fredag, juli 27, 2007

Sammanfattande erfarenheter från det turkiska valet på plats - del II

Läste på DN:s hemsida igår kväll att det turkiska valresultatet blivit försenat. Det är mer eller mindre bevisat att c:a 20 000 röstsedlar i en provins nära Diyarbakir med stor kurdisk befolkning (har inte fått tag på vilket provins det är, eftersom det ännu inte har fastställts) har försvunnit. Återkommer förhoppningsvis med mer om detta efter helgen.

Åter till min sammanfattning om valet. Det hade behövts fler valobservatörer i de här delarna av landet. Vi var de enda på flera mils avstånd, ja vi var faktiskt de enda som vi hördes talas om i hela Sirnak-provinsen. Enligt de vi träffade hade vår närvaro effekt. Fler än väntat gick och röstade och fler tog sig modet att rösta på det parti/den kandidat de verkligen ville rösta på, vilket inte alltid är helt enkelt om man bor i en liten by.

Passionen för att diskutera politik och att få vara med i den demokratiska processen rådde det dock ingen brist på. Vi kunde sitta i timtal och disktera allt från stort till smått och diskussionerna var aldrig riktigt helt uttömda när vi blev tvungna att tacka för oss för att klockan smugit sig in på småtimmarna.

Något som var otroligt positivt var det feministiska medvetandet som fått fäste i DTP. Jag var väldigt positivt överraskad att man från DTP:s håll bland sina oberoende kandidater nominerat så pass jämställt att det av de hittills 22 kandidater man nu har i parlamentet är 9 kvinnor. Vi märkte även på de möten med DTP vi var på att kvinnorna tog sig rejält med plats, en utveckling som jag hoppas fortsätter.

Vissa röster har hävdat att DTP har som mål att ett självständigt Kurdistan ska skapas i sydöstra Turkiet. Detta fick vi gång på gång motbevisat. Inga sådana krav som helst finns hos DTP.

Valresultatet blev ett svidande nederlag för militären/”den djupa staten”/ultranationalisterna. Islamisterna i AKP gick framåt till ca 46,4 % och det finns nu även kurdiska representanter i parlamentet för första gången sedan 1994. Den närmsta tiden blir spännande. En ny president ska utses inom kort. AKP kommer knappast att kunna samla de 2/3 av parlamentsledamöterna som krävs för en författningsändring så att folket i fria val ska kunna välja sin president istället för att parlamentet ska utse denne. På Erdogan låter det som att en kompromiss kommer att göras med oppositionen, gissningsvis CHP. Men i det stora hela står allt och väger. De folkvalda mot militären och den djupa staten. Kommer militären att acceptera de fortsatta reformer som nu kommer att ske? Som sagt, den kommande tiden blir spännande och otroligt viktig för landets fortsatta utveckling.

EU:s inställning till landet måste vara att Turkiet är ett bra land som ska välkomnas med öppna armar in i EU samma dag som Köpenhamnskriterierna uppfyllts. Landet ligger i väst, men genom sin placering som brygga mellan väst och öst kan fortsatta demokratireformer ha demokratiserande effekter på hela regionen – något som är angeläget både för invånarna i Europa och Mellanöstern.

Fanatism är aldrig bra. Därför var det bra att den turkiska befolkningen markerade mot den fanatiska sekularismen som länge har funnits i landet. Farhågorna för att denna ska ersättas av fanatisk islamism tror jag är väldigt liten, men det ska heller inte förnekas att möjligheten finns. Å andra sidan skulle inte en fanatiskt religiöst styrd stat kunna komma in som medlem i EU – vilket är dit AKP vill föra landet. Men det gäller även för AKP att komma ihåg att se till att reformerna inte bara sker på pappret, utan även i verkligheten. Om så hade skett skulle inte borgmästaren i Diyarbakir dras inför domstol för att ha använt de kurdiska bokstäverna w, x och q samt kommunalrådet i stadsdelen Sur i Diyarbakir riskera 3,5 års fängelse för att han ville att information om stadsdelens verksamhet skulle finnas tillgänglig på minoritetsspråken. Minoriteternas rättigheter m-å-s-t-e stärkas! Och flera lagar måste definitivt ändras eller helt tas bort!! Det blir å andra sidan svårare nu att ignorera kurdfrågan och minoriteternas rättigheter när åtminstone 22 av DTP:s oberoende kandidater kom in.



P.S. Resans roligaste citat - alternativt det mest ironiska - kom i Diyarbakir. En av oss (OBS! ej undertecknad) hade glömt sin kavaj med passet i fickan efter en lång dag av möten med DTP, Human Rights organisation m.fl. När vi frågade på DTP:s kontor om de sett kavajen fick vi svaret: ”Hur skulle vi kunna hitta en kavaj? Har tappar vi till och med bort människor…”

P.S.2. Jag grubblar fortfarande på varför den där fladdermusen i Diyarbakir flög in i skallen på mig. Jag har ju inte ens något hår som den kunde flyga in i.

P.S.3. Nu drar jag till sommarstugan över helgen och kan därför inte svara på kommentarer förrän tidigast på söndag kväll. Trevlig helg!

Andra bloggar om: , , , , , , och annat intressant

Inga kommentarer: