måndag, januari 28, 2008

Tal på KDP-Irans 62-årsjubileum av Mahabad-republiken

I lördags var jag socialdemokraternas representant på vårt systerparti KDP-Irans 62-årsjubileum av Mahabad-republiken. Jubileet hölls i Solnahallen som var fullsatt och det var en härlig stämning. Här följer mitt tal:

***********

Kära vänner,

Jag vill börja med att säga tack så mycket till KDP-Iran för inbjudan till detta firande av Mahabad-republikens 62-årsdag. Jag har varit i de kurdiska delarna av Turkiet, jag har varit i irakiska Kurdistan och jag hoppas att jag en dag få möjlighet att besöka iranska Kurdistan. Kurder är otroligt gästvänliga och jag är övertygad om att jag kommer att känna mig som hemma den dag jag åker till iranska Kurdistan.

Trots att det nu är 62 år sedan Mahabad-republiken utropades och redan efter elva månader slogs ned tjänar den än idag som inspiration för kurders kamp för demokrati, frihet och rättvisa. I dagens Iran behövs verkligen inspiration, för situationen är fruktansvärd. Det är visserligen tillåtet att prata kurdiska, men man får inte engagera sig politiskt. Om man trots allt försöker engagera sig politiskt kan man råka väldigt illa ut och många tvingas därför att fly till andra länder. Men inte nog med det – dessutom gäller sharialagar i landet. Det innebär bland annat att kvinnor förtrycks och till och med stenas till döds.

Att prata och skriva fritt i Iran är både svårt och farligt, eftersom yttrandefriheten inte är i närheten av att vara lika bra som den är här i Sverige. Ett bevis på det är att kurdiska journalister i Iran ofta fångas och döms till döden. Senast i raden är den regimkritiske journalisten Hassan Adnanpour och hans kollega Abdolvahed Botimar. Högsta domstolen har dömt dem till döden och avrättningen kan verkställas inom kort. De har under lång tid torterats i fängelset Sanadadj och de har hungerstrejkat i protest mot hur de har behandlats. Att Iran påstår sig vara ett demokratiskt land verkar mest som ett dåligt skämt när man ser på dödsdomen mot Adnanpour och Botimar.

Genom sitt medlemskap i socialistinternationalen är KDP-Iran de svenska socialdemokraternas systerparti. Det gläder mig att KDP-Iran är medlem i den socialdemokratiska familjen, eftersom man där är en del av den internationella socialdemokratins utveckling och har goda möjligheter att påverka den. Det är dock väldigt tragiskt att KDP-Iran har förlorat två ledare just i samband med socialistinternationalens möten. Vår broder doktor Ghassemlou mördades 1989 i Wien och vår broder doktor Sharafkandi mördades 1992 i Berlin. Båda gångerna var det agenter utsända från Iran som låg bakom morden. Alldeles nyss släpptes doktor Sharafkandis mördare efter att ha suttit 15 år i ett tyskt fängelse. När han kom till Iran mottogs han som en hjälte, vilket visar att förtrycket av kurder i Iran är precis lika stort idag som det var när doktor Sharafkandi mördades 1992.

Låt oss vända blicken väster om iranska Kurdistan mot irakiska Kurdistan där situationen är mycket bättre. Delstaten Kurdistan har ett stort stöd i den irakiska konstitutionen som röstades fram av 80 % av den irakiska befolkningen. I Kurdistan i det federala Irak har kurderna mer frihet än på länge och har till och med ett eget parlament. Säkerheten är god och man får prata kurdiska, man får engagera sig politiskt och man får skriva fritt utan att bli arresterad eller förtryckt. När jag var där upplevde jag en väldigt stark framtidstro och överallt i städerna byggdes nya bostäder och nya arbetsplatser. Jag träffade många kurder som hade bott i Sverige, men som hade flyttat tillbaka till Kurdistan när situationen blivit så bra.

Är en liknande federal utveckling möjlig i Iran så att kurderna kan få större frihet? Ja, det tror jag definitivt är möjligt. Men det kommer aldrig att kunna ske under landets nuvarande styre med Ahmadinejad och Ayatollorna i spetsen. De reformer som sker i Iran idag är nämligen inte demokratiska – de är religiösa och det är fruktansvärt fel. Det som behövs i Iran är mer frihet och en hållbar demokratisk process utan inblandning från Ayatollorna. Det kommer att krävas mycket hårt arbete innan våra kurdiska systrar och bröder i Iran får sin frihet – men jag är övertygad om att den dagen ska komma. Till dess måste vi alla ha ett stort tålamod och en mycket stark vilja. KDP-Iran har en tung börda som vilar på sina axlar, men ni kan räkna med socialdemokraternas stöd för er kamp är även vår kamp!

Tack.

6 kommentarer:

Osman sa...

En stat skänkt av massmördaren Stalin kan inget gott komma ur!

Claes Nordmark sa...

Jodå, det har faktiskt gett människor som är förtryckta än idag (= kurderna) inspiration att orka och våga fortsätta kämpa för frihet, rättvisa och demokrati.

Och ett federalt Iran utan Ahmadinejad och ayatollor vid makten vore en fin delseger i den kampen.

Lahdo sa...

En stat skänkt av fascisten, förtryckaren och massmördaren Kemal Ataturk kan absolut inget komma gott ur!

Anonym sa...

Hej, claes! Det skulle va jätte kul om du kunde skriva en artikel om de tusentals kurder som agerar som mänskliga sköldar i de kurdiska bergen! De riskerar sina liv o att trakaseras av den turkiska staten, kurder o DTP för kännar att uppmärksammas lite! Tekin...

Bafraw sa...

Mycket fint tal, glädjer mig att jag var på plats och hörde allt med egna öron.
Keep your good work up!

Claes Nordmark sa...

Tack Bafraw!