lördag, april 18, 2009

Besök hos oppositionen i Minsk, Vitryssland

Jag var i veckan på ett besök hos våra socialdemokratiska samarbetspartier i oppositonen i Minsk, Vitryssland. Det var en bisarr resa. Minsk påminner mycket om hur jag föreställer mig gamla Sovjetunionen, mycket ren - inte ett skräp så långt ögat kan nå och alla bostadshus såg ut som det svenska miljonprogrammet (inget ont om miljonprogrammet, men det är inte alltid så fantasifullt byggda hus). Landets mäktiga säkerhetstjänst heter mycket riktigt KGB och har stenkoll på all "oppositionell" aktivitet.

1991 blev Vitryssland självständigt från Sovjetunionen. 1994 hölls de första fria valen som vanns av en viss Aleksandr Lukasjenko på ett populistiskt kommunistiskt valprogram. Sedan dess har han enväldigt styrt landet och har drivit igenom ändringar av grundlagen så att han kan väljas om som president under obegränsat antal mandatperioder.

De vitryska förtrycket är mycket sofistikerat och upprätthålls utan att överdrivet mycket våld används. De verktyg som används är främst två, nämligen "arbetskontrakt" och "juridisk adress".

"Arbetskontrakt" fungerar så att i Vitryssland är en väldigt stor del av befolkningen på ca 10 miljoner anställd av staten. Ens anställning löper på ett arbetskontrakt som vara ca 4 år. Om man är politiskt engagerad eller på annat sätt sätter sig upp mot rådande styre så förlängs helt enkelt inte ens arbetskontrakt och man blir utan lön, vilket är förödande i detta land där folk inte har speciellt gott om pengar.

"Juridisk adress" fungerar så att alla organisationer som vill vara lagligt registrerade som politiska partier måste ha ett antal adresser i ett antal regioner i landet där de har sina partikontor registrerade, man får alltså inte registrera partikontor på en hemadress. Hyresvärdar till sådana lokaler där man kan ha partikontor vet att det kan vara farligt att låta partier registreras hos dem så de tar ut mycket höga hyror. Om partiet blir för starkt eller på annat sätt börjar irritera landets styre får helt enkelt hyresvärden ett samtal med besked om att det nog är bäst att göra sig av med hyresgästen. Efter några sådana samtal till hyresvärdar så vips har inte partiet tillräckligt många partikontor för att räknas som ett lagligt parti. All partiaktivitet som sker i organisationer som inte är lagligt registrerade kan när som helst avbrytas av staten med argumentet att "aktiviteten inte är sanktionerad av staten". Hårda bud, minst sagt. Behöver jag ens tillägga att många politiskt aktiva sitter i fängelse eller har suttit i fängelse?

Genom "arbetskontrakt" och "juridisk adress" lyckas man alltså upprätthålla förtrycket av befolkningen utan att avlossa skott, vilket ibland lyckas lura omvärlden att landet trots allt är ett rätt schysst ställe trots förtrycket. Detta är alltså helt fel, förtrycket är väldigt påtagligt.

Förutom dessa två nämnda verktyg som staten förfogar över är det otroligt svårt att få finansiering för politiska partier/organisationer som utmanar det nuvarande styret, vilket innebär att dessa oftast är beroende av finansiering från utlandet. Radio och TV är statligt styrd, vilket innebär att i stort sett all politisk rapportering är av propagandakaraktär, t.ex. förnekade länge radio och TV länge att det fanns någon finanskris i Vitryssland och nu när man erkänt att den nått Vitryssland så är den definitivt inte Lukasjenkos fel och han har dessutom kunskapen att lösa den i landet. Oppositionella tidningar finns det få av och de som finns har det inte lätt. Att vara fackligt aktiv riskerar att man förlorar jobbet.

Det har på senare tid talats om ett "töväder" i politiken i Vitryssland. Detta är tyvärr bara snick-snack från landets ledning, eftersom små förändringar bara har skett på pappret och i retoriken. Härom veckan fick en av landets oppositionsledare besök av en husrannsakan då rubbet togs från hans organisations kontor - vi snackar möblemang och till och med skåpen i kontoret! Frågan är hur vi som bor utanför Vitryssland bäst kan påverka Lukasjenko & co så att ett politiskt töväder ska kunna ske på riktigt? Lukasjenko har tyvärr visat sig okänslig för sanktioner...och att vara allt för trevlig med honom går inte heller. Ironiskt nog kan kanske en av finanskrisen framtvingad massarbetslöshet i landet få folk att våga protestera? I sådant fall gäller det för oss omvärlden att reagera snabbt.

Minsk är en stad som påminner mycket om ett gigantiskt miljonprogram (inget ont om det svenska miljonprogrammet, men husen är inte alltid så fantasifullt byggda). I stort sett samtliga bostadshus var nio eller tio våningar höga och mycket opersonliga.
Män som arbetar med vägar och parker var väldigt vanligt. Antar att det är därför som arbetslösheten pressas så hårt. Stan var dessutom otroligt ren, eftersom många arbetade med att plocka skräp.
1972 blev Minsk utnämnd till en "hjältestad" i Sovjet. Det var som ett erkännande för att stans befolkning kämpade väldigt hårt i andra världskriget. Staden bombades dock så hårt att den jämnades med marken och fick återuppbyggas från grunden efter kriget. Detta är segermonumentet och framför arbetar män med att typ jämna till plattor.
En närmare titt på segermonumentet.
I detta hus i Minsk grundades rysk socialdemokrati 1898. Några år senare splittrades den i socialdemokrater och kommunister. Huset har besökts av bland annat Fidel Castro, Kim Jong-Il och Tito med flera och nu har det även besökts av Claes Nordmark som dock inte vill räknas in i skaran av diktatoriska kommunistledare... ;-)
Sömmerskor.
Jag och Lotta Olsson, Palmecenter, som var på besök hos våra samarbetspartier i oppositionen.
En utsökt vitrysk lunch.
Röda stjärnan. Hela Minsk var fullt av Sovjetsymboler.
En av landets nationalpoeter, har tyvärr tappat bort hans namn.
Två symboler för politiskt förtryck. Radiomasten blockerade radio- och TV-signaler från utlandet under tiden 1958 - 1990. Kyrkan "byggdes in" bakom bostadshus så att folk inte skulle se den och gå till den.
.

Inga kommentarer: