Tankar efter parlamentsvalet i Turkiet

I helgen hölls det parlamentsval i Turkiet. Det regerande "muslimdemokratiska" AKP vann med nästan 50 % av rösterna. CHP är officiellt systerparti till Socialdemokraterna, partiet har de senaste åren fiskat röster i minst sagt nationalistiska vatten, men har det senaste året skärpt sig något och minskat på de mest extrema delarna av sin retorik vilket jag är tacksam för. CHP gick framåt i valet och landade på nära 26 % av rösterna. Det fascistiska MHP kom tyvärr över 10 %-spärren (en spärr avsedd att hålla kurdiska partier utanför parlamentet) och fick ca 13 %. Prokurdiska BDP ställde upp med oberoende kandidater och fick glädjande nog in 36 stycken på de totalt 550 platserna i det turkiska parlamentet.

Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan, som tyvärr beter sig allt mer maktfullkomligt.

Jag blev både upprörd och kände hopplöshet för utvecklingen i Turkiet när jag på valnatten nåddes av nyheterna om att människor som i staden Diyarbakir fredligt firade valframgångarna för BDP blev utsatta för tårgas och vattenkanoner. Jag blev i april intervjuad i SR om det kommande parlamentsvalet och uttryckte oro för att den demokratiska processen i landet inte skulle ha blivit bättre än i parlamentsvalet 2007, nu visar det sig alltså att min oro tyvärr verkar befogad då även oegentligheter som militärer vid vallokaler, oförseglade valurnor, väljare som avvisats m.m. har rapporterats. 2007 var jag i landet under parlamentsvalet och mina sammanfattade intryck frå det hittas här och här.

I omgångar har jag varit försiktigt positiv till vad som har verkat vara en vilja från AKP, med partiledaren/premiärministern Recep Tayyip Erdogan i spetsen, att reformera och demokratisera landet i riktning mot ett EU-medlemskap. Bland annat har landets minoriteter fått det lite bättre även om reformtakten går alldeles för långsamt. Man har minskat den mäktiga militärens makt och yttrandefriheten har blivit en aning bättre. Men det verkar som att Erdogan och AKP blir allt mer maktfullkomliga och själva beter sig så illa mot andra som de en gång själva blev behandlade (Erdogan har t.ex. själv suttit i fängelset efter att 1998 offentligt läst upp en religiös dikt).

Turkiets grundlag skrevs efter militärkuppen 1980 och den vill AKP skriva om, vilket inte är mig emot eftersom jag tycker att alla demokratier förtjänar en grundlag bättre än vad ett antal generaler kan skriva ihop. Däremot måste AKP lyssna på alla invånare i landet och se till att alla har samma rättigheter - ett arbete som måste ske parallellt med AKP:s vilja att skriva om den nuvarande grundlagen. Jag hoppas att BDP:s oberoende parlamentsledamöter och även CHP får vara med i utformningen av den nya grundlagen och att den erkänner landets minoriteter, öppnar upp för yttrandefrihet och gör landet till en riktig demokrati (vilket i mina ögon bl.a. innebär att 10 %-spärren till parlamentet måste sänkas rejält). Det blir därför väldigt intressant att se hur AKP nu tar sig an arbete med att göra om grundlagen.

Andra bloggar om politik, Turkiet, Kurdistan, kurd, demokrati, EU och annat intressant.