onsdag, december 30, 2009

Det händer mycket i Turkiet och Iran

I Turkiet har ett stort demokratiskt bakslag skett då det prokurdiska partiet DTP har stängts ner efter ett enhälligt beslut i landets författningsdomstol. Orsaken enligt författningsdomstolen är att DTP anses ha för nära kopplingar till den terroriststämplade organisationen PKK. I mina ögon har Turkiets största parti, AKP, velat ta sig an ”kurdproblemet”, som det ibland kallas, mer seriöst än något annat turkiskt regeringsparti före dem. Reformer har gjorts i positiv riktning, om än små reformer men de är bättre än inga alls AKP var för övrigt mycket nära att självt stängas ner av författningsdomstolen för inte så länge sedan eftersom det ansågs att AKP agerat för religiöst mot Turkiets sekularism. I och med att ”den djupa staten” (delar av landets rättsväsende, militär m.fl.) nu visar sin makt och kliver in och lägger krokben för en försiktigt positiv process och stänger ner DTP leder det till ett bakslag för den turkiska demokratin, minoriteters rättigheter och ett närmande till ett EU-medlemskap. DTP har ombildats till partiet BSD, men det hjälpte inte utan stora räder har skett mot det nybildade partiet under julhelgen då många av partiets ledande företrädare, bland annat många borgmästare, har gripits. Maktstrukturerna och det politiska spelet i Turkiet påminner inte om något annat land jag någonsin har hört talas om…och då menar jag inte på ett positivt sätt. Nedstängningen av DTP är oacceptabelt och det är även gripandet av DTP-företrädare under julhelgen. Det är också fullständigt oacceptabelt att Ramazan Kizil riskerar fängelsestraff i Turkiet för att ha talat kurdiska på ett valmöte tidigare i år.

I Iran har protesterna mot regimen tilltagit och flera demonstranter har fått sätta livet till. Regimen verkar mer skakad och rädd än tidigare då polisen nu skjuter rätt in i folkmassorna. Jag är glad att Carl Bildt har höjt rösten mot Iran på sin blogg. Jag tycker att situationen i Iran just nu påminner om den som var i Östtyskland innan muren föll 1989. Då var det en stor blandad rörelse med olika mål, men framförallt med det gemensamma målet om demokrati och frihet som enade rörelsen och fick regimen på fall. Kan demonstrationerna i Iran idag vara det sista vi ser innan regimen faller? Mona Sahlin har för övrigt gjort ett bra uttalande om situationen i Iran.

Inga kommentarer: