söndag, juli 29, 2007

Intervjuad i NSD

Blev i torsdags intervjuad av min favorittidning här i Norrbotten, NSD. De ville bl.a. veta hur det var att vara på plats i Turkiet under valet samt vad jag tror om landets framtid. Intervjuen hittas här.

fredag, juli 27, 2007

Sammanfattande erfarenheter från det turkiska valet på plats - del II

Läste på DN:s hemsida igår kväll att det turkiska valresultatet blivit försenat. Det är mer eller mindre bevisat att c:a 20 000 röstsedlar i en provins nära Diyarbakir med stor kurdisk befolkning (har inte fått tag på vilket provins det är, eftersom det ännu inte har fastställts) har försvunnit. Återkommer förhoppningsvis med mer om detta efter helgen.

Åter till min sammanfattning om valet. Det hade behövts fler valobservatörer i de här delarna av landet. Vi var de enda på flera mils avstånd, ja vi var faktiskt de enda som vi hördes talas om i hela Sirnak-provinsen. Enligt de vi träffade hade vår närvaro effekt. Fler än väntat gick och röstade och fler tog sig modet att rösta på det parti/den kandidat de verkligen ville rösta på, vilket inte alltid är helt enkelt om man bor i en liten by.

Passionen för att diskutera politik och att få vara med i den demokratiska processen rådde det dock ingen brist på. Vi kunde sitta i timtal och disktera allt från stort till smått och diskussionerna var aldrig riktigt helt uttömda när vi blev tvungna att tacka för oss för att klockan smugit sig in på småtimmarna.

Något som var otroligt positivt var det feministiska medvetandet som fått fäste i DTP. Jag var väldigt positivt överraskad att man från DTP:s håll bland sina oberoende kandidater nominerat så pass jämställt att det av de hittills 22 kandidater man nu har i parlamentet är 9 kvinnor. Vi märkte även på de möten med DTP vi var på att kvinnorna tog sig rejält med plats, en utveckling som jag hoppas fortsätter.

Vissa röster har hävdat att DTP har som mål att ett självständigt Kurdistan ska skapas i sydöstra Turkiet. Detta fick vi gång på gång motbevisat. Inga sådana krav som helst finns hos DTP.

Valresultatet blev ett svidande nederlag för militären/”den djupa staten”/ultranationalisterna. Islamisterna i AKP gick framåt till ca 46,4 % och det finns nu även kurdiska representanter i parlamentet för första gången sedan 1994. Den närmsta tiden blir spännande. En ny president ska utses inom kort. AKP kommer knappast att kunna samla de 2/3 av parlamentsledamöterna som krävs för en författningsändring så att folket i fria val ska kunna välja sin president istället för att parlamentet ska utse denne. På Erdogan låter det som att en kompromiss kommer att göras med oppositionen, gissningsvis CHP. Men i det stora hela står allt och väger. De folkvalda mot militären och den djupa staten. Kommer militären att acceptera de fortsatta reformer som nu kommer att ske? Som sagt, den kommande tiden blir spännande och otroligt viktig för landets fortsatta utveckling.

EU:s inställning till landet måste vara att Turkiet är ett bra land som ska välkomnas med öppna armar in i EU samma dag som Köpenhamnskriterierna uppfyllts. Landet ligger i väst, men genom sin placering som brygga mellan väst och öst kan fortsatta demokratireformer ha demokratiserande effekter på hela regionen – något som är angeläget både för invånarna i Europa och Mellanöstern.

Fanatism är aldrig bra. Därför var det bra att den turkiska befolkningen markerade mot den fanatiska sekularismen som länge har funnits i landet. Farhågorna för att denna ska ersättas av fanatisk islamism tror jag är väldigt liten, men det ska heller inte förnekas att möjligheten finns. Å andra sidan skulle inte en fanatiskt religiöst styrd stat kunna komma in som medlem i EU – vilket är dit AKP vill föra landet. Men det gäller även för AKP att komma ihåg att se till att reformerna inte bara sker på pappret, utan även i verkligheten. Om så hade skett skulle inte borgmästaren i Diyarbakir dras inför domstol för att ha använt de kurdiska bokstäverna w, x och q samt kommunalrådet i stadsdelen Sur i Diyarbakir riskera 3,5 års fängelse för att han ville att information om stadsdelens verksamhet skulle finnas tillgänglig på minoritetsspråken. Minoriteternas rättigheter m-å-s-t-e stärkas! Och flera lagar måste definitivt ändras eller helt tas bort!! Det blir å andra sidan svårare nu att ignorera kurdfrågan och minoriteternas rättigheter när åtminstone 22 av DTP:s oberoende kandidater kom in.



P.S. Resans roligaste citat - alternativt det mest ironiska - kom i Diyarbakir. En av oss (OBS! ej undertecknad) hade glömt sin kavaj med passet i fickan efter en lång dag av möten med DTP, Human Rights organisation m.fl. När vi frågade på DTP:s kontor om de sett kavajen fick vi svaret: ”Hur skulle vi kunna hitta en kavaj? Har tappar vi till och med bort människor…”

P.S.2. Jag grubblar fortfarande på varför den där fladdermusen i Diyarbakir flög in i skallen på mig. Jag har ju inte ens något hår som den kunde flyga in i.

P.S.3. Nu drar jag till sommarstugan över helgen och kan därför inte svara på kommentarer förrän tidigast på söndag kväll. Trevlig helg!

Andra bloggar om: , , , , , , och annat intressant

Rep istället för tombackar

Minns ni Ian och Bert i Ny Demokrati? De staplade tombackar för att illustrera sin politik.

Här på filmen ser vi ett nytt kreativt och obehagligt inslag i kategorin valrörelseknep. Jag har skrivit om det tidigare, det är partiledaren (Devlet Bahceli) för ultranationalisterna MHP som kastar ut ett rep till publiken som han vill hänga den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan med...

Delar av Bahcelis tal:

"Du (han syftar på Erdogan) anklagar den nationalistiska rörelsen (MHP) för att inte ha hängt honom (Öcalan). Varför hänger inte du honom? Du har tillräcklig med pengar för att köpa båt till din son. Har du svårt att hitta tillräckligt med rep för att hänga honom med? (När han vänder sig till medhjälpare säger han:) Ge mig det där repet! Här har du rep, häng! Jalla häng!"

onsdag, juli 25, 2007

Sammanfattande erfarenheter från det turkiska valet på plats - del I

Är nu i Boden, vilket är ungefär så långt ifrån Sirnak i Turkiet som man kan komma i Europa. Att få uppleva det turkiska parlamentsvalet på plats i sydöstra Turkiet och besöka byar som ligger inklämda mellan vackra, höga berg dit man endast tar sig på slingriga serpentinvägar vid branta stup gav en erfarenhet för livet. Jag ska här försöka sammanfatta de erfarenheter jag tar med mig från den resan.

Jag reste ner tillsammans med fyra personer ur det socialdemokratiska studentförbundet (Kajsa Borgnäs, ordförande, Chiya Mayi, internationellt ansvarig, Evin Cetin, Laboremus/Uppsala S-studenter och Joakim Berglund, ordförande Umeå studentkår). Vi har träffat bl.a. en människorättsorganisation (med det passande namnet ”Human rights organisation”), representanter för DTP (Demokratiska samhällspartiet), en kvinnorganisation m.fl.

I Diyarbakir bedrevs valrörelsen liksom i de flesta större städer i landet ungefär som i Sverige med flygbladsutdelning, dörrknackning o.s.v. Ett inslag som finns i Turkiet men som däremot helt och hållet saknas i Sverige är de högtalarförsedda bilar som kör runt i städerna med hög musik och som mellan låtarna spelar upp respektive partis valbudskap. Trots att det i Diyarbakir bor en förkrossande majoritet kurder lästes ändå valbudskapet upp på turkiska – detta eftersom vallagen säger att det inte får ske på annat språk än just turkiska.

I de sydöstra delarna av landet gick det bäst för AKP och DTP. DTP ställde dock inte upp som parti, utan med s.k. ”oberoende kandidater”. Varför man inte ställde upp som parti beror på den tioprocentsspärr som finns till det turkiska parlamentet. Spärren är satt så högt för att hålla den kurdiska frågan utanför den parlamentariska arenan. Det går dock att nästla sig runt denna spärr som oberoende kandidat, vilket kräver att man får en viss del av rösterna i sin valkrets. De två partierna som satt i parlamentet under den mandatperiod som slutade dagen innan valet, AKP och CHP, hade dock bestämt sig för att göra det så svårt som möjligt för de kurdiska representanterna. Det enda beslut man kom överens om under hela mandatperioden var hur listan väljarna skulle kryssa i sin kandidat skulle se ut. Till skillnad från i förra valet då partierna fick ha egna listor beslutades det nu att alla partier tillsammans med oberoende kandidater oavsett bakgrund skulle stå på samma lista, att typsnittet med kandidaternas namn skulle vara pytteliten för att försvåra för äldre med synsvårigheter samt analfabeter samt att oberoende kandidater inte skulle ha något namn eller annan symbol framför sig även det för att försvåra för analfabeter.

På själva valdagen befann vi oss i Sirnak-provinsen som ligger vid gränsen till Irak. Vi åkte runt mellan en hel del svårtillgängliga byar och besökte samtliga vallokaler i dessa. Det första vår chaufför sa åt oss när vi närmade oss den första militära check pointen (det fanns en hel del sådana) var att han efteråt garanterat skulle få böter för att ha hjälpt oss, vilket hade hänt honom förut. Militären var alltid väldigt trevlig i sitt bemötande mot oss, men det var uppenbart vilken taktik de hade. Att fördröja. Vid det första stoppet fick vi vänta ca 30-45 minuter i en ”rutinkontroll” fastän vi var anmälda som valobservatörer till myndigheterna och garanterat var de enda västeuropéerna i området. Så fortsatte det vid ett antal check points innan vår chaufför bad militären ringa till valmyndigheten för att kontrollera oss så att vi skulle slippa stanna så länge vid varje ställe. Det fungerade riktigt bra. Valmyndigheten ringde till åklagaren (jepp, åklagaren) i Sirnak som gav oss någon sorts tillstånd att passera check pointen med en snabb passkontroll.

Just militärens närvaro var svår att undvika. Den har i denna del av landet varit stark sedan många år tillbaka. Kring valet var även civilpolisens närvaro stor. När vi väntade i den första check pointen passerade inom tjugo minuter fyra civila bilar med beväpnade män, alltså civilpolis. Enligt lagen får militären inte vara närmare en vallokal än etthundra meter, något som inte följdes. Däremot såg vi inga militärer inne i själva vallokalerna. Den militära närvaron varierade från vallokal till vallokal. Vid vissa fanns det inga militärer alls, medan det vid en stod en ring militärer runt och vi fick absolut inte ta några foton. Högsta befälet på plats ville heller inte släppa in oss i vallokalen, utan han var tvungen att först göra en ”rutinkontroll” trots att åklagaren beviljat oss tillstånd. De tyckte att vi skulle sätta oss ner och så skulle de bjuda oss på mat, något som vi artigt men bestämt tackade nej till. På själva valdagen hade det inte förekommit speciellt många hot från militären. Det grövsta var en officer som vid en vallokal hade sagt åt en valarbetare för DTP att om han inte gick därifrån och slutade uppmuntra folk att rösta så skulle officeren ”döda honom eller skära av hans könsorgan”. Denne officer blev sedan anmäld till valmyndigheten av en advokat. Om jag ska jämföra hur jag trodde att militären skulle agera och hur jag såg att den agerade så agerade den lite bättre än jag trott.

Ett problem som den kurdiska befolkningen i de här delarna av landet definitivt behöver komma tillrätta med är byledar-systemet. Dessa byledare (det är alltid en äldre man som är byledare) har större makt ju mindre byn är. Den som inte följer byledarens vilja kan hamna i trubbel. En ung man vi träffade berättade för oss att han verkligen ville rösta, men att byledaren hade bestämt att ingen i byn skulle rösta. Om han trots allt ändå röstade skulle han riskera utfrysning, stryk eller i värsta fall bli dödad. Det var otroligt jobbigt att se hans frustration. Orsaken till att byledaren i denna by ville bojkotta valet verkade vara att något av de större partierna hade mutat honom. Skälet som uppgavs till att man ville bojkotta valet var att vägen till byn var usel och att inget av partierna hade gjort nog mycket för att förbättra vägen. En bojkott hade genom lagtekniska vägar i värsta fall kunnat leda till omval i hela provinsen, något som byborna inte var medvetna om innan vi kom till byn. Diskussionen vi hade ledde till att bl.a. byledarens hustru röstade(!) och tillsammans med några andra bybor som röstat (i smyg?) och ett antal militärer som röstat kunde det inte räknas som en bojkott.

Det enda våldet som vi blev ögonvittnen till var ett slagsmål mellan representanter för DP och CHP som i en by tydligen hade mutat samma grupp av människor. Här gjorde militären nytta genom att gå in och bryta slagsmålet. Det förekommer uppenbarligen mutor här nere både nu och då, något som definitivt måste kommas tillrätta med.

På valdagens kväll befann vi oss åter i Sirnak. Resultatet i provinsen blev att två av DTP:s oberoende kandidater kom in och en kandidat från AKP. Glädjen i Sirnak var stor. Folk drog fram på gatorna och jublade över att det från Sirnak kommit in två kurdiska representanter i parlamentet (i parlamentet har det inte funnits kurdiska representanter sedan 1994). Det gillade inte polisen och militären som beslutade sig för att avbryta firandet. Bryskt kördes några bussar kravallpolis in tillsammans med militär och budskapet var att firandet nu var över.

Ok, nog skrivet för idag. Fortsätter på denna sammanfattning imorgon.

Andra bloggar om: , , , , , , , och annat intressant

måndag, juli 23, 2007

Valdagen i Turkiet vid gränsen till Irak

Är nu tillbaka i Diyarbakir och batterierna är helt slut. Valdagen blev fruktansvärt intressant. Chauffören körde oss runt till 6-7 byar i närheten av gränsen till Irak. Vi var förresten till och med in i Irak c:a 20 meter, eftersom vägen i ett pass snirklade sig över gränsen. Om en timme ska vi träffa Adbullah Demirbas, kommunalrådet i stadsdelen Sur i Diyarbakir som ville att information från stadsdelen skulle finnas på samtliga minoritetsspråk såsom kurdiska, assyriska/syrianska och armeniska. Högsta domstolen valde att avsätta honom och upplösa hela fullmäktige på grund av detta.

Igår var vi som sagt runt en hel del. Här följer lite gererella intryck, hinner tyvärr inte skriva så mycket mer just nu - mer kommer de närmaste dagarna.

De partier som gått bäst i Sirnak-provinsen, som ligger vid gränsen till Irak, var utan tvekan AKP och DTP:s oberoende kandidater. I Sirnak finns tre platser i parlamentet varav en gick till AKP och två till DTP:s oberoende kandidater. En positiv överraskning var att trots att det var många militärer närvarande i direkt anknytning till vallokalerna så fick vi inte så många rapporter om att de lagt sig i - förutom att deras själva närvaro såklart kan kännas obehaglig för invånarna. Mer om militären i kommande inlägg. Ett annat problem är att i många av byarna finns det så kallade "byledare". Dessa har stort inflytande över hur folk röstar, vilket inte är bra.

Ser även att både Bildt och Reinfeldt ser positivt på valresultatet, så gör även jag. AKP har inte genomfört de reformer som borde ha gjorts så har det gått framåt. Positivt även att många av DTP:s oberoende kandidater tog sig in. Det har nämligen inte funnits kurdiska representanter i parlamentet sedan 1994 . Var förresten med på P1 imorse i c:a tio minuter, men minns inte vilket program jag var med i...är som sagt rätt trött... ;-)



























































Andra bloggar om: , , , , , , , och annat intressant

söndag, juli 22, 2007

Jag på Expressen-debatt om valet i Turkiet

Har precis kommit hem efter en lång dag på resa mellan olika byar och vallokaler här i sydöstra Turkiet. Vi har faktiskt även varit in i Irak några meter, eftersom vägen till byarna går in på irakiskt territorium. Intrycken och upplevelserna har varit så oerhört många att jag inte ens vet var jag ska börja...

Vi har i alla fall haft en mycket lyckad dag. Jag har även en debattartikel i Expressen om just parlamentsvalet i Turkiet, artikeln hittas här.

Det verkar som att AKP sopar hem segern, inte speciellt oväntat. Mest spännande blir att se om de oberoende kandidaterna från DTP kan bli tungan på vågen. Missa inte Michael Winiarski beskrivning av oberoende kandidater i dagens DN. Träffade förresten igår två oberoende kandidater i Diyarbakir och två i Sirnak-provinsen. De verkade säkra på att komma in.

Mer blogg senare ikväll eller imorgon, är helt slut i huvudet efter värmen, de vackra bergen och alla intryck under dagen.

Andra bloggar om: , , , , , , och annat intressant

lördag, juli 21, 2007

Bilder från lördagen, dagen innan Turkiets ödesval





Så långt ifrån Bryssel man kan komma

Sitter på en balkong i staden Sirnak nära den irakiska gränsen och ser ut över bergen ungefär så långt ifrån Bryssel som det går att komma och fortfarande vara i Europa. Det här är den vackraste delen av sydöstra Turkiet jag varit i. Höga berg och djupa dalar. Kvällssolen smeker bergssidorna och det ser ut som att de njuter av värmen. Resan hit från Diyarbakir var intressant. Vi stannade till vid gamla, välbevarade underjordiska boplatser som romarna(!) byggde. Två gånger blev vi stoppade i militärkontroller. Den andra gången fick vi vänta i c:a en halvtimme innan de släppte förbi oss. Tydligen var de på gott humör, för ibland är det inte ovanligt att man får vänta fyra, fem timmar eller mer.

Läser i DN att en hel del väljare i Istanbul med omnejd kommer att rösta på CHP för att "stoppa AKP-regeringens islamistiska agenda". Det är verkligen synd att folk går på det. Valet handlar inte om sekularism eller ej. Det handlar om demokratin ska fortsätta fördjupas i syfte att nå ett EU-medlemskap. Även om AKP inte har gjort alla refomer som behövts har framsteg nåtts med dem vid makten. Ett maktskifte till en regering med nationalistiska CHP och ultranationalistiska MHP vore förödande för demokratiutvecklingen och skulle med största sannolikhet försämra situationen för landets minoriteter.

Imorgon bitti ska vi ut till ett antal byar som har strax över 1000 innevånare var. I en av byarna har byledaren meddelat att befolkningen kan komma att bojkotta valet. Orsaken sägs vara ”orenoverad väg till byn”. Partiet DTP misstänker dock att den verkliga anledningen är hot och påtryckningar från militären. Just den här byn är viktig av den anledningen att det finns konstitutionell möjlighet att ogiltigförklara valet, eftersom ett parti kan överklaga valresultatet och hänvisa till att bojkotten påverkade deras valresultat. Detta kan innebära att hela provinsens val ogiltigförklaras och skjuts upp i c:a sex månader, vilket i sin tur innebär att provinsen inte får skicka sina parlamentsledamöter till Ankara förrän omvalet har genomförts. Detta är strategi för att försvåra för DTP, som eventuellt inte kan finansiera ett omval. De har nämligen använt sina kampanjpengar nu, kampanjpengar som kommer från partimedlemmar och ideellt arbetande. Det är även ett sätt att sänka moralen hos DTP, en sorts psykologisk krigsföring, eftersom det är väldigt svårt att ladda om och genomföra en lika kraftig valrörelse. Ju högre valdeltagande desto mer röster på DTP. Detta verkar de som inte gillar DTP ha förstått.

Vi ska som sagt därför åka runt i byarna och se och höra vad som händer. Vallokalerna öppnar klockan 7.00 och stänger 17.00. Det blir till att gå upp tidigt imorgon. Igen. Men jag och mina fyra vänner ur s-studenter är inte här för att sola, utan för att bevaka valet. Får ta semester hemma hos föräldrarna i Boden nästa vecka istället ;-)

"Kör om partierna, sväng till höger, räkna nedifrån..."

Det är rubriken på en artikel om hur den oberoende kandidaten i Istanbul, Ufuk Aras (partiledare för ÖDP som samarbetar med DTP) delar ut förstoringsglas till väljare för att de ska kunna läsa namnen på listan. Som jag tidigare har skrivit är namnen skrivna med pytteliten text för att äldre människor med synnedsättningar och analfabeter ska få det svårare att hitta sina oberoende kandidater (läs mer om det i mina tidigare inlägg).

Översatt från Turkiska ur artikeln:

"Hade vi pengar borde vi dela ut förstoringsglas till varenda väljare. Då vi inte har möjlighet med det har vi delat ut 500 000 kopior med listor där vår plats är markerad... Kommer vi in ska vi ge förstoringsglasen till YSK (ungefär "Rådet för Valberedningen") som presenter. Det kanske är förstoringsglasen de behöver för att kunna se demokratin. "

Många här nere har för mig påpekat att det i stort sett enda beslut i parlamentet som AKP (regeringspartiet) och CHP (oppositionspartiet i parlamentet) lyckades enas om under den gångna mandatperioden var just att vallistan skulle se ut på det sätt som den gjort, där man gör allt för att hålla kurdiska oberoende kandidater utanför parlamentet.

Kurdfrågan är alltså enande över partigränserna. Enande på ett synnerligen odemokratiskt sätt.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

fredag, juli 20, 2007

Diyarbakir två dagar innan Turkiets ödesval

Idag har varit en spännande dag här i Diyarbakir, sydöstra Turkiet. Bland annat flög en fladdermus in i mitt huvud för någon timme sedan, men det är politiken som har varit mest intressant. Förutom att jag var med live på P1:s "Studio 1" har vi hunnit träffa två av DTP:s (Demokratiska samhällspartiet) oberoende kandidater. De berättade om situationen och var missnöjda med att yttrandefriheten fortfarande är så svag i landet. Mitt under mötet med dem kommer en läkare in och tar blodtrycket på en av dem, Akin Birdal, eftersom hans hälsa har vacklat sedan han blev skjuten med sex kulor 1999. Då var han ordförande för en människorättsorganisation och hade krävt bättre yttrandefrihet, vilket någon uppenbarligen inte gillade. Vi träffade en människorättsorganisation idag som förklarade att situationen här nere förbättrades fram till 2004, men att utvecklingen sedan har stannat av.


DTP räknar med att få in c:a 30 ledamöter i parlamentet som totalt har 550 platser. Det låter kanske inte som mycket, men DTP kan komma att bli tungan på vågen om det blir jämnt mellan Erdogans AKP (Rättvise- och utvecklingspartiet) mot CHP (Republikanska folkpartiet) och MHP (Nationella rörelsepartiet) om båda de sistnämnda tar sig över tioprocentspärren, vilket de verkar göra. I tidningen Turkish Press hittade jag med hjälp av en god vän en artikel om snörena som vissa kandidater använder för att hjälpa folk att hitta DTP:s kandidater på listan (se mitt inlägg från igår där jag berättade att vissa kandidater delar ut förstoringsglas). Finns även ett inslag på CNN Turk med bilder på snörena. DTP har även tryckt upp 400 000 kopior på listorna här i Diyarbakirs län med ett kryss på DTP:s kandidater så att alla som har svårt att läsa listan ska veta vilken som är deras kandidat.

Det har varit runt 40 grader varmt idag. På gatorna åker bilar fram och tillbaka med stora högtalaranläggningar som spelar musik och läser upp valbudskap, men bara på turkiska. Det är nämligen enligt vallagen förbjudet att spela upp valbudskap på annat språk än turkiska. Vi har pratat jämställdhet med en kvinnoorganisation som finns i hela landet och fick veta att endast 24 av 550 parlamentsledamöter idag är kvinnor. Rätt underkänt med andra ord. Det finns tydligen en lag som förbjuder renodlade kvinnopartier att ställa upp i valet, men det är något som kvinnoorganisationen långsiktigt har som mål att ändra på. Av DTP:s 4 oberoende kandidater är 4 kvinnor och man hoppas från DTP:s håll att få in 8 kvinnor i parlamentet.


På AKP:s valkontor är man positiva och tror att man ska få 7 av 10 parlamentsplatser från Diyarbakirs län. Vad jag har hört får de nog bara 6 av 10 och de andra 4 går till DTP, men det skadar ju inte att som AKP vara optimistisk.

Våra reseplaner har ändrats igen. Nu ska vi åka till Sirnak istället för Siirt. I Sirnak styr tydligen militären rätt hårt, vilket borde göra det till ett intressant ställe att tillbringa valdagen på. Fick idag höra att i vissa byar så får folk inte vara ensamna när de kryssar i vilken kandidat de ska rösta på utan en polis står bredvid och kollar på. Tidigt imorgon bitti bär det till Sirnak, får se hur det är med internetuppkopplingen där.

Läser förresten i SvD att "PKK-dåd utlöser turknationalism". Då bör det väl även tilläggas (utan att jag för den skull försvarar några våldsdåd över huvud taget) att det finns fler saker än sådant som utlöser nationalism här i landet. T.ex. påpekanden från EU om bristfälliga demokratireformer i landet.

Andra bloggar om: , , , , och annat intressant

Jag live i P1:s "Studio 1" om valet i Turkiet

Var tidigare idag med på P1:s "Studio 1" live härifrån Diyarbakir. Flera Turkiet-kännare deltog i programmet, bl.a. generalkonsuln i Istanbul, Ingmar Karlsson och Dilsa Demirbag-Sten. Programmet hittas här (fredag 20 juli, jag kommer in i diskussionen efter c:a 20-30 minuter, men missa inte den intressanta diskussionen innan jag kommer in).

Andra bloggar om: , , , , , och annat intressant

På plats i Diyarbakir, Turkiet inför valet på söndag

Kom fram till Diyarbakir i sydöstra Turkiet för några timmar sedan. Har precis druckit te och ätit en baklava som var så färsk att den smälte i munnen. På flygplatsen träffade jag en spansk journalist från Barcelona (har tyvärr glömt namnet på tidningen). Hon berättade att den spanska befolkningens inställning till ett turkiskt EU-medlemskap påminner om den svenska befolkningens: man tycker att det vore bra och har inget direkt emot det. Träffade även två tyska vänsterpartister som var här för tredje respektive femte gången. De frågade sig hur vi skulle göra för att få Europa och världen att förstå att Turkiet är mer än Istanbul och att det är här nere i sydöstra Turkiet som man verkligen kan mäta om demokratin har gjort framsteg eller ej. Mitt tips var att man ju bl.a. kan skriva debattartiklar, prata på partimöten, försöka komma med i TV och radio och inte minst skriva blogg... ;-)

Det är lite synd att vi inte kom hit redan igår. Då höll nämligen det prokurdiska partiet DTP (Demokratiska samhällspartiet) ett valmöte som lockade strax över 100 000 personer. Stämningen var positiv och syftet med mötet var att visa stöd för DTP:s fyra oberoende kandidater, mer om det nedan. Den 20 juni var premiärminister Erdogan från AKP (Rättvise- och utvecklingspartiet) här och drog också uppemot 100 000 personer, men många av dem hade bussats hit från byarna. När han talade vecklade man ut en 400 meter lång turkisk flagga. Ikväll sa Erdogan att han inte kan tänka sig att samarbeta i parlamentet med kandidater från DTP om de inte tar tydligt avstånd från PKK och erkänner organisationen som en terroristorganisation. Erdogan lägger ribban högt.

Ultranationalistiska MHP ("Nationella rörelsepartiet") fortsätter med sina populistiska uttalanden. Senast sa partiledaren att om MHP kommer in i parlamentet så kommer de inte att släppa in några "separatister", alltså oberoende kandidater från DTP, i parlamentet, vilket kan innebära att MHP rent fysiskt hindrar dem från att komma in. Det finns med andra ord en hel del som bäddar för trubbel efter valet.


Jag fick ikväll se listan som väljarna använder på valdagen. Som ni ser på fotot ovan har partierna som ställer upp sina partisymboler överst och kandidaterns namn under. För att få ställa upp som parti på nationell nivå måste partiet finnas representerat i ett visst antal län. För att ett parti ska få in ledamöter i parlamentet måste man klara sig över 10-procentsspärren som gäller på nationell nivå. Om man får t.ex. totalt 9,9 procent av rösterna i hela landet får man alltså inte in en enda kandidat. Spärren kommer ifrån den författning som skrevs efter militärkuppen 1981 och syftar bl.a. till att hålla kurdiska partier utanför parlamentet och på så sätt hålla kurdfrågan borta från den parlamentariska arenan.

Det prokurdiska DTP har i år därför beslutat att partiets kandidater ska ställa upp som oberoende kandidater. Detta för att det då räcker med att få ett visst antal röster i en valkrets för att få in åtminstone några kandidater, vilket är bättre än ingen alls. Ett problem är dock hur listan där alla kandidater finns med är utformad. För de kandidater som inte ställer upp för något parti finns bara namnet på kandidaten, inget nummer eller annat för att försvåra för icke-läskunniga. Dessutom är alla namn skrivna med skrivet pyttelitet typsnitt (har på fotot lagt min penna ovanpå listan så ni ska se hur liten texten är) så att det ska vara svårt för äldre människor att kunna hitta sin kandidat. Vissa av kandidaterna delar därför nu ut förstoringsglas(!) till väljarna.

I Diyarbakirs län finns det ungefär 675 000 röstberättigade. Länet har tio platser i parlamentet och som det ser ut i prognoserna nu kommer samtliga av DTP:s fyra oberoende kandidater att komma in. AKP tar minst fyra av de återstående sex platserna och det enda som kan hindra AKP från att ta de två sista är om CHP (Republikanska folkpartiet), som agerat allt mer ultranationalistiskt på sistone med sin partiledare Deniz Baykal i spetsen, lyckas knipa en av dessa. Den andra kan möjligen tas av DP, men det kräver att de klarar 10-procentsspärren på nationell nivå.

Under kvällen har temperaturen legat runt 27 grader. Imorgon sägs det bli runt 40-45 grader = snacka om förutsättningar för en "het" valrörelse...

Andra bloggar om: , , , , , , , , och annat intressant

torsdag, juli 19, 2007

Snart framme i Diyarbakir

Sitter på Atatürk International i Istanbul tillsammans med mina fyra vänner från s-studenter. Planet till Diyarbakir går klockan 20.15 så vi har lite dötid här. Det är varmt i Istanbul. Och tung trafik idag tydligen. Vi frågade hur länge det skulle ta att komma in till stan och fick svaret att det är mycket trafik idag och att vi alltid kunde prova att gå in till stan...

Här på flygplatsen kan invånare rösta som är på väg ur landet, vilket är smart. Hade vi svenskar den möjligheten på Arlanda vid valet ifjol? Läser på SvD på nätet att enligt deras Turkiet-bevakare Bitte Hammargren är en "förvånansvärt låg valtemperatur" i staden. Har hört att den politiska temperaturen är högre i Diyarbakir med omnejd.

Det verkar även som att premiärminister Erdogan (AKP) nu är säker på att vinna valet, eftersom han vågar sticka ut hakan och säga att han lämnar politiken om han inte får mandat att bilda en enpartiregering. Folk vill rösta på en vinnare, vilket han är medveten om. Därför är det taktiskt smart av honom att göra detta utspel. Nu ska jag dricka lite chai - med mycket socker.

Nu bär det av

Klockan 07.50 imorgon bitti (rättare sagt idag, torsdag) lyfter planet och vi anländer sent på kvällen i Diyarbakir. Meningen var att vi på valdagen, söndag, skulle vara i staden Hakkari, men eftersom stämningen där har blivit en aning orolig har planerna ändrats. Vi kommer istället att åka till staden Siirt på lördag till måndag. Nästa inlägg på bloggen kommer ifrån Turkiet.


onsdag, juli 18, 2007

Lyssnade de på mitt tjat?

Det här var tammetusan det bästa jag har läst på länge! Jag har länge tjatat och tjatat om vikten av mer rörelse på schemat i skolan för att motverka den explosion av övervikt som sker i Sverige.

I DN-debatt-artikeln kräver Svenskt Sportforum tillsammans med ett antal idrottsprofiler att en timme idrott och hälsa införs på schemat varje dag i skolan, ett önskemål jag tidigare skickat till skolministern. Jag hoppas att debattartikeln får gehör och tycker fortfarande att det är olyckligt att inte övervikten blev en valfråga. Jag försökte faktiskt göra det till en valfråga genom att skriva en motion till socialdemokraternas partikongress hösten 2005 om mer rörelse på schemat i skolan. Motionen fick ett positivt svar av partistyrelsen, men de ville (vågade?) tyvärr inte lova något inför valet. I efterhand tror jag att vi hade vunnit på att lova mer rörelse på schemat, men det är alltid lätt att vara efterklok. Jag ska dock göra mitt bästa för att göra det till en valfråga 2010!

tisdag, juli 17, 2007

På väg ner till valet i Turkiet

Som jag tidigare nämnt åker jag på torsdag ner till Turkiet för att vara valobservatör vid parlamentsvalet nu på söndag. Sent på torsdag anländer vi (jag och fyra s-studenter) i den största staden i sydöstra Turkiet, Diyarbakir. Där kommer vi att vara till på lördag då vi åker till staden Hakkari (karta nedan) som ligger i stort sett så långt sydost som man kan komma i landet. Vi åker tillbaka till Diyarbakir tidigt på måndag och hem till Sverige på tisdag.


Enligt Michael Winiarski på DN råder det ett märkligt lugn inför valet i Istanbul. I de sydöstra delarna av landet är det enligt uppgifter som nått mig inte lika lugnt. I de mindre städerna och byarna trakasseras kandidater som inte är ultranationalister eller stödjer militären. Det är just därför vi väljer att åka till Diyarbakir och Hakkari. I Hakkari bor ca 60 000 personer och det är en hård kamp om rösterna bland de olika partierna.

Innan jag skriver mer om läget i landet inför valet vill jag först rekommendera folkpartisten Fredrik Malms analys inför valet, både välskriven och läsvärd. Som det verkar kommer det regerande islamistiska partiet AKP (Rättvise- och utvecklingspartiet) att gå framåt till ca 40 % av rösterna. Premiärminister Erdogan gick idag ut och sa att lämnar politiken om han inte kan bilda en enpartiregering. Dels är det självklart en oerhörd förlust för Erdogan om AKP inte vinner valet, men samtidigt är det ett sätt för Erdogan att "skrämma" tveksamma väljare att rösta på AKP. I de sydöstra delarna av landet har AKP argumenterat för att folk ska låta bli att rösta på DTP:s kandidater med argumentet att de ändå inte kommer att kunna göra någon verklig skillnad (mer om DTP nedan).

Militärens våta dröm om att få se en regering mellan de ultranationalistiska och sekulära oppositionspartierna CHP (Republikanska folkpartiet) och MHP verkar gå om intet. Militären har försökt försvaga AKP och DTP, men det har gett bakslag och istället gett större stöd för AKP. CHP är enligt egen utsago socialdemokratiskt och än så länge medlem i Socialistinternationalen. Detta kan dock komma att ändras eftersom partiet under en längre tid har agerat ultranationalistiskt och odemokratiskt. På socialistinternationalens möte i Genève den 29-30 juni togs ett beslut om att kontrollera partiets utveckling och eventuellt utesluta det, något som fick stor uppmärksamhet i turkisk media (partiet grundades av "landsfadern" Atatürk). Orsakerna till att CHP utreds är dels för att man stödjer MHP:s önskan att invadera norra Irak på jakt efter "kurdiska terrorister" från PKK och dels för att man gav sitt stöd åt en militär inblandning i politiken om AKP:s kandidat till presidentposten, Abdullah Gül, blivit vald.

MHP ("Nationalist movement party") är ett ultra-ultra-nationalistiskt parti som ligger ungefär så långt till höger som det går i den turkiska politiken, vilket är väldigt långt (missa inte Mustafa Cans skildring av hans besök på ett av MHP:s valkontor). Enligt partiets vice partiledare, Mehmet Schander, beror den framgång som kan ta MHP över 10 %-spärren till parlamentet på att det turkiska folket är rädda att landet ska splittras, vilket är en vanlig anklagelse mot de som t.ex. vill att landets minoriteter ska få prata vilket språk de vill. MHP är paranoida och tror att varje grad av frihet som minoriteterna får är ett steg i riktning mot upplösning av landet och det enda som MHP egentligen går till val på är hårda tag mot "terrorismen", alltså kurderna. MHP vill bl.a. att den kurdiske PKK-ledaren ska hängas, vilket inte kan ses som annat en fruktansvärd populism som har gått över samtliga gränser. Om MHP kommer in i regeringen så är det EU bye bye för Turkiets del, eftersom MHP inte vill ha något medlemskap.

DTP (Demokratiska socialistpartiet, är ett prokurdiskt parti) ställer detta år inte upp med någon egen lista i valet av anledningen att man riskerar att inte få in någon kandidat över huvud taget om man inte kommer över 10 %-spärren. 10 %-spärren till parlamentet blev till efter militärkuppen 1980, bl.a. eftersom man inte ville att några etniska partier skulle komma in i parlamentet. DTP:s kandidater ställer därför upp oberoende från partiet, men de har såklart sitt partis stöd. Sättet de kan ta sig in på är genom att få en viss andel av rösterna i respektive valkrets. AKP och CHP har genom ett gemensamt beslut i parlamentet (det är de enda partierna i parlamentet just nu) bestämt sig för att j-klas med dessa för DTP oberoende kandidater. Dels kommer samtliga oberoende kandidater att stå på samma lista, vilket gör den väldigt lång, och dels finns det inga partisymboler före kandidaternas namn och inte heller är listan numrerad. Det försvårar minst sagt för den delen av befolkningen som är analfabeter, vilket är vanligast i de sydöstra delarna av landet...just det, där kurder och andra minoriteter är flest i antal.

Dessutom har militären åkt runt i byarna och hotat folk med att "om en enda röst i den här byn hamnar på AKP eller DTP:s kandidater så kommer ni att få känna av konsekvernserna". Militären vill alltså inte se att islamisterna i AKP (som har varit drivande i demokratiutvecklingen av landet för ett närmande till EU) samt kurderna i DTP ska få några röster.

Som ni märker är det mycket på gång. Dessutom finns det ett parti som heter DP (Demokratiska partiet) som har möjlighet att ta sig över 10 %-spärren. Precis som Fredrik Malm skriver är det enda bidraget de har kommit med att de vill kräva tillbaka Mosulprovinsen från Irak och som Malm säger i inlägget jag hänvisade till högre upp vore det lika ologiskt som att Danmark skulle ogiltigförklara freden i Roskilde från 1658 och annektera Skåne.

På fredag kommer jag som det verkar att från Diyarbakir vara med i P1:s "Studio 1" någon gång mellan klockan 16.00 - 16.45. De har ett specialprogram om det turkiska valet och vill ha en kommentar om hur läget är på plats i Diyarbakir.

Skriver nog några rader till här på bloggen imorgon kväll innan jag går och lägger mig. Ska som tidigare sagt också försöka blogga så mycket som möjligt från Turkiet, men det beror som vanligt på tillgången till internet.

Andra bloggar om: , , , , , , , och annat intressant

måndag, juli 16, 2007

Till parlamentsvalet i Turkiet


Nu är det klart, jag ska åka till Diyarbakir under det Turkiska valet. Reser dit nu på torsdag, valet är på söndag och sen hem på tisdag. Det blir spännande att komma till Diyarbakir igen. Jag har varit där två gånger förut, 2004 då jag var ordförande för Utrikespolitiska föreningen i Uppsala och 2005 då jag åkte igenom staden på väg ner till Irak/Irakiska Kurdistan för s-studenters räkning då vi rekade för att starta ett ungdomscenter.
.
Läget i landet är småspänt, eftersom ultranationalisterna och militären inte är förtjusta i de förändringar som regeringen Erdogan och AK-partiet har genomfört bl.a. i syfte att få in Turkiet i EU. Jag kommer att blogga så mycket som möjligt från Turkiet och även lite innan jag åker. Undrar just om Diyarbakirs polischef kommer ihåg mig efter den lilla pratstunden jag och han hade på universitetet i Diyarbakir april 2004?