ledare heter Abdulaziz Hakim). Majalis Aana innehar vicepresidentposten. Dessa fyra partier samt ett sunnimuslimskt parti har skrivit på ett samarbetsavtal. Så länge dessa partier håller ihop så tror jag inte att den irakiska regeringen kommer att splittras.

Tror du det är möjligt att USA kan börja ta hem sina soldater, eller skulle det bidra till ett inbördeskrig som är värre än idag?

– Den Irakiska armén bör stärkas och då kommer USA:s armé att kunna åka hem i små skaror. Idag är det relativt säkert i norra och södra Irak. Den brittiska armén lämnade inte Irak förrän de hade stabiliserat de södra områden de var ansvariga för och lämnade sedan över området till den irakiska armén. När hela Irak är stabilt kommer USA att lämna Irak, men innan dess kan de inte lämna Irak.

Du besökte även det ungdomscentret i Kirkuk som Kurdistans studentförbund (KSF) och S-studenter byggt i Kirkuk. Berätta, hur var det?

– Tidigare i år så förstördes vårt center i samband med en terrorattack. Idag har vi byggt upp centret och det går väldigt bra. Under juli och augusti har de hunnit med tio workshops och kurser i demokrati, jämställdhet och konfliktlösning. De har också kurser i dataanvändning samt engelska. Våra kurser är alltid fullsatta och sjuttio procent av deltagarna är kvinnor. Jag var till Kirkuk ett par gånger och deltog när de hade engelska kurser på centret. Deltagarna var mycket nöjda med centrets kurser. Jag fick äran att dela ut diplom på deras sista dag. Ett mycket spännande projekt tycker jag.

Andra bloggar om: , , , , , och annat intressant

söndag, september 02, 2007

S:t Eriksloppet, vilken kick!

Igår sprang jag äntligen, tillsammans med över 7 000 andra löpare, Stockholm Halvmaraton/S:t Eriksloppet, 21 098 meter genom centrala Stockholm. Jag hade tränat rätt rejält de sista fem-sex veckorna och det gav hyfsat resultat. Gick i mål på 1.45.01 som nummer 1 772 och är rätt nöjd med det, men hade kunnat pressat tiden ytterligare om jag varit seedad och sluppit trängas längst bak i starten. Det löser sig dock till nästa år, eftersom jag då är seedad och får starta längre fram.

Jag har aldrig sprungit så här långt på tid förut och det är mycket som fascinerar. Rätt snabbt kommer man in i en sorts löpar-trans. Benen går av sig själva och deltagarna springer tyst, det enda som hörs är joggingskornas trampande och enstaka flåsningar. Tanken på hur långt man har kvar att springa känns inte speciellt betungande. Vid vätskekontrollerna tar man ett glas vatten eller sportdryck och går några meter, för att sedan ta upp tempot igen. Det är också fascinerande hur smärta då och då dyker upp i en del av kroppen för att sedan försvinna och dyka upp i en annan kroppsdel. Jag klarade mig bra under själva loppet, men efteråt hade jag rätt ont i höger knä.

En sak jag nu och då har funderat på är hur mycket det egentligen ger när folk efter banan står och applåderar och på olika sätt peppar löparna. Nu vet jag att det ger faktiskt väldigt mycket. Det är skönt med folk som står och applåderar och skriker "Kom igen, nu är de inte långt kvar, jobba på det ser mycket bra ut!" Vad jag förstått är det ännu bättre fest på Midnattsloppet, vilket jag nog tänker springa nästa år. En bekant som sprungit New York City Marathon tyckte absolut att jag skulle prova det och kan nog föreställa mig att det är bra drag.

Nu blir det vila från löpningen i åtminstone en vecka. Det tycker jag att jag förtjänar. Bilden nedan? Man ska aldrig glömma var man kommer ifrån, inte ens när man springer ett halvmaraton... ;-)

Andra bloggar om: , , , och annat intressant