torsdag, september 27, 2007

Öka trycket på juntan i Burma

Idag skriver jag i en krönika i NSD om situationen i Burma. Det finns både likheter och skillnader på protesterna i landet 1988 och de som sker nu. Trycket på juntan måste öka, men även på de tre stora grannländerna tillika handelsparterna Kina, Indien och Thailand. Och det räcker heller inte att världen höjer rösten vart tjugonde år, Burma behöver en långsiktig plan. Min krönika hittas här.

Just nu går utvecklingen snabbt och två högt uppsatta medlemmar i oppositionspartiet Nationella Demokratiförbundet (NLD), som leds av vinnaren av Nobels fredspris Aung San Suu Kyi, har gripits.

Via sms har jag fått en uppmaning att imorgon fredag bära röd t-shirt som stöd till de i Burma som vågar stå upp mot förtrycket. Imorgon är alltså röd t-shirt på som gäller!

Uppdatering: Imorgon fredag klockan 17.00 på Medborgarplatsen i Stockholm anordnar socialdemokraterna en manifestation till stöd för demokratirörelsen i Burma. Läs även Mona Sahlins m.fl. debattartikel om stöd för demokratin i Burma.

Läs mer i DN och SvD.

Andra bloggar om: , , , , , , och annat intressant

12 kommentarer:

Osman sa...

Nu försöker USA, genom att utnyttja PKK, förvandla iranska Kurdistan till det som östra Turkiet var mellan 1984 och fram till slutet av 90-talet, dvs ett satans helvete!

40.000 dödade turkiska medborgare varav den överväagande majoriteten var kurder och 3500 nedbrända byar som innebar en kurdisk diaspora.

Detta lyckades den turkiska militären som huvudansvarig och deras påfund PKK åstadkomma.

Kan vi se detta i iranska kurdistan i framtiden?

Dags att blogga och upplysa oss om PJAK???!! Och om kurdernas situation i Iran.

Claes Nordmark sa...

I Iran har folk (både kurder och andra) det inte lätt under det förtryck som råder, det tål att upprepas om och om igen, men jag har i ärlighetens namn svårt att se hur kopplar du det till mitt inlägg om Burma?

Osman sa...

Jag gjorde en bloggbeställning om PJAK av dig!

Min fråga var om det som utspelade sig i östra Turkiet mellan 1984 och fram till slutet av 90-talet även kan inträffa i iranska kurdistan?

Du skriver att förtrycket i Iran är värt att upprepas. Det håller jag verkligen med dig om.

Men är PJAKs väpnade kamp den rätta vägen för att uppnå, ja vad vill man egentligen uppnå? PKK tvingade sektkemalismen till att erkänna det kurdiska folket existens i Turkiet. Det är det enda som man kan ge stalinisterna i PKK lite cred för.

Och om vi relaterar detta till Burma. Ska vi i den demokratiska och fria världen ställa oss bakom en väpnad revolution i Burma (folkligt uppror)? Militären är den enda maktfaktorn i Burma sedan 1963 och har relativt goda relationer med flera västländer och så jätten Kina förstås.

Jag tycker att vi bildar ett PJAK i Burma och tittar på medan kampen fortgår och Burmas militär slaktar sin egen befolkning i en större skala. För slakta sin befolkning ägnar dom sig åt redan nu. Eller?

Kommer vi uppnå demokrati i Burma genom att ta den vägen? Jag tror inte det!

Så vad syftar PJAK:s väpnade kamp mot den iranska regimen till?

Inte ett skit om du frågar mig och ursäkta ordvalet!

För Burmas militär är inga sektkemalister och har anammat globaliseringens villkor och kapitalismen på ett mycket bra sätt!!

Jo, PJAKs väpnade kamp gynnar faktiskt USA:s och Israels intressen i regionen.

På bekostnad av kurdiskt blod.

Och det Claes, fixar inte kurden i mig!

Dessutom stör man irakiska Kurdistans relationer med samtliga sina tre grannländer.

Hur ska vi nu göra? Isolera Iran går inte för Ryssland och Kina står bakom landet!

Burma, där gäller detsamma.

Så varför skapa kaos i iranska Kurdistan?

Idag sitter PKK:s (PJAK)representanter i USA:s knän och försöker skapa anarki i iranska Kurdistan.

Stalinisterna (PKK och DTP) har inte bara glömt sin ideologi, utan även att den turkiska militären var USA:s största militära biståndstagare under 90-talet när den turkiska militären härjade och brände ner byar på löpande band i östra Turkiet.

Munkarna är smarta som satan!

Lugna protester! Ingen väpnad kamp!

Och den burmeisiska (heter det så) militären svettas och hade önskat sig en väpnad kamp mer än jag önskar att bli frisk från min förkylning.

Det är min slutsats!

Länge leve ett demokratiskt Burm!

Per sa...

Finns det plats för eftertanke till endast ett folk per dag?

Eller kanske är det så att Burmas folk just idag förtjänar våra tankar och uppmärksamhet för vad de går igenom?

"Alla folks frihet – hela världens fred" som en vis person en gång sade.

Anonym sa...

Osman du skämmer ut dig nu. Ämnet handlar om Burma o du skriver om PJAK o hackar på kurder, skäms! Det är viktigt att folket i burma får oxo sina demokratiska o mänskliga rättigheter. Men just det, glömde att du är mot att människor får sin frihet.
Leyla

Osman sa...

Anonym:

Jag är själv halvkurd och drömmer om ett fritt, självständigt och demokratiskt Kurdistan i norra Irak och att det kurdiska folket inte utnyttjas av främmande makter mer. Ett fritt Kurdistan där folket har makten och som inte är en lydstat under sina grannländer eller USA. Om det gör mig till en antikurd så visst. Då får jag väl vara det då. Tack för att du tar dig friheten att stämpla mig som det ena eller andra. Påminner mig om sektkemalister som tror att dom har ensamrätt på att avgöra vem som är en bra medborgare eller inte i Turkiet.

Dock tycker jag att det är intressant att göra jämförelsen mellan Burmas förtryck och Irans förtryck av sin befolkning. Om vi nu gör en "förtryckarlista" så hamnar nog Iran en bra bit under Burma. Det finns slavläger i Burma och militären gör räder in i byar och fångar människor för att sätta dom som slavarbetare i olika byggprojekt. USCH!

Men befolkningarna i Burma väljer inte att kriga. Istället väljer man att genomföra fredliga demonstrationer. Förvisso slår militären till hårt. Men världen betraktar det som något ädelt.

PJAK krigar i Iran. Varför kan man inte undvika en väpnad kamp i iran i kampen för kurdernas rättigheter? Finns det verkligen inga andra metoder att ta till?

Med glädje ser jag på medan kurderna i norra Irak bygger upp en självständig stat. En stat som i framtiden kan komma att fungera som en garant för kurdernas rättigheter i Turkiet, Syrien och så i Iran.

Därför glädjer det mig att KDP och PUK har tagit avstånd från PKK och PJAK.

Munkarna har inga AK 47or, deras kamp är ädel och fredlig.

Vad PJAK kämpar för har jag inte riktigt förstått ännu.

Därav min "bloggbeställning" om PJAK av en sansad kurdvän som Claes Normark.

Varför krigar dom inte i Burma?

PKK:s väpnade kamp i östra Turkiet kostade 40.000 människoliv.

Hur många har PJAKs väpnade kamp kostat hittills?

Anonym sa...

Mitt namn e Mustafa. Folk pratar om oss Kurder i norra Irak. I vår kurdiska kamp för ett självständigthet så dog nästan en 500.000 (halv miljon) människor tills vi fick vår frihet.Bara år 87-88 så dog nästan 200 tusen. O de flesta av offren var kurder som slaktades av Saddam o regimen innan honom! Vår kamp för ett fritt Kurdistan i turkiet så har det dött 40.000 o de flesta har dödats av turkiska terror staten! KDP har inte tagit avstånd från PKK utan tvärtom, vi sammarbetar! Men tyvär får vi inte göra det öppet för då hotar terror staten turkiet att anfalla oss. Omvärlden bör göra allt för människor i hela världen ska få sin frihet! Bort med Burma junta o turkiska terror staten. Sist men inte men, vissa personer kallar sig för kurder o vissa är KURDER! Önskar att alla människor hade den friheten vi har i sverige!!

Osman sa...

Musti Mustafa:

Jag vågar påstå att Barzani och Talabani har spillt mer kurdiskt blod än Saddam.

KDP och PUK slaktade varandra som lamm innan 2003 och USA:s illegala invasion av Irak.

PUK och KDP har fått ett land, inte kämpat och skapat det själva.

Rätt ska vara rätt!

Claes Nordmark sa...

Mustafa: Jag instämmer definitivt i att varken kurder eller andra haft det lätt under Saddams vidriga styre. Frihet för alla i hela världen att kalla sig vad man själv vill är ett mål vi alla måste kämpa för.

Osman: Jag har för mig att norra Irak/irakiska Kurdistan kontrollerades av kurderna (PUK och KDP) redan innan USA:s andra invasion 2003. Kurderna hjälpte ju amerikanska förband att säkra de norra delarna av landet, men det var väl knappt några strider just eftersom kurderna redan hade kontrollen, så jag vill nog hålla med Mustafa här. Sen stämmer det dock att kriget mellan PUK och KDP krävde många, många offer.

Och ja, jag tror att icke-våld är den bästa metoden att utveckla demokratin i Turkiet, har tidigare skrivit om det här.

Osman sa...

Under hela 90-talet krigade KDP och PUK med varandra. KDP krigade även vid den turkiska militärens sida mot PKK.

Det är historia nu.

Jorå, det du beskriver i ditt blogginlägg är den rätta vägen att gå.

Vad kan kurderna i Kurdistan lära sig av det burmesiska folkets frihetskamp?

Anonym sa...

Osman, Osman Osman.
Lägg ner. snälla du gör bort dig
Du är fan en nolla. Hur gammal är du? 15år?? eller kanske 16....Claes du är politiker inte ska du svara på en turisk nationalist som tror att han kan politik bara för att han har läst Hitlers bok, Mein Kampf. Nu spelar han även historie lärare.

Osman skriv inte nu att du är kurd. Du är inte kurd. Du är en ....... :)

Claes Nordmark sa...

Skärpning. Inga personliga påhopp - ska det bråkas så ska det gälla sakfrågan och ske i en god ton.