torsdag, april 23, 2009

Föredrag om kurdfrågan på Utrikespolitiska föreningen i Uppsala och partikongress i Oslo

På torsdag 23/4 höll jag ett föredrag om kurdfrågan hos Utrikespolitiska föreningen i Uppsala. Temat var "Är kurdfrågan nödvändig att lösa för en långsiktig fred i Mellanöstern?" Det var jag som fick sätta rubriken och självklart anser jag att svaret på frågan är ja. Mitt upplägg på föredraget var att förklara att situationen i Kurdistan ser mycket olika ut i de fyra olika länder som det ligger, nämligen Turkiet, Iran, Syrien och Irak. Detta måste man ha förståelse för när man pratar om kurdfrågan.

Jag gick igenom situationen i de olika delarna av Kurdistan, alltså de fyra länderna, med lite kort modern historia som påverkat kurdernas situation, gick igenom det allmänpolitiska läget i länderna idag samt det politiska läget för kurderna specifikt. Sedan summerade jag på slutet och pratade framåt, alltså om drömmen om Kurdistan och om/hur detta kan genomföras.

Det var väldigt kul att komma tillbaka till Utrikespolitiska föreningen (UF). Under min studietid vid Uppsala Universitet satt jag i UF:s styrelse i två och ett halvt år. Först ett halvår som programsekreterare, sen ett år som aktivitetsansvarig och sist ett år som ordförande. Det var i föreningen som mitt engagemang för kurdfrågan började (egentligen var det min b-uppsats om Turkiet som det började med) och den resa föreningen gjorde till Turkiet/Kurdistan på mitt initiativ.

Kolla förresten in den här invervjuen med min kompis Shoresh Rahem om vårt samarbetsprojekt mellan Socialdemokraterna och PUK i irakiska Kurdistan.

Tidigare i veckan var jag på vårt norska systerparti Arbeiderpartiets kongress i Oslo. Det var härligt, eftersom dels påminner deras kongress och partiorganisation om vår samt att de har lyckats bra med att regera tillsammans med Socialistisk Venstre (typ Vänsterpartiet) och Senterpartiet (typ Miljöpartiet/Centerpartiet) i ett antal år. Tyvärr är det populistiska och rasistiska Fremskrittspartiet stort i Norge, fick hela 22 procent av rösterna i valet till stortinget (Riksdagen) 2005, och verkar bli Arbeiderpartiets huvudmotståndare i det kommande valet i höst. Heja Norge, heja Arbeiderpartiet och heja Jens Stoltenberg!

P.S. Kolla in de här fantastiska klippen från Jon Stewart och The Daily Show om det "socialistiska Sverige", klipp ett hittas här och klipp två hittas här.

Diskussion på mitt föredrag. På UF:s föredrag kommer det alltid en skur av intressanta frågor.

Föredragshållare på Utrikespolitiska föreningen får av tradition alltid en UF-mugg. Jag har någon sedan tidigare då jag suttit i styrelsen, men den här var den första jag fått som föredragshållare och blev barnsligt nöjd.


Socialdemokraternas relativt nya partisekreterare Ibrahim "Ibbe" Baylan höll ett väldigt uppskattat och personligt tal på norska Arbeiderpartiets kongress i Oslo.

Oslo är en "pen by" som norrmännen säger, alltså en vacker stad.

lördag, april 18, 2009

Besök hos oppositionen i Minsk, Vitryssland

Jag var i veckan på ett besök hos våra socialdemokratiska samarbetspartier i oppositonen i Minsk, Vitryssland. Det var en bisarr resa. Minsk påminner mycket om hur jag föreställer mig gamla Sovjetunionen, mycket ren - inte ett skräp så långt ögat kan nå och alla bostadshus såg ut som det svenska miljonprogrammet (inget ont om miljonprogrammet, men det är inte alltid så fantasifullt byggda hus). Landets mäktiga säkerhetstjänst heter mycket riktigt KGB och har stenkoll på all "oppositionell" aktivitet.

1991 blev Vitryssland självständigt från Sovjetunionen. 1994 hölls de första fria valen som vanns av en viss Aleksandr Lukasjenko på ett populistiskt kommunistiskt valprogram. Sedan dess har han enväldigt styrt landet och har drivit igenom ändringar av grundlagen så att han kan väljas om som president under obegränsat antal mandatperioder.

De vitryska förtrycket är mycket sofistikerat och upprätthålls utan att överdrivet mycket våld används. De verktyg som används är främst två, nämligen "arbetskontrakt" och "juridisk adress".

"Arbetskontrakt" fungerar så att i Vitryssland är en väldigt stor del av befolkningen på ca 10 miljoner anställd av staten. Ens anställning löper på ett arbetskontrakt som vara ca 4 år. Om man är politiskt engagerad eller på annat sätt sätter sig upp mot rådande styre så förlängs helt enkelt inte ens arbetskontrakt och man blir utan lön, vilket är förödande i detta land där folk inte har speciellt gott om pengar.

"Juridisk adress" fungerar så att alla organisationer som vill vara lagligt registrerade som politiska partier måste ha ett antal adresser i ett antal regioner i landet där de har sina partikontor registrerade, man får alltså inte registrera partikontor på en hemadress. Hyresvärdar till sådana lokaler där man kan ha partikontor vet att det kan vara farligt att låta partier registreras hos dem så de tar ut mycket höga hyror. Om partiet blir för starkt eller på annat sätt börjar irritera landets styre får helt enkelt hyresvärden ett samtal med besked om att det nog är bäst att göra sig av med hyresgästen. Efter några sådana samtal till hyresvärdar så vips har inte partiet tillräckligt många partikontor för att räknas som ett lagligt parti. All partiaktivitet som sker i organisationer som inte är lagligt registrerade kan när som helst avbrytas av staten med argumentet att "aktiviteten inte är sanktionerad av staten". Hårda bud, minst sagt. Behöver jag ens tillägga att många politiskt aktiva sitter i fängelse eller har suttit i fängelse?

Genom "arbetskontrakt" och "juridisk adress" lyckas man alltså upprätthålla förtrycket av befolkningen utan att avlossa skott, vilket ibland lyckas lura omvärlden att landet trots allt är ett rätt schysst ställe trots förtrycket. Detta är alltså helt fel, förtrycket är väldigt påtagligt.

Förutom dessa två nämnda verktyg som staten förfogar över är det otroligt svårt att få finansiering för politiska partier/organisationer som utmanar det nuvarande styret, vilket innebär att dessa oftast är beroende av finansiering från utlandet. Radio och TV är statligt styrd, vilket innebär att i stort sett all politisk rapportering är av propagandakaraktär, t.ex. förnekade länge radio och TV länge att det fanns någon finanskris i Vitryssland och nu när man erkänt att den nått Vitryssland så är den definitivt inte Lukasjenkos fel och han har dessutom kunskapen att lösa den i landet. Oppositionella tidningar finns det få av och de som finns har det inte lätt. Att vara fackligt aktiv riskerar att man förlorar jobbet.

Det har på senare tid talats om ett "töväder" i politiken i Vitryssland. Detta är tyvärr bara snick-snack från landets ledning, eftersom små förändringar bara har skett på pappret och i retoriken. Härom veckan fick en av landets oppositionsledare besök av en husrannsakan då rubbet togs från hans organisations kontor - vi snackar möblemang och till och med skåpen i kontoret! Frågan är hur vi som bor utanför Vitryssland bäst kan påverka Lukasjenko & co så att ett politiskt töväder ska kunna ske på riktigt? Lukasjenko har tyvärr visat sig okänslig för sanktioner...och att vara allt för trevlig med honom går inte heller. Ironiskt nog kan kanske en av finanskrisen framtvingad massarbetslöshet i landet få folk att våga protestera? I sådant fall gäller det för oss omvärlden att reagera snabbt.

