onsdag, juli 18, 2007

Lyssnade de på mitt tjat?

Det här var tammetusan det bästa jag har läst på länge! Jag har länge tjatat och tjatat om vikten av mer rörelse på schemat i skolan för att motverka den explosion av övervikt som sker i Sverige.

I DN-debatt-artikeln kräver Svenskt Sportforum tillsammans med ett antal idrottsprofiler att en timme idrott och hälsa införs på schemat varje dag i skolan, ett önskemål jag tidigare skickat till skolministern. Jag hoppas att debattartikeln får gehör och tycker fortfarande att det är olyckligt att inte övervikten blev en valfråga. Jag försökte faktiskt göra det till en valfråga genom att skriva en motion till socialdemokraternas partikongress hösten 2005 om mer rörelse på schemat i skolan. Motionen fick ett positivt svar av partistyrelsen, men de ville (vågade?) tyvärr inte lova något inför valet. I efterhand tror jag att vi hade vunnit på att lova mer rörelse på schemat, men det är alltid lätt att vara efterklok. Jag ska dock göra mitt bästa för att göra det till en valfråga 2010!

9 kommentarer:

sepp sa...

Helt rätt, jag tror också att det här är ett steg framåt. Jag är dock lite orolig över att detta steg behövs. Att skolan behöver ta ansvar för att barnen ska må bra.

Övervikten beror ju inte på att barnen tvingas sitta i en skola (vilket de har gjort i många årtionden) utan på en förändring i samhällsstrukturen: Mer snabbmat, mindre kvalitetstid med föräldrarna vilket i många fall resulterar i datorspel och TV-tittande osv.

Egentligen så tycker jag att föräldrarna borde ta sitt ansvar, men eftersom detta inte verkar fungera så är det här som sagt ett steg i rätt riktning

Lars sa...

Ännu ett exempel på sossarnas eländiga skolpolitik. Man kan bara hoppas att Björklund gör något åt det hela. Snabbt.

Anonym sa...

Vet inte vilket som är värst, fetma eller mobbing. Det finns få platser i en skolmiljö där man är så utsatt som just under idrottslektionerna, i alla fall om man är en person som mig som aldrig varit speciellt bra på gruppsporter. Att stå sist kvar när lagen är valda varje gång tär på ens självbild. Att bli idiotförklarad för att man inte kan spela fotboll kan ibland kännas tufft, men värst är nog att bli extra hårt tacklad och trakasserad för att man inte har samma fysik som en del andra i klassen.

Som om det inte räckte med att bli förolampad under lektionerna så fortsätter det i duschen efter. Rappen efter en snurrad handuk som snärtar över ryggen gör ont och lämnar inte bara ett rejält fysiskt märke utan ett ganska rejält märke i själen. För mig var det snart 15 år sedan jag var i en sådan miljö men jag har fortfarande svårt att göra gruppaktiviteter. Att ens våga sparka boll är inte att tänka på. Jag har fått höra tillräckligt många gånger att jag är värdelös så när det är volleyboll på stranden och alla vännerna spelar så har jag alltid en ursäkt att sita vid sidan och se på.

När förolämpningen inte kan bli större så ska man dessutom få betyg i detta. Det är svårt att få ett bra betyg i ett ämne som man mår så dåligt av att delta i att man oftast struntar i att gå på dessa lektioner.

Som ni säkert förstår så är jag emot hela förslaget. De som behöver det mest är de barn som är överviktiga och/eller otränade. Det är precis dessa barn som behöver stå ut med glåporden och förolämpningarna. De som står för mobbingen är de som redan spelar fotboll och tränar vid sidan av skolan.

Det måste finnas andra vägar än att påtvinga barn detta. Så snälla gör det inte till en valfråga. Hitta istället alternativ och gör det till en valfråga efter det.

Claes Nordmark sa...

Sepp: Du har helt rätt. Föräldrarna har ett stort ansvar i att få sina barn att röra på sig. Frågan är bara hur många larm om övervikt och hur farligt det är för barnens hälsa det är ska behöva ljuda för att föräldarna ska reagera?

Lars: Det är nog inte fullt så enkelt, men som jag skrev i inlägget kunde vi socialdemokrater definitivt ha gjort mer i den här frågan - vilket jag försökte bidra till med min motion till partikongressen 2005.

Anonym: Du tar upp ett mycket allvarligt problem. Självklart är det fördj-vligt att folk ska bli mobbade och känna sig utfrysta för att man inte tillhör de bästa i klassen på t.ex. fotboll. Lärarna ett stort ansvar för att motverka mobbing och utfrysning.

Dock behöver inte en timme extra "idrott och hälsa" på schemat inte nödvändigtvis innebära mera fotboll eller annan idrott där man tävlar mot varandra. På en högstadieskola i Boden gjorde man så att man vid utökat antal timmar "idrott och hälsa" hade långpromenader med tipsrundor med frågor rörande t.ex. historia när man hade SO. På så sätt får eleverna mer rörelse utan att ens behöva byta om, vilket jag tycker fungerar bra och då behöver ingen riskera att bli mobbad.

Anonym sa...

Du har en bra poäng där Claes som jag köper till hundra procent. Jag har inte hört om skolan i Boden men nu när du berättar om den är det ju nästan så man önskar att man hade gått i skola där. Det är ju faktiskt en mycket sund och praktisk lösning.

Claes Nordmark sa...

Anonym: Kul att du tycker det! Jag ska hälsa det till han som kom på idén, det var nämligen min käre far som är idrottslärare på den skolan (Sandenskolan) ;-)

En annan positiv effekt som det projektet hade, alltså när eleverna fick röra på sig mer t.ex. genom promenader, var att blev betygen bättre och mobbingen och förstörelsen på skolan minskade. Alltså blev det en så kallad win-win-situation, vilket fick rektorn att införa mer rörelse på schemat för samtliga elever på hela skolan (var från början ett försök i en av årskurserna).

Lars sa...

Claes
"Lars: Det är nog inte fullt så enkelt, men som jag skrev i inlägget kunde vi socialdemokrater definitivt ha gjort mer i den här frågan"
Vad vore enklare än att återgå till de 3-4 tim/vecka som var brukligt för så där 50 år sedan? Till skillnad från historieundervisningen kan ämnet idrott inte vara ideologiskt betingat, eller?

Claes Nordmark sa...

Lars: Bra poäng.

Anonym sa...

Håller med med min annonyma kollega och jag känner igen mig till 100%. Skolgymnastiken skapar utslagning och mobbing och därmed i förlängningen hälsoproblem som t ex övervikt.

Jag älskade att röra på mig innan jag utsattes för skolgymnastiken och fick reda på att jag var helt värdelös på idrott.

Det har tagit mig många år att komma tillbaks till ett liv med mer fysisk aktivitet efter det och på många sätt är det redan försent, kroppen har redan tagit mycket stryk av ett allt för passivt liv och krossad självkänsla.

Jag vet att jag inte är unik och jag vet också att det inte är bättre i dag även om det givetvis finns enstaka exempel på där det fungerar bättre.

Jag vet också att jag hade tur eftersom jag är bra på annat och totalt sett ändå har klarat mig mycket bra i livet. Jag känner till flera fall där det gått riktigt illa.