tisdag, april 24, 2007

Försöket att utrota armenierna 1915 - 1922

Idag höll jag som representant för socialdemokraterna en apell på Mynttorget i Stockholm vid en manifestation till minne av de armenier (och assyrier/syrianer/kaldéer) som föll offer för det försök till utrotning de utsattes för mellan 1915 - 1922 i det dåvarande Osmanska riket. Bland de andra talarna fanns bl.a. folkpartisten Fredrik Malm, som också har bloggat om dagen samt lagt upp en film. Läs mer om Armenien på Armenica och Armeniska riksförbundets hemsida.
.
******************

Kära vänner,

Idag är det som vi alla vet den 24:e april, den dag då våra tankar varje år går till offren för de brutala händelser som utspelade sig mellan 1915 – 1922 i det dåvarande Osmanska riket. Då blev främst armenier, men även väldigt många assyrier/syrianer/kaldéer, dödade i en gigantisk massaker där antalet offer var över en miljon. Min morfar var finlandssvensk och deltog som soldat på Finlands sida i andra världskriget mot Sovjet. Han var med om fruktansvärda händelser och kunde aldrig sova en hel natt efteråt. Jag har därför förståelse för att människor som trots allt undkom det försök till utrotning som de utsattes för i det Osmanska riket aldrig har kunnat leva ett normalt liv.
.
***

Det sägs ju att tiden läker alla sår. Det är ett talesätt som jag absolut inte håller med om. Vissa händelser kan vi omöjligt lägga bakom oss utan att ha fått veta vad det var som verkligen hände. Forskarna har visserligen fått tillgång till de turkiska arkiv som kan innehålla information om massakern, men en osäkerhetsfaktor är att vi inte vet exakt hur mycket material som genom åren kan ha förstörts. Det finns ändå en positiv trend i den långsamma öppningen av debattklimatet i Turkiet som vi har fått uppleva efter 1999 då Turkiet blev kandidatland till EU, för innan 1999 var det i stort sett helt tabubelagt att ens prata om folkmordsfrågan. Men för att såren ska kunna lindras så måste all fakta kring försöket att utrota armenierna komma fram. Och det var en välplanerad utrotning man försökte genomföra, så pass välplanerad och organiserad att till och med Hitler inspirerades av den. Vi socialdemokrater lade nyligen i Riksdagen en motion författad av ledamöterna Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich där vi föreslår att en oberoende kommission bedriver forskning kring folkmordsfrågan för att också kunna få ett internationellt erkännande av hela världssamfundet, alltså även av FN. Vi anser att det är oerhört viktigt att göra upp med det förflutna. .
.
***
..
När jag den 19 januari nåddes av nyheten om mordet på den turkisk-armeniske journalisten, Hrant Dink, blev jag bestört och ryste av obehag. Mordet var nästan som hämtat ur Orhan Pamuks bok ”Snö” och utfördes av en 17-årig man med ultranationalistiska sympatier. Innan han sköt Dink sa till honom att han hade förolämpat alla turkar. Den ultranationalism som i varje liten förbättring av yttrandefriheten och demokratin ser ett hot mot Turkiet som nation existerar tyvärr fortfarande i hög grad. Morden på tre personer i en kristen bokhandel i Hrant Dinks födelsestad, Malatya, som skedde så pass sent som i förra veckan visar att denna typ av mord tyvärr kan komma att hända igen. Skillnaden mellan när ett sådant här mord hände förr och när det händer nu är dock att majoriteten av reaktionerna i landet nu inte är sympatiska med mordet, utan tvärtom. Till exempel gick tusentals människor i Dinks begravningståg under parollen ”vi är alla Dink – vi är alla armenier” och premiärminister Erdogan sa att ”kulorna mot Hrant Dink kunde lika gärna ha avlossats mot oss alla”. Tyvärr kom det vid gripandet av Dinks mördare en motreaktion där ultranationalister protesterade och började bära samma sorts vita mössa som mördaren bar, men vi ska ändå ta tillvara på de positiva signaler som visar att vi måste fortsätta uppmuntra det reformarbete som pågår i landet.
.
***
.
Just premiärminister Erdogan har ingen lätt situation att handskas med. På den ena sidan har han EU och landets minoriteter med flera som vill se snabba och djupgående reformer så att landet ska kunna bli EU-medlem och på den andra sidan har han militären och ultranationalister som absolut inte vill se några förändringar. Militären är i sig ett stort problem, för den makt som generalerna utövar över turkisk politik är rakt igenom osund och så länge militärens makt fortsätter att vara stark kommer vi inte att få se ett fullt demokratiskt Turkiet. Dessutom måste paragraf 301 i den turkiska strafflagen, som säger att det är förbjudet att förolämpa ”turkiskhet”, omedelbart tas bort. Den medvetenhet som har börjat få fäste bland befolkningen om att en fördjupad demokrati är något som alla tjänar på, alltså inte bara minoriteterna, den medvetenheten måste vi från Sveriges och EU:s sida fortsätta stödja och uppmuntra. .
***
.
För att avslutningsvis återknyta till dagens datum, så hoppas jag att vi nästa år denna dag förhoppningsvis kan bära smärtan av massakern på ett lättare sätt, men det förutsätter att öppenheten och forskningen kring den i Turkiet får fortsätta att utvecklas i en positiv riktning.

Tack för att jag fick ordet.
.
******************

.
Foto: Antranik Demirian
.
Andra bloggar om: , , , , , , och annat intressant