Minsk är en stad som påminner mycket om ett gigantiskt miljonprogram (inget ont om det svenska miljonprogrammet, men husen är inte alltid så fantasifullt byggda). I stort sett samtliga bostadshus var nio eller tio våningar höga och mycket opersonliga.
Män som arbetar med vägar och parker var väldigt vanligt. Antar att det är därför som arbetslösheten pressas så hårt. Stan var dessutom otroligt ren, eftersom många arbetade med att plocka skräp.
1972 blev Minsk utnämnd till en "hjältestad" i Sovjet. Det var som ett erkännande för att stans befolkning kämpade väldigt hårt i andra världskriget. Staden bombades dock så hårt att den jämnades med marken och fick återuppbyggas från grunden efter kriget. Detta är segermonumentet och framför arbetar män med att typ jämna till plattor.
En närmare titt på segermonumentet.
I detta hus i Minsk grundades rysk socialdemokrati 1898. Några år senare splittrades den i socialdemokrater och kommunister. Huset har besökts av bland annat Fidel Castro, Kim Jong-Il och Tito med flera och nu har det även besökts av Claes Nordmark som dock inte vill räknas in i skaran av diktatoriska kommunistledare... ;-)
Sömmerskor.
Jag och Lotta Olsson, Palmecenter, som var på besök hos våra samarbetspartier i oppositionen.
En utsökt vitrysk lunch.
Röda stjärnan. Hela Minsk var fullt av Sovjetsymboler.
En av landets nationalpoeter, har tyvärr tappat bort hans namn.
Två symboler för politiskt förtryck. Radiomasten blockerade radio- och TV-signaler från utlandet under tiden 1958 - 1990. Kyrkan "byggdes in" bakom bostadshus så att folk inte skulle se den och gå till den.
.

tisdag, april 07, 2009

Global Progressive Forum i Bryssel samt ett besök i Uppsala

I slutet av förra veckan var jag i Bryssel på Global Progressive Forum (GPF). GPF:s syfte är att diskutera progressiva/socialdemokratiska sätt att hantera globaliseringen så att den kommer alla till nytta. I år hade tunga namn hittat dit som Bill Clinton, Howard Dean, Pascal Lamy och Susan George med flera. De många seminarierna på GPF berörde allt som har med globaliseringen att göra.

Höjdpunkten var ändå när Bill Clinton invigningstalade. Eftersom man är van att se Bill pigg och fräsch var det lite förvånande att se att han blivit äldre. Det tog ett tag för honom att vakna till, men när han väl kommit igång var det bra drag. Han pratade om globaliseringen, både bra och dåliga sidor av den. Han pratade om att världen är ojämlik, eftersom utbildningsmöjligheter och inkomstnivåer skiljer sig markant över världen. Han pratade om att världen är ostabil med syfte på ekonomin, kärnvapen och klimatkrisen. Clinton menade att världens progressiva krafter måste ha ett svar på dessa problem, även i tider av finanskris.

Clinton pratade engagerat om energieffektivitet och lyfte fram de goda exemplena Sverige och Danmark. Han gav även en schysst känga till världens konservativa krafter när han sa att "I tider av kris röstar folk på de progressiva krafterna för att städa upp oredan som de konservativa har ställt till med". Touché!

I helgen var jag i Uppsala dit jag var inbjuden av Uppsala Politices Studerande för att prata på deras arbetsmarknadsdagar om hur det är att jobba som politisk tjänsteman. Det var väldigt roligt att vara tillbaka bland studenterna i Uppsala och att få prata och diskutera deras framtid med dem. Jag kände dock att jag är rätt färdig med studentlivet, vilket var en skön känsla även om det var väldigt nostalgiskt att gå på deras trevliga gasque.

Imorgon bär det av upp till Boden, snön och solen över påsk. Nästa vecka blir det jobb i Minsk, Vitryssland, för hela slanten. Än hit och än dit!

För övrigt hoppas jag att Barack Obamas besök i Turkiet inte bara innebar handskakningar och ryggdunkningar utan även krav på Turkiet att fortsätta reformarbetet så att landet så småningom kan bli medlem i EU.

Bilderna nedan:
1.) USA:s före detta president Bill Clinton invigningstalar på GPF i Bryssel.
2.) Några av svenskarna på plats: Henrik Nilsson Bokor, jag och Yassin Mahi. Yassin har för övrigt ett socialdemokratiskt parti i Somalia som heter SSUP.