Ett veckoslut i Istanbul

Förra veckan gjorde jag ett fyra dagars besök i Istanbul med Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting. Istanbul är en härlig stad och är enligt wikipedia världens 16:e största stad. Något som förvånar mig varje gång jag är där är hur kuperad staden är med sina höga kullar och branta backar. Ett annat karaktärsdrag är Bosporen som skär rakt igenom staden och delar den i en europeisk och en asiatisk sida.

Istanbul by night med vy över Blå moskén och Haga Sofia

Det är en väldigt vänlig stad och man känner sig trygg. Den främsta orsaken till varför jag tror att Istanbul ännu inte kvalar in bland populära urbana resmål som New York och Barcelona är att man saknar den sortens kulturliv som västeuropéer längtar till. Visst, det finns ett bra nattliv och många historiska sevärdheter i Istanbul men inte tillräckligt mycket av till exempel teater och musik som attraherar västeuropéer. Bra idrott finns det också, bland annat fotboll i form av Istanbuls tre storlag Fenerbace, Galatasaray och Besiktas men de har inte nog många utländska stora spelare för att bli stora i väst. Kennet Andersson är dock fortfarande populär bland Fenerbaces fans sedan han spelade avslutade sin karriär där 2000 - 2002.

Demonstration

Jag hoppas verkligen att Turkiet en dag ska bli medlem i EU, men det kräver att man först anpassar sig till EU:s krav. Här har utvecklingen tyvärr stannat av efter en positiv period mellan ca 2002 – 2005. AKP (kan kallas ett ”muslimdemokratiskt” parti), det regerande partiet sedan 2002, har jobbat både för att göra reformer i riktning mot ett EU-medlemskap vilket har inneburit en del reformer som i viss mån har gjort situationen bättre för kurder och andra minoriteter i landet. Kritiker mot AKP menar dock att man i smyg försöker låta religionen få mer inflytande i samhället.

Inuti Haga Sofia

Det näst största partiet heter CHP och säger sig vara socialdemokratiskt. Så har det inte varit om man sett till hur CHP har agerat politiskt de senaste åren under den förra partiledaren Deniz Baykal, som bland annat har sett till att CHP har motarbetat alla förslag som skulle ge kurderna och andra minoriteter större frihet. I somras valde dock CHP en ny partiledare, Kemal Kilicdaroglu. Under hans ledarskap går det att ana en viss positiv förändring i CHP:s politik. Tiden får visa om den är bestående.

Nu i sommar är det nationellt val i landet, som det ser ut nu kommer styrande AKP att bli största parti följt av CHP och fascistiska MHP. AKP ligger just nu över 40 % i mätningarna, CHP runt 25 % och MHP balanserar på 10 %-spärren till parlamentet (spärren är satt så för att hålla kurdiska partier utanför parlamentet). Sedan finns även kurdiska BDP, men det når inte upp över 10 % utan får lita på att partiets så kallade "oberoende" kandidater väljs in via personvalet. Blir intressant att se hur det går.

Jag kan verkligen rekommendera ett besök i Istanbul. Gör dock det besöket längre fram på våren då vädret är lite varmare, även om det var helt ok nu när det låg och pendlade runt + 10 grader.

Andra bloggar om politik, Socialdemokraterna, Turkiet, EU, kurd och annat intressant.