lördag, maj 17, 2008

Tal på Kurdiska Riksförbundets kongress

Jag har precis kommit hem efter att ha talat på Kurdiska Riksförbundets kongress. Jag tog upp hur viktigt det är att hålla kongress, eftersom det ger medlemmarna möjlighet att påverka och att de får utvecklas i politiken.

En sak som svenskar inte alltid tänker på är hur bortskämda vi är med demokrati och frihet i vårt land. I talet lyfte jag fram hur svårt det hade varit att ordna en kongress i vissa delar av Kurdistan, som till exempel Amed, Mardin och Sirnak (Turkiet) och att det hade varit omöjligt att göra i städer som Mahabad och Urmja (Iran) eller Kamschlo och Afrin (Syrien) medan det hade varit möjligt i Hewler och Duhoc (Irak).

Jag gick igenom ett antal skillnader mellan förutsättningarna för demokratin i Sverige och Kurdistan:
  • - Här i Sverige har det varit fred i väldigt många år medan det i Kurdistan och Mellanöstern verkar som att krigen aldrig vill ta slut.
  • - Här i Sverige utvecklade vi socialdemokrater tillsammans med liberalerna rösträtten 1909 och 1919 fattades beslut om lika rösträtt för kvinnor och män. I Kurdistan har kurderna fått kämpa länge för att bli av med de förtryckare inte vill se en demokratisk utveckling.
  • - Här i Sverige har vi haft politiska ledare som Olof Palme och Anna Lindh medan kurderna har blivit förtryckta av Saddam Hussein och andra diktatorer.
  • - Här i Sverige har vi levt i fred med våra grannländer Finland, Norge och Danmark medan kurderna har haft grannländer som har velat förtrycka dem.

Förutsättningarna för demokratiskt arbete ser alltså väldigt olika ut i Sverige och Kurdistan. Det är därför väldigt viktigt att kurder är demokratiskt aktiva i Sverige, för genom sina kontakter i Kurdistan utvecklas då även demokratin där. Dessutom flyttar en del kurder tillbaka till Kurdistan och att då ha med sig ett demokratiskt tankesätt har många fördelar.

Jag berättade om min kommande resa till irakiska Kurdistan då jag ska utbilda partiet PUK i interndemokrati och hur man arrangerar en öppen och demokratisk kongress samt hur viktigt det är för hela Mellanöstern att kurderna fördjupar demokratin i sina egna organisationer. Nämnde också att det känns konstigt att den turkiska militären om och om igen bombar på kurdisk mark, men att jag upplever det som ett sista desperat ryck av de turkiska ultranationalistera, kemalisterna och militären som är rädda för att tappa makt i och med att demokratin utvecklas. Steg för steg blir Turkiet mer demokratiskt och steg för steg växer sig demokratin djupare i hela Mellanöstern.

På fredag bär det av till Kurdistan. Jag börjar bli riktigt taggad och ser verkligen fram emot resan. Ryktet säger att jag kommer att få träffa Iraks president/PUK:s partiordförande Jalal Talabani. Det vore väldigt spännande, han har stor erfarenhet av politiken och är en vettig och skicklig ledare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Inga kommentarer: