måndag, december 31, 2007

Ett humant och värdigt flyktingmottagande

Idag avslutar jag året på NSD:s ledarsida. Detta genom att i en krönika skriva om ett humant och värdigt flyktingmottagande, något som inte är ett faktum i vissa kommuner idag:

"Ett humant och värdigt flyktingmottagande"

Göteborgs starke man, socialdemokraten Göran Johansson, sa nyligen att flyktingar som kommit till Sverige med hjälp av smugglare ska utvisas. Johansson är inte dum och är säkert medveten om att det i stort sett är omöjligt att ta sig hit utan hjälp av smugglare.
Hans uttalande bör därför tolkas som ett illa formulerat frustrerat rop på hjälp.

Vissa kommuner tar nämligen emot en oproportionellt stor andel flyktingar. Ett talande exempel är Södertälje. I år beräknas 1 200 - 1 300 ha anlänt till kommunen och prognosen för nästa år är 2 000. Totalt har Södertälje tagit emot fler flyktingar från Irak än vad hela USA har gjort(!).

Anledningen till detta är systemet som kallas ebo (eget boende). De som ordnar eget boende får bosätta sig var de vill till skillnad från dem som inte ordnar eget boende, de får flytta till den kommun de hänvisas. Att många vill bo där många landsmän bor är inte konstigt. Att ha människor omkring sig som pratar samma språk och kommer från samma kultur är en trygghet.

Det leder dock till ett hårt tryck på till exempel skolan, sjukvården och SFI (svenska för invandrare). Många bosätter sig dessutom i samma lägenhet. Trånga tvåor med flera familjer boende på madrasser på golvet är inte ovanligt.

Mot bakgrund av detta togs under hösten i Södertälje kommunfullmäktige ett beslut i full politisk enighet om nya riktlinjer för kommunens flyktingmottagande. Åtgärder ska vidtas för att minska antalet flyktingar som väljer att bosätta sig där. De som väl har bosatt sig där ska snabbt komma i arbete så att de har en egen försörjning.

Regeringen tycks ha lyssnat på kritiken främst från Södertälje, Malmö och Göteborg. En utredning har tillsatts som ska se närmare på möjligheten att ändra på reglerna för flyktingmottagande så att asylsökande kan lockas att flytta till kommuner som har bättre jobb- och utbildningsmöjligheter.

Intentionen i utredningen är bra, men räcker inte. Varje kommun med rimliga förutsättningar bör ta emot flyktingar. Ebo måste avskaffas så att människor att skapa ett värdigt liv, vilket inte är möjligt i en kommun som tar emot oproportionellt många flyktingar.

Sverige ska självklart fortsätta ha en human flyktingpolitik. Solidariteten med människor som tvingas fly från krig och förtryck måste vara stark. Men som situationen ser ut i vissa kommuner idag kan det inte kallas ett humant och värdigt flyktingmottagande.

Claes Nordmark, Stockholm, kommer ursprungligen från Boden, men jobbar idag som politisk sekreterare i Stockholms läns landsting


Läs även andra bloggares åsikter om , , och annat intressant

Besök på ishotellet

På mellandagarna passade jag, mor, far och bror på att göra en dagstur från Boden till ishotellet i Kiruna/Jukkasjärvi. Med bil tog det ca fyra timmar enkel väg, vilket en Stockholmare hade skrattat åt och sagt att "det är väl ungefär avståndet till närmaste granne däruppe" medan en norrbottning hade skrattat åt och sagt att "det är väl vad det tar med t-banan/pendeltåget/bilen till jobbet i Stockholm". Allt är relativt. Något som jag förresten gillar med att åka bil i nattsvart vinterlandskap långt ifrån städernas gatubelysning är att man på kvällstid får se en stjärnhimmel så klar och så vacker som ingenting annat.

Det är det sextonde året som ishotellet uppförs och det ser annorlunda ut för varje år. Det som fanns klart när vi var där var konsthallen, sviterna (lyxsviten var dock inte färdig), isbaren samt kyrkan. Bilderna visar i tur och ordning:

1. Ishotellets utsida.
2. Konstsalen.
3. Konstverk, de påminde mycket om Picasso.
4. Brorsan på en bädd i en av sviterna. Varje svit hade ett eget tema designat av en eller två konstnärer. Denna hade dröm-tema. De som sover över på sviterna får sovsäckar med sig som tål många minusgrader.
5. Jag på en bädd i svit med science fiction-tema.
6. Bädd i svit med drak-tema.
7. Iskyrkan, ljuset föll väldigt vackert därinne och i taket ser man en stor inristad snöflinga.
8. Jag framför isvägg inne i isbaren.
9. La famiglia på bartenderns sida av isbaren.
10. Våra drinkar görs i ordning i glas gjorda av is.
11. Ett skotskt par som skulle gifta sig blev fotade i isbaren. Ser kanske kallt ut, men temperaturen är konstant -5 grader i ishotellet.
12. Bonusbild: Jag som jultomten på julafton, tomtade för vänner som har barn i åldern då man fortfarande tror på tomten. Observera den coola rocken jag har. De av er som är gamla nog att minnas "Trolltyg i tomteskogen" vet vad jag menar när jag säger att jag ser ut som tomten Kostian från Sibirien... ;-)











måndag, december 03, 2007

Reparera a-kassan!

Idag skriver jag i en krönika i NSD om att a-kassan behöver repareras:

"Reparera a-kassan!"

De flesta av oss har någon gång blivit tvungen att gå från ett jobb. Det sker inte alltid frivilligt och i värsta fall står man där med rumpan bar.
Då sätter arbetslöshetskassan, mer känd som a-kassan, in som en bro mellan det gamla jobbet och det kommande.

En bra nivå på a-kassan underlättar att både kunna och våga gå från ett jobb som inte längre passar, eller ens kommer att finnas kvar.

En bra nivå på a-kassan gör att man inte måste ta första bästa jobb även om det är ett som till exempel ligger långt under ens utbildningsnivå. En bra a-kassa ger alltså rätt man/kvinna på rätt plats. Den bro som a-kassan utgör är dock trasig för tillfället.

Den borgerliga regeringen har genom sin orättvisa politik gjort den så pass fallfärdig att folk bara ska våga springa över den så snabbt de kan, oavsett vad som väntar på andra sidan.

Det försämrar flexibiliteten på arbetsmarknaden i och med att en anställd kanske inte vågar gå ifrån det jobb han/hon har, utan krampaktigt håller fast vid det tills företaget måste lägga ner.

Det har protesterats mot borgarnas behandling av a-kassan och protesterna lär knappast bli mindre när högkonjunkturen så småningom övergår i lågkonjunktur.

Förutom att ge sig på a-kassan har den borgerliga regeringen även inför direktiv om att man som arbetslös snabbt ska vara beredd att flytta dit jobben finns. Intentionen är helt ok, men borgarna missar att vi i Sverige har kommit en bra bit vad gäller jämställdhet.

Tack vare socialdemokratins målmedvetna jämställdhetspolitik har våra välfärdssystem byggts upp så att oftast båda makarna i en familj har arbete. För att kunna flytta måste det alltså passa båda makarna och inte bara den ena.

Den bro som a-kassan utgör ska självklart inte vara så bekväm att man ska vilja bosätta sig på den. Missbruk av a-kassan kan aldrig accepteras, lika lite som missbruk av någon annan försäkring kan accepteras. På den borgerliga retoriken låter det dock som att varenda människa som får a-kassa är "bidragsfuskare", vilket självklart varken är sant eller är ett argument för att slå sönder den.

Att förstöra a-kassan är ett omodernt sätt att bedriva arbetsmarknadspolitik och piska verkar vara det enda verktyget som borgerligheten förstår sig på.

Vid en socialdemokratisk valseger 2010 måste a-kassan repareras. Sverige har råd med - och tjänar på - rättvisa.

Claes Nordmark


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , och annat intressant

måndag, november 26, 2007

Minisemester i London

Åter i Stockholm efter en minisemester i London. Besökte en engelsk kompis och hans fru och hann genom genial planering av min kompis med en hel del aktiviteter. Vad sägs om en tur i parlamentet (House of Commons var pyttelitet), en tur i London Eye, ett besök i Westminster Abbey, teater, besök på Leeds Castle söder om London samt West Ham - Tottenham live?

Foton i tur och ordning:
1.) West Ham - Tottenham. Slutade 1-1 och tyvärr hade Fredrik Ljungberg fått migrän så han var inte ens med på bänken för West Ham. Var dock bra match och grymt drag på läktarna.
2.) Parlamentet och Big Ben fotat från London Eye.
3.) Inne i Leeds Castles festsal.
4.) Isac Newtons grav inne i Westminster Abbey.
5.) Big Ben med London Eye i bakgrunden.
















söndag, november 18, 2007

EU: Turkiet måste förbättra de grundläggande rättigheterna

För ca en vecka sedan publicerade EU-kommissionen sin årliga rapport om utvidgningen av EU. I den konstateras att anpassningen av Turkiet till EU går trögt. Av 35 förhandlingskapitel har endast det om forskning och vetenskap kunnat avslutas. Det landet främst måste fokusera på är att förbättra medborgarnas grundläggande rättigheter, framförallt yttrande- och religionsfriheten. Dessutom pekas också ut att kurderna och andra minoriteter måste få bättre rättigheter. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

onsdag, november 07, 2007

Bye, bye 301?

Äntligen kommer det en god nyhet som rör Turkiet - EU kräver att artikel 301 i den turkiska grundlagen omedelbart förändras! Detta har jag krävt många gånger här på bloggen och det är på sin plats att EU höjer rösten mot den begränsning av yttrandefriheten och demokratin i Turkiet som 301 utgör.

Det är i samband med den årliga rapporten där EU-kommissionen gör en bedömning av hur långt Turkiet kommit i sin EU-anpassning som kravet lyfts fram. Det finns såklart att den turkiska opinionen, eller rättare sagt de nationalistiska och ultranationalistiska delarna av den, kommer att reagera häftigt emot detta krav. Premiärminister Erdogan har förstått att det blir en svår tid inrikespolitiskt för honom och president Gül när förändringar som denna ska föras fram och han har helt rätt i att EU:s regeringar nu måste sända uppmuntrande signaler för att opinionen i landet ska fortsätta att stödja reformerna.

Förresten så har det varit lugnt i rapporteringen från Turkiet de senaste dagarna. Är det månne ett resultat av att USA har markerat närvaro i frågan om en turkisk invasion i irakiska Kurdistan? Jag tror det. Och det skulle heller inte förvåna mig om KRG (Kurdistan regional government, den "lokala" regeringen i irakiska Kurdistan) har gett löften till USA om att inte stödja PKK som agerar på deras mark.

Jag har varit i kontakt med en kompis som befinner sig nere i sydöstra Turkiet. Han berättade att det definitivt inte var någon trevlig stämning. Det pågick väldigt aggressiva pro-Turkiska demonstrationer, alla var tvungna att ha turkiska flaggor på sina affärer och att prata kurdiska i dagsläget är ingen smart idé. De slagord som skreks var inte riktade mot PKK - utan mot Iraks kurdiske president Jalal Talabani och KRG:s president Massoud Barzani. Som tidigare har sagts så retar alltså uppenbarligen kurdernas frihet i irakiska Kurdistan de turkiska nationalisterna rejält.

Andra bloggar om: , , , och annat intressant

tisdag, oktober 23, 2007

En spänd väntan på ett krig?

Igår erbjöd PKK vapenvila om den turkiska armén slutar angripa deras ställningar. Samtidigt vill USA ha ett trepartssamtal mellan den amerikanska, den turkiska och den irakiska regeringen. Trots att både PKK och turkiska armén har lidit förluster verkar det finnas en möjlighet att ett större krig uteblir. Det finns dock många olika spekulationer. Vissa tror att Turkiet bara skramlar med vapnen för att få USA att ta Iraks regering och KRG, Kurdistan regional government/regeringen i irakiska Kurdistan, i örat så att de tar tag i situationen med PKK.

En av huvudorsakerna till att Turkiet laddat upp med ca 100 000 man vid gränsen är dock att man vill störa stabiliteten i irakiska Kurdistan. Ju friare kurderna blir i irakiska Kurdistan, desto mer kan det inspirera kurderna i Turkiet, något man absolut inte gillar. Sen handlar det även mycket om att att man inte vill se att den oljerika staden Kirkuk hamnar i kurdernas händer.

Det är inte heller inte lätt för regeringen Erdogan att inte agera, eftersom de turkiska soldaterna som har dött i strider den sista tiden inte bara har lett till nationell sorg, utan även har piskat upp nationalistiska stämningar som kräver att armén korsar gränsen och gör slut på PKK. Det man snarare borde göra är att förbättra situationen för kurder, assyrier och andra minoriteter i de sydöstra delarna av Turkiet, vilket skulle leda till minskat stöd för våldshandlingar. Att PKK:s metoder har legitimitet bland många kurder grundar sig just i att de uppfattas stå upp emot det förtryck som kurder så länge har utsatts för.

Vad beträffar Sveriges roll så måste regeringen pressa på i frågan för en diplomatisk lösning. Om den turkiska armén korsar gränsen kan det bli ett större krig och det vinner ingen på. Och att tro att frågan har en militär lösning är befängt.

Jag fick på ett tidigare inlägg en fråga om de två falangerna inom PKK. Är ingen expert, men ska svara så gott jag kan. Som vanligt i en organisation med två fraktioner har de inga officiella namn, men den ena kallar den andra för "kemalister" och dessa "kemalister" kallar den andra falangen för "primitiva nationalister". Kemalisterna vill att Abdullah Öcalans ord exakt ska följas, eftersom han är den ideologiske fadern. Företrädarna för den falangen gillar Kemal Atatürk, gillar ej kurder från irakiska Kurdistan, gillar ej AKP m.m. i den här falangen hittas inte så mycket vanligt folk. Nationalisterna förespråkar desto mer av kurdisk enighet. De gillar kurder från irakiska Kurdistan, gillar ej Kemal Atatürk m.m. och i den här falangen hittas flest av vanligt folk. Vad jag har hört är kemalisterna svaga, men har Öcalans ord att stödja sig på, medan nationalisterna är mycket starkare.

Imorgon är jag inbjuden till en (S)-förening i Uppsala för att prata om kurdfrågan. Diskussionen kommer säkerligen att handla mycket om den nu pågående konflikten.

På söndag anordnar Kurdiska riksförbundet tillsammans med flera andra organisationer ett protestmöte mot krigshotet klockan 13.00 på Sergels Torg. Själv kan jag tyvärr inte vara med, eftersom jag är bortrest, men hade såklart annars varit på plats.

Läs mer i DN och SvD.

Andra bloggar om: , , , , , och annat intressant

söndag, oktober 21, 2007

Kampanj, flyktingfrågan och 100-årsjubileum

I fredags var jag i Södertälje och kampanjade. Vi besökte bland annat en gymnasieskola och stod på gågatan samt vid pendeltågsstationen. Det som slog mig var hur fullständigt övergripande dominant som flyktingfrågan är bland alla Södertäljebor, både svenskar och invandrare. Och med tanke på att Södertälje kommun har tagit emot fler flyktingar (3 000 beräknas komma till Södertälje bara i år) från Irak än vad hela USA har gjort så förstår man att situationen blivit ohållbar.

Anders Lago, kommunalråd (s) i Södertälje, sa igår på ett seminarium med tema "storstad" att det finns två saker som gör honom tårögd vad gäller flyktingar som kommer från t.ex. Irak till Södertälje. Det första är när man får höra vilka fruktansvärda händelser de varit med om i Irak som tvingat dem att fly landet. Det andra är den ohumana situation de hamnar i när de bor 15-20 personer i samma lilla tvåa i Södertälje - och där hamnar de att bo inte bara i några månader, utan i år efter år.

Den 2 mars i år skrev Lago tillsammans med kommunalråden från Malmö, Ilmar Reepalu (s), och Göteborg, Göran Johansson (s), på DN-debatt om att det svenska flyktingmottagandet inte längre är människovärdigt. De menar bland annat att den så kallade ebo-lagstiftningen, som säger att den enskilda asylsökanden själv får välja var han eller hon vill bo, måste avskaffas. Det i syfte att den asylsökanden inte ska hamna i ett segregerat bostadsområde där utsikten till egen försörjning är näst intil obefintlig. De tre kommunalråden tar även upp att det är skamligt att vissa kommuner (Täby, Danderyd, Vellinge) inte tar sitt ansvar och flyktingmottagandet och i stort sett inte tar emot några flyktingar över huvud taget.

Det här är inga enkla frågor. Men det är likväl frågor som måste diskuteras, för som det ser ut i t.ex. Södertälje så är situationen inte längre hållbar. Och vi socialdemokrater måste våga diskutera detta utan att tro att vi för den skull automatiskt blir Sverigedemokrater, för om vi inte gör det riskerar situationen att bli ännu värre vilket i sin tur kan leda till en ännu mer onyanserad debatt - något som ingen vinner på förutom rasisterna. Jag tror dessutom att vi måste diskutera frågan ännu mer med perspektiv på just exemplena i Södertälje och Malmö, eftersom det är till dessa områden som rasisterna oftast hänvisar.

Till sist: Igår firade Socialdemokraterna i Stockholms län 100-årsjubileum. Organisationen grundades av Socialdemokraterna i Stockholms stad genom att 500 kronor avsattes för att grunda den. Symboliskt betalade (S) i Stockholms läns ordförande, Mikael Damberg, tillbaka de 500 kronorna till (S) i Stockholms stads ordförande, Bosse Ringholm. Det ingick dock ingen ränta, något som ex-finansminister Ringholm inte var sen att påpeka - och med ränta hade de 500 kronorna istället varit 1,5 miljoner...

Andra bloggar om: , , ,

torsdag, oktober 11, 2007

Det blir dyrt att strunta i miljön

Idag skriver jag i en krönika på NSD:s ledarsida om att det är svårt att motivera stora samhällsförändringar. Ett sätt som dock brukar öka vår motivation är en prislapp på vad det kostar att inte genomföra dem. Det är något som Sternrapporten lyckades göra. Och det kommer att bli dyrt för oss att strunta i miljön. Krönikan hittas här.

Andra bloggar om: , , , , , och annat intressant

måndag, oktober 08, 2007

Det går framåt i irakiska Kurdistan

I gårdagens DN publicerades artikeln "Sverige förebild i Kurdistan" av Michael Winiarski och tyvärr verkar inte artiklen finnas på DN.se. Winiarski har i artikeln besökt irakiska Kurdistan där han har träffat en av ministrarna i KRG (den "regionala regeringen" i irakiska Kurdistan), Taha Barwary. Barwary har bott ett 20-tal år i Sverige och jag har träffat honom ett flertal gånger. Han är en av fem ministrar i KRG som har bott i Sverige och som nu återvänt (nåja, han är i Sverige rätt ofta).

Barwary vill i irakiska Kurdistan tillämpa den skandinaviska modellen med jämställdhet, öppenhet, tolerans och demokrati och samverkan mellan de offentliga myndigheterna, det civila samhället och den privata sektorn. Det är en bra plan. Och det vore beundransvärt om det gick att genomföra. När jag var på plats i irakiska Kurdistan 2005 så fanns det på nästan varje PUK-kontor (PUK = kurdiska sossarna i Irak) material från ABF eller socialdemokraterna om bland annat demokrati och organisation. Viljan finns alltså, men miljön runt irakiska Kurdistan är minst sagt tuff. Det kräver att våldet hålls borta, men precis som Winiarski påpekar i artikeln är säkerheten bra, mycket bättre än i de södra delarna av landet. Vi får se hur Storbritanniens tillbakadragande av trupper påverkar situationen, förhoppningsvis inte till det sämre.

Winiarski träffar även många svensk-kurder som dels är på semester och dels har flyttat tillbaka. Här har Sverige ett guldläge att för utökade kontakter i en del av Mellanöstern som redan nu är på ekonomisk frammarsch. Att ha en generös flyktingpolitik kan alltså förutom att vara moraliskt riktigt även ge en hel del tillbaka, vilket ibland glöms bort. Frågan är när vi åter ska öppna vår ambassad i Bagdad och i samband med det samtidigt öppnar vårt första svenska konsulat i irakiska Kurdistan.

Andra bloggar om: , , , ,

tisdag, oktober 02, 2007

Delegation från PUK besökte socialdemokraterna

I veckan har en delegation bestående av Mela Baxtyar, ledamot av verkställande utskottet i PUK (socialdemokratiskt parti i Irak) samt ordförande för PUK:s demokratiska byrå, Shamal Abed al-Wafa, chef PUK:s internationella avdelning och Sarko Mahmoud, biträdande chef PUK:s internationella avdelning besökt socialdemokraterna och träffat partisekreterare Marita Ulvskog och internationellt ansvariga Ann Linde.

De träffade även Shoresh Rahem, ledamot för PUK:s demokratiska byrå i Europa/internationellt ansvarig för Xwendkaran (PUK:s studentförbund) och Conny Fredriksson, ansvarig för Socialistinternationalens arbetsgrupp kring den kurdiska frågan samt tillsammans med undertecknad även är ansvarig för socialdemokraternas kurdnätverk. Samtalsämnen var bland annat situationen i Irak och irakiska Kurdistan, PUK:s relation till socialdemokratin, den kurdiska arbetsgruppens roll i Socialistinternationalen, situationen i Turkiet m.m.

Angående situationen i Irak berättade Mela Baxtyar att den har förbättrats de senaste månaderna, särskilt i irakiska Kurdistan. PUK och socialdemokraterna planerar nu för ett ökat samarbete, till exempel när det gäller erfarenhetsutbyte.

Syftet med resan är att stärka banden med socialdemokratin och andra vänsterorganisationer i Europa. Innan delegationen kom till Sverige har de bland annat besökt Frankrike, Italen, Österrike och Tyskland. Helt rätt initiativ av PUK - de internationella banden med socialdemokratin måste stärkas så att man blir en naturlig medlem i den socialdemokratiska familjen.

Och det är så fruktansvärt typiskt att jag inte kunde vara med på mötet på grund andra viktiga möten på jobbet...

Andra bloggar om: , , , , ,

torsdag, september 27, 2007

Öka trycket på juntan i Burma

Idag skriver jag i en krönika i NSD om situationen i Burma. Det finns både likheter och skillnader på protesterna i landet 1988 och de som sker nu. Trycket på juntan måste öka, men även på de tre stora grannländerna tillika handelsparterna Kina, Indien och Thailand. Och det räcker heller inte att världen höjer rösten vart tjugonde år, Burma behöver en långsiktig plan. Min krönika hittas här.

Just nu går utvecklingen snabbt och två högt uppsatta medlemmar i oppositionspartiet Nationella Demokratiförbundet (NLD), som leds av vinnaren av Nobels fredspris Aung San Suu Kyi, har gripits.

Via sms har jag fått en uppmaning att imorgon fredag bära röd t-shirt som stöd till de i Burma som vågar stå upp mot förtrycket. Imorgon är alltså röd t-shirt på som gäller!

Uppdatering: Imorgon fredag klockan 17.00 på Medborgarplatsen i Stockholm anordnar socialdemokraterna en manifestation till stöd för demokratirörelsen i Burma. Läs även Mona Sahlins m.fl. debattartikel om stöd för demokratin i Burma.

Läs mer i DN och SvD.

Andra bloggar om: , , , , , , och annat intressant

måndag, september 17, 2007

Stora och små framsteg i Turkiet

Michael Winiarski har den senaste veckan skrivit två intressanta artiklar i DN om utvecklingen i Turkiet. Den första handlar om att regeringen håller på att ta fram en ny grundlag som ska "stärka medborgarnas grundläggande politiska rättigheter, minska befogenheterna för presidenten och i stället öka parlamentets makt". Dock tas inte kurders rättigheter upp eller förbudet mot att bära muslimsk huvudduk, men det är ändå positivt att man tänker ta fram en ny grundlag istället för den som skapades i militärkuppen 1980. Just militärens inflytande kommer enligt den nya grundlagen att minskas, vilket också är positivt och om en ny grundlag blir verklighet är det för första gången någonsin som landet får en civil författning, alltså en som tas fram utan militärens inblandning eller föregående kupp.

Den andra artikeln Winiarski har skrivit handlar om att pressfriheten långsamt men säkert blivit bättre i landet. Av någon anledning finns inte artikeln på nätet, men den var med i lördagens DN. Winiarski har träffat och intervjuat Etyen Mahcupyan som tog över som chefsredaktör på tidningen Agos efter Hrant Dink som mördades av en 17-årig ultranationalist. Mahcupyan menar att på 1990-talet blev minst 37 journalister mördade i landet, medan Dink hittills är den enda som mördats på 2000-talet.

Enligt journalisten och medieforskaren Ragip Duran som Winiarski också har träffat finns det fyra grundsatser som pressen i Turkiet inte har fått ifrågasätta:
  1. Kurdfrågan är lika med "terrorism"
  2. Den armeniska frågan är lika med "armenier dödade turkar under 1900-talets början
  3. Politisk islam är likamed "reaktionärt"
  4. Armén är enbart något positivt

Dessa grundsatser börjar dock enligt Duran att vattnas ur, vilket stärker tesen att Turkiet närmar sig ett EU-medlemskap. Dels genom stora steg som en ny grundlag skulle kunna bli, men även genom mindre steg som genom ett öppnare pressklimat.

Jag har för övrigt nåtts av rykten om att det inom CHP (republikanska folkpartiet), som är medlem i Socialistinternationalen men som jag vill ska uteslutas, pågår en maktkamp efter parlamentsvalet 22 juli. Det som kampen ska handla om är att partiledaren, Deniz Baykal, som ägnade sig åt populistisk nationalism/ultranationalism kan vara på väg att bli avsatt från sin post. Om ryktet stämmer tycker jag inte att det är en dag för sent. Försvinner Baykal finns det en möjlighet för CHP att byta politik och eventuellt kunna fortsätta vara medlem i Socialistinternationalen.

Andra bloggar om: , , , , och annat intressant

måndag, september 10, 2007

Till (s)kolrådslaget: Inför mer rörelse på schemat!

Idag skriver jag i en krönika på NSD:s ledarsida om hur man på högstadieskolan "Sandenskolan" i Boden införde mer rörelse på schemat i skolan, utan att elever som inte var så bra på idrott blev utsatta för mer mobbing. Tvärtom så minskade faktiskt mobbingen med den modell som Sandenskolan infört.

Jag skickar in detta till (s)-skolrådslaget och hoppas att gruppen diskuterar rörelse i skolan. Våra ungdomar är allt för stillasittande och vi som parti måste våga agera i denna fråga - och det resultat som Sandenskolan visar upp med bättre betyg, högre koncentrationsförmåga och mer harmoni i klasserna (till skillnad från vad som verkar vara rikstrenden med mer våld i skolan) borde väl låta som ljuv musik för vilken skolpolitiker som helst?

Andra bloggar om: , , , , , och annat intressant

torsdag, september 06, 2007

Rapport från irakiska Kurdistan

För ca en månad sedan skrev jag kort om att Xwendkaran (Kurdistan Student Association), PUK:s studentorganisation, skulle ha kongress i Suleymani. Jag missade den kongressen, men någon som var där var min goda vän Shoresh Rahem, som dessutom blev vald till internationellt ansvarig för hela Xwendkaran. Shoresh tillbringade en hel månad i irakiska Kurdistan och jag har här gjort en liten intervju med honom.

Shoresh, berätta lite om vilka städer du besökte och hur du upplevde situationen där!

– Jag besökte Duhok, Akre, Koya, Hawler, Halabja, Suleymani, Chamchamal och Kirkuk samt några andra små städer. Städerna har blivit större det ser man genom att massor med hus byggs utanför stadskärnan och husen blir bara större och vackrare. Priserna på varor har stigit. En koleraepidemi har spritt sig i södra Kurdistan och det finns många teorier om vad som ligger bakom det. Enligt kurdisk tv har sju personer dött i epidemin.

Hur var Xwendkarans kongress? Berätta hur det kändes att bli vald som ansvarig för hela organisationens internationella verksamhet?

– Det var väldigt stort. Komaly Xwendkarani Kurdistan, eller Kurdistan student Association, bildades av några unga medlemmar i PUK. Tusentals medlemmar har genom åren mördats av Saddam Hussein. I år firade Xwendkaran trettio år och det var organisationens sjätte kongress. Många ministrar och andra gäster var på plats och kongressen varade i tre dagar. 421 ledamöter fanns på plats och representerade 125 000 medlemmar. Jag valdes av en enhällig kongress till internationell ansvarig. Något som jag är nöjd med är att jag fick igenom fem av mina sju förslag. Efter kongressen åkte jag tillsammans med den nya styrelsen till olika städer där vi deltog på de lokala konferenserna. Det var mycket givande. Just nu jobbar vi på att skriva ett politiskt program som ska sträcka sig över två år. Jag blev också vald till PUK:s demokratiska byrås representant i Skandinavien samt ledamot för byrån i Europa.

Vad tror du om folkomröstningen (enligt paragraf 140 i Iraks författning) om vilken del av Irak som den oljerika staden Kirkuk ska tillhöra? Folkomröstningen ska ju enligt paragrafen hållas i november, tror du det är möjligt?

– Det är viktigt att veta att den irakiska konstitutionen har framröstats av det irakiska folket. Att den efterföljs är en demokratisk skyldighet. I den irakiska konstitutionen stadgas även just paragraf 140 som är ett försök på att lösa Kirkuk-frågan. Tanken är att en folkomröstning ska hållas i Kirkuk där kurder, araber, turkmener och kristna som bor i staden ska rösta om vilken del av Irak Kirkuk ska tillhöra. Detta har varit en svår process då terrorister har flyttat sin verksamhet till Kirkuk för att motverka folkomröstningen. Länderna runtomkring Irak är inte heller speciellt hjälpsamma, eftersom de har intressen i Kirkuk.

Under Saddams "arabiseringskampanj" flyttades många arabiska familjer till Kirkuk. Dessa har inte flyttat tillbaka, något som var kraven innan folkomröstningen skulle kunna genomföras. När jag var i Kirkuk sa man att fler arabiska familjer flyttat till Kirkuk på grund av oroligheterna i Bagdad, vilket jag har förståelse för. De flesta bomber som smäller i Kirkuk sprängs i de kurdiska områdena. Senast dödades 136 personer på en marknad. Jag besökte flera platser där det bomber hade sprängts. Utifrån de ställen som terroristerna spränger på märker man att deras mål inte är amerikanska eller irakiska soldater utan målen de väljer är för att skapa kaos bland civilbefolkningen. Besökte även en kompis till familjen som är polischef i Kirkuk, han visade upp några saker de hittat hos en terrorist. Det var hemmagjorda bomber och en rad förfalskade id-kort.

Det verkar vara en genomtänkt och välplanerad grupp som ligger bakom alla bomningar. Jag tror inte att folkomröstningen kommer att hållas i år. Förhoppningsvis kommer den att hållas i början av nästa år. Men om det ska vara möjligt måste tre saker ske:

1. Säkerheten i Kirkuk måste stabiliseras.
2. De arabiska familjerna som tvingades dit under Saddam Husseins tid bör få ersättning och åka tillbaka till sina städer samt att de kurdiska familjerna får ersättning och får tillbaka sina hus.
3. Människorna i Kirkuk bör folkbokföras

När dessa tre saker skett i Kirkuk så kan man genomföra en folkomröstning i Kirkuk. Det är också viktigt att veta att paragraf 140 inte bara gäller Kirkuk utan de gäller också städerna Xanaqin, Duz Qurmatu, Mosul med flera.

Tror du att den irakiska regeringen klarar att hålla ihop?

– Jag hoppas det. För en månad sedan hölls ett möte mellan de fyra största partierna i irakiska parlamentet. Dessa var PUK (vars ledare Jalal Talabani idag är president i Irak), KDP (vars ledare Masoud Barzani är president för irakiska Kurdistan), DAWA (ett shiaarabiskt parti vars ledare heter Al Jafari och idag innehar premiärministerposten i Irak) samt Majilis Aana (som också är ett shiaarabiskt parti vars ledare heter Abdulaziz Hakim). Majalis Aana innehar vicepresidentposten. Dessa fyra partier samt ett sunnimuslimskt parti har skrivit på ett samarbetsavtal. Så länge dessa partier håller ihop så tror jag inte att den irakiska regeringen kommer att splittras.

Tror du det är möjligt att USA kan börja ta hem sina soldater, eller skulle det bidra till ett inbördeskrig som är värre än idag?

– Den Irakiska armén bör stärkas och då kommer USA:s armé att kunna åka hem i små skaror. Idag är det relativt säkert i norra och södra Irak. Den brittiska armén lämnade inte Irak förrän de hade stabiliserat de södra områden de var ansvariga för och lämnade sedan över området till den irakiska armén. När hela Irak är stabilt kommer USA att lämna Irak, men innan dess kan de inte lämna Irak.

Du besökte även det ungdomscentret i Kirkuk som Kurdistans studentförbund (KSF) och S-studenter byggt i Kirkuk. Berätta, hur var det?

– Tidigare i år så förstördes vårt center i samband med en terrorattack. Idag har vi byggt upp centret och det går väldigt bra. Under juli och augusti har de hunnit med tio workshops och kurser i demokrati, jämställdhet och konfliktlösning. De har också kurser i dataanvändning samt engelska. Våra kurser är alltid fullsatta och sjuttio procent av deltagarna är kvinnor. Jag var till Kirkuk ett par gånger och deltog när de hade engelska kurser på centret. Deltagarna var mycket nöjda med centrets kurser. Jag fick äran att dela ut diplom på deras sista dag. Ett mycket spännande projekt tycker jag.

Andra bloggar om: , , , , , och annat intressant

söndag, september 02, 2007

S:t Eriksloppet, vilken kick!

Igår sprang jag äntligen, tillsammans med över 7 000 andra löpare, Stockholm Halvmaraton/S:t Eriksloppet, 21 098 meter genom centrala Stockholm. Jag hade tränat rätt rejält de sista fem-sex veckorna och det gav hyfsat resultat. Gick i mål på 1.45.01 som nummer 1 772 och är rätt nöjd med det, men hade kunnat pressat tiden ytterligare om jag varit seedad och sluppit trängas längst bak i starten. Det löser sig dock till nästa år, eftersom jag då är seedad och får starta längre fram.

Jag har aldrig sprungit så här långt på tid förut och det är mycket som fascinerar. Rätt snabbt kommer man in i en sorts löpar-trans. Benen går av sig själva och deltagarna springer tyst, det enda som hörs är joggingskornas trampande och enstaka flåsningar. Tanken på hur långt man har kvar att springa känns inte speciellt betungande. Vid vätskekontrollerna tar man ett glas vatten eller sportdryck och går några meter, för att sedan ta upp tempot igen. Det är också fascinerande hur smärta då och då dyker upp i en del av kroppen för att sedan försvinna och dyka upp i en annan kroppsdel. Jag klarade mig bra under själva loppet, men efteråt hade jag rätt ont i höger knä.

En sak jag nu och då har funderat på är hur mycket det egentligen ger när folk efter banan står och applåderar och på olika sätt peppar löparna. Nu vet jag att det ger faktiskt väldigt mycket. Det är skönt med folk som står och applåderar och skriker "Kom igen, nu är de inte långt kvar, jobba på det ser mycket bra ut!" Vad jag förstått är det ännu bättre fest på Midnattsloppet, vilket jag nog tänker springa nästa år. En bekant som sprungit New York City Marathon tyckte absolut att jag skulle prova det och kan nog föreställa mig att det är bra drag.

Nu blir det vila från löpningen i åtminstone en vecka. Det tycker jag att jag förtjänar. Bilden nedan? Man ska aldrig glömma var man kommer ifrån, inte ens när man springer ett halvmaraton... ;-)

Andra bloggar om: , , , och annat intressant

fredag, augusti 24, 2007

Bomber mot folkomröstning

Jag är faktiskt förvånad att det - än så länge - inte har skett något stort attentat i irakiska Kurdistan efter attentaten den 14 augusti i staden Sijnar utanför Mosul där det främst bor yazidiska kurder. Hur många som dog i attentaten är inte klart, men över 500 människor tros ha dödats, siffror upp till 700 har till och med nämnts.

Att attentat i allt högre mån riktas mot irakiska Kurdistan just nu är tyvärr ingen större förvåning. Den 17 november hålls en folkomröstning om den oljerika staden Kirkuk ska tillhöra Irak eller irakiska Kurdistan. Genom attentaten försöker man få kurderna på andra tankar, alltså att avstå från folkomröstningen. Jag tror det vore en dum idé att backa från paragraf 140 (den paragraf i landets konstitution som ligger till grund för folkomröstningen) och folkomröstningen bör genomföras. Därför kommer vi nog tyvärr att få se fler attentat innan folkomröstningen har genomförts.

Att resultatet i folkomröstningen skulle bli något annat än att Kirkuk ska tillhöra irakiska Kurdistan har jag väldigt svårt att se. Hur de arabiska ledarna och Turkiet kommer att reagera på ett Kirkuk som tillhör kurderna är rätt uppenbart: de kommer - minst sagt - inte att gilla det. Fredrik Malm menar att det kommer att leda till "regelrätta strider mellan kurdiska peshmerga på ena sidan och al-Qaida, Mahdimilisen och turkiska underrättelsetjänsten på den andra sidan". I värsta fall kan det givetvis bli så. al-Quaida och Mahdimilisen kommer säkerligen att strida, men jag hoppas att den turkiska underrättelsetjänsten kan hålla fingarna borta. Frågan är väl hur mycket det inflytande det politiska styret (AKP) har över underrättelsetjänsten, för det skulle knappast gynna demokratireformerna i Turkiet att vara nere och strida i irakiska Kurdistan?

torsdag, augusti 23, 2007

Utan Stockholm stannar Norrbotten

Skriver idag en gästkrönika på NSD:s ledarsida. Temat är att socialdemokraterna i Norrbotten (och hela landet) måste ha förståelse att vi socialdemokrater måste vinna Stockholm om vi ska ha en chans att vinna riksdagsvalet 2010. Gästkrönikan hittas här.

Andra bloggar om: , , , , , och annat intressant

söndag, augusti 19, 2007

Ingen pressfrihet för kurder i Iran

Den 16 juli dömdes de två kurdiska journalisterna Adnan Hassanpour och Abdolvahed "Hiva" Botimar till döden för att vara "Guds fiender". De båda hade 20 dagar på sig att överklaga domarna och sen skulle de hängas. Sedan dess har det varit märkligt tyst i media om hur det har gått för de båda. Reportrar utan gränser har inte heller uppmärksammat deras situation på ett tag, vilket antagligen betyder att inget nytt har hänt.

De anklagelser som riktas mot Hassanpour är att han spionerat och bedrivit "aktiviteter som undergräver den nationella säkerheten". Vore allt bra intressant att mer i detalj få veta vad som "den nationella säkerheten" i detta fall avser.

Att tysta journalister är ett klassiskt sätt att hindra kritiska röster mot makten och det är fruktansvärt illa att det sker. Att dessutom gå så långt att man utdelar dödsstraff för att tysta en journalist är rent ut sagt fördj-vligt. Omvärlden måste reagera hårdare mot angrepp på yttrandefriheten likt detta. Och Iran skulle må bra av en yttrandefrihetsrevolution.

Andra bloggar om: , , , ,

onsdag, augusti 15, 2007

Jag var en hårsmån från att gå in i väggen

När jag läste vid Uppsala Universitet var jag väldigt aktiv i studentföreningslivet. Mitt stående skämt var: "Studierna tar för mycket tid från mitt föreningsengagemang!" Jag deltog vanligtvis på i genomsnitt ett möte per kväll.

Eftersom jag alltid har varit en väldigt stresstålig person fungerade detta bra tills en dag då jag skulle stressa hemifrån till ett möte på studentkåren. Det var en fin vårvinterdag och jag tog som vanligt cykeln, eftersom det sparade tid istället för att gå. Omedelbart började började det att snurra i huvudet och jag var på väg att börja gråta. Det kändes väldigt obehagligt och konstigt, jag hade aldrig varit med om något liknande. Rätt snabbt förstod jag att jag hade stressat alldeles för mycket under en längre period och vände om för att lämna cykeln hemma.

Efter den händelsen gick jag istället för att cykla under två veckors tid. Jag förstod att jag var tvungen att varva ner lite. Hela den första cykelfria veckan kändes det som att tårarna skulle kunna börja rinna ner för kinderna vilken sekund som helst. Jag var alltså en hårsmån från att gå in i väggen, vilket jag då hade väldigt svårt för att erkänna för mig själv.

När jag läser om regeringens och socialförsäkringsminister Husmark-Pehrsons (m) idéer om att införa hårdare regler för utbrända är det första jag funderar på vilken skattesänkning som det är tänkt att finansiera? Nu har ju dock regeringen och socialförsäkringsministern valt att backa från förslaget. Folkopinionen blev helt enkelt för stark emot förslaget. Många både kända och okända människor har fått plats i media och berättat om hur det är att vara utbränd. Utbrändhet finns och det låg nog en hel del önsketänkande bakom förslaget att införa hårdare regler för utbrända.

Istället för att på en gång försöka forcera igenom dessa hårdare regler hade det varit en bättre idé att satsa mer på att forska kring hur det är möjligt att förebygga utbrändheten istället för att angripa dess symptom. Vad är det som gör att människor går in i väggen? Hur kan vi påverka situationen på arbetsplatserna så att det inte händer?

Självklart finns det alltid ett antal som fuskar med att bli sjukskriven som "utbränd", men det finns alltid fuskare. Att straffa alla som är utbrända är inte lösningen på problemet. På nyheterna imorse såg jag att Läkarförbundet var positiva till förslaget på hårdare regler, men fick uppfattningen att det handlade mer om att läkarna har fått väldigt otydliga ramar för hur de ska handskas med utbrändhet.

Nej, jag är väldigt skeptisk till förslaget för de hårdare reglerna som drogs tillbaka. Alla människor har dessutom perioder i livet då man helt enkelt inte kan vara lika produktiv som när man är på topp. Och som jag har förstått det vill majoriteten av de utbrända inget hellre än att komma tillbaka till livet och jobbet, men det går helt enkelt inte så snabbt som man önskar. Två tummar ner för regeringens förslag - och jag undrar vilket nästa förslag som de backar ifrån blir?

Andra bloggar om: , , , , , och annat intressant

måndag, augusti 13, 2007

Krönika i Aktuellt i Politiken samt P1 x 2

Har skrivit en krönika för Aktuellt i Politiken om hur det var att uppleva det turkiska parlamentsvalet på plats, den hittas här.

Råkade på P1:s hemsida hitta programmet där jag är med live i "Studio 1" från Diyarbakir i Turkiet, det programmet hittas här en bit ner på sidan (ligger ute på P1:s hemsida i ca 30 dagar, alltså ungefär till 22/8). Hittade även den sändning när Ekot ringde mig dagen efter valet och jag befann mig i Sirnak, sändningen med en sliten mig hittas här (även den ligger ute i ca 30 dagar).

Andra bloggar om: , ,

torsdag, augusti 09, 2007

Gästkrönika på NSD:s ledarsida

Har skrivit en gästkrönika på NSD:s ledarsida idag om valet i Turkiet. Den hittas här.

Andra bloggar om: , ,

söndag, juli 29, 2007

Intervjuad i NSD

Blev i torsdags intervjuad av min favorittidning här i Norrbotten, NSD. De ville bl.a. veta hur det var att vara på plats i Turkiet under valet samt vad jag tror om landets framtid. Intervjuen hittas här.

fredag, juli 27, 2007

Sammanfattande erfarenheter från det turkiska valet på plats - del II

Läste på DN:s hemsida igår kväll att det turkiska valresultatet blivit försenat. Det är mer eller mindre bevisat att c:a 20 000 röstsedlar i en provins nära Diyarbakir med stor kurdisk befolkning (har inte fått tag på vilket provins det är, eftersom det ännu inte har fastställts) har försvunnit. Återkommer förhoppningsvis med mer om detta efter helgen.

Åter till min sammanfattning om valet. Det hade behövts fler valobservatörer i de här delarna av landet. Vi var de enda på flera mils avstånd, ja vi var faktiskt de enda som vi hördes talas om i hela Sirnak-provinsen. Enligt de vi träffade hade vår närvaro effekt. Fler än väntat gick och röstade och fler tog sig modet att rösta på det parti/den kandidat de verkligen ville rösta på, vilket inte alltid är helt enkelt om man bor i en liten by.

Passionen för att diskutera politik och att få vara med i den demokratiska processen rådde det dock ingen brist på. Vi kunde sitta i timtal och disktera allt från stort till smått och diskussionerna var aldrig riktigt helt uttömda när vi blev tvungna att tacka för oss för att klockan smugit sig in på småtimmarna.

Något som var otroligt positivt var det feministiska medvetandet som fått fäste i DTP. Jag var väldigt positivt överraskad att man från DTP:s håll bland sina oberoende kandidater nominerat så pass jämställt att det av de hittills 22 kandidater man nu har i parlamentet är 9 kvinnor. Vi märkte även på de möten med DTP vi var på att kvinnorna tog sig rejält med plats, en utveckling som jag hoppas fortsätter.

Vissa röster har hävdat att DTP har som mål att ett självständigt Kurdistan ska skapas i sydöstra Turkiet. Detta fick vi gång på gång motbevisat. Inga sådana krav som helst finns hos DTP.

Valresultatet blev ett svidande nederlag för militären/”den djupa staten”/ultranationalisterna. Islamisterna i AKP gick framåt till ca 46,4 % och det finns nu även kurdiska representanter i parlamentet för första gången sedan 1994. Den närmsta tiden blir spännande. En ny president ska utses inom kort. AKP kommer knappast att kunna samla de 2/3 av parlamentsledamöterna som krävs för en författningsändring så att folket i fria val ska kunna välja sin president istället för att parlamentet ska utse denne. På Erdogan låter det som att en kompromiss kommer att göras med oppositionen, gissningsvis CHP. Men i det stora hela står allt och väger. De folkvalda mot militären och den djupa staten. Kommer militären att acceptera de fortsatta reformer som nu kommer att ske? Som sagt, den kommande tiden blir spännande och otroligt viktig för landets fortsatta utveckling.

EU:s inställning till landet måste vara att Turkiet är ett bra land som ska välkomnas med öppna armar in i EU samma dag som Köpenhamnskriterierna uppfyllts. Landet ligger i väst, men genom sin placering som brygga mellan väst och öst kan fortsatta demokratireformer ha demokratiserande effekter på hela regionen – något som är angeläget både för invånarna i Europa och Mellanöstern.

Fanatism är aldrig bra. Därför var det bra att den turkiska befolkningen markerade mot den fanatiska sekularismen som länge har funnits i landet. Farhågorna för att denna ska ersättas av fanatisk islamism tror jag är väldigt liten, men det ska heller inte förnekas att möjligheten finns. Å andra sidan skulle inte en fanatiskt religiöst styrd stat kunna komma in som medlem i EU – vilket är dit AKP vill föra landet. Men det gäller även för AKP att komma ihåg att se till att reformerna inte bara sker på pappret, utan även i verkligheten. Om så hade skett skulle inte borgmästaren i Diyarbakir dras inför domstol för att ha använt de kurdiska bokstäverna w, x och q samt kommunalrådet i stadsdelen Sur i Diyarbakir riskera 3,5 års fängelse för att han ville att information om stadsdelens verksamhet skulle finnas tillgänglig på minoritetsspråken. Minoriteternas rättigheter m-å-s-t-e stärkas! Och flera lagar måste definitivt ändras eller helt tas bort!! Det blir å andra sidan svårare nu att ignorera kurdfrågan och minoriteternas rättigheter när åtminstone 22 av DTP:s oberoende kandidater kom in.



P.S. Resans roligaste citat - alternativt det mest ironiska - kom i Diyarbakir. En av oss (OBS! ej undertecknad) hade glömt sin kavaj med passet i fickan efter en lång dag av möten med DTP, Human Rights organisation m.fl. När vi frågade på DTP:s kontor om de sett kavajen fick vi svaret: ”Hur skulle vi kunna hitta en kavaj? Har tappar vi till och med bort människor…”

P.S.2. Jag grubblar fortfarande på varför den där fladdermusen i Diyarbakir flög in i skallen på mig. Jag har ju inte ens något hår som den kunde flyga in i.

P.S.3. Nu drar jag till sommarstugan över helgen och kan därför inte svara på kommentarer förrän tidigast på söndag kväll. Trevlig helg!

Andra bloggar om: , , , , , , och annat intressant

Rep istället för tombackar

Minns ni Ian och Bert i Ny Demokrati? De staplade tombackar för att illustrera sin politik.

Här på filmen ser vi ett nytt kreativt och obehagligt inslag i kategorin valrörelseknep. Jag har skrivit om det tidigare, det är partiledaren (Devlet Bahceli) för ultranationalisterna MHP som kastar ut ett rep till publiken som han vill hänga den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan med...

Delar av Bahcelis tal:

"Du (han syftar på Erdogan) anklagar den nationalistiska rörelsen (MHP) för att inte ha hängt honom (Öcalan). Varför hänger inte du honom? Du har tillräcklig med pengar för att köpa båt till din son. Har du svårt att hitta tillräckligt med rep för att hänga honom med? (När han vänder sig till medhjälpare säger han:) Ge mig det där repet! Här har du rep, häng! Jalla häng!"

onsdag, juli 25, 2007

Sammanfattande erfarenheter från det turkiska valet på plats - del I

Är nu i Boden, vilket är ungefär så långt ifrån Sirnak i Turkiet som man kan komma i Europa. Att få uppleva det turkiska parlamentsvalet på plats i sydöstra Turkiet och besöka byar som ligger inklämda mellan vackra, höga berg dit man endast tar sig på slingriga serpentinvägar vid branta stup gav en erfarenhet för livet. Jag ska här försöka sammanfatta de erfarenheter jag tar med mig från den resan.

Jag reste ner tillsammans med fyra personer ur det socialdemokratiska studentförbundet (Kajsa Borgnäs, ordförande, Chiya Mayi, internationellt ansvarig, Evin Cetin, Laboremus/Uppsala S-studenter och Joakim Berglund, ordförande Umeå studentkår). Vi har träffat bl.a. en människorättsorganisation (med det passande namnet ”Human rights organisation”), representanter för DTP (Demokratiska samhällspartiet), en kvinnorganisation m.fl.

I Diyarbakir bedrevs valrörelsen liksom i de flesta större städer i landet ungefär som i Sverige med flygbladsutdelning, dörrknackning o.s.v. Ett inslag som finns i Turkiet men som däremot helt och hållet saknas i Sverige är de högtalarförsedda bilar som kör runt i städerna med hög musik och som mellan låtarna spelar upp respektive partis valbudskap. Trots att det i Diyarbakir bor en förkrossande majoritet kurder lästes ändå valbudskapet upp på turkiska – detta eftersom vallagen säger att det inte får ske på annat språk än just turkiska.

I de sydöstra delarna av landet gick det bäst för AKP och DTP. DTP ställde dock inte upp som parti, utan med s.k. ”oberoende kandidater”. Varför man inte ställde upp som parti beror på den tioprocentsspärr som finns till det turkiska parlamentet. Spärren är satt så högt för att hålla den kurdiska frågan utanför den parlamentariska arenan. Det går dock att nästla sig runt denna spärr som oberoende kandidat, vilket kräver att man får en viss del av rösterna i sin valkrets. De två partierna som satt i parlamentet under den mandatperiod som slutade dagen innan valet, AKP och CHP, hade dock bestämt sig för att göra det så svårt som möjligt för de kurdiska representanterna. Det enda beslut man kom överens om under hela mandatperioden var hur listan väljarna skulle kryssa i sin kandidat skulle se ut. Till skillnad från i förra valet då partierna fick ha egna listor beslutades det nu att alla partier tillsammans med oberoende kandidater oavsett bakgrund skulle stå på samma lista, att typsnittet med kandidaternas namn skulle vara pytteliten för att försvåra för äldre med synsvårigheter samt analfabeter samt att oberoende kandidater inte skulle ha något namn eller annan symbol framför sig även det för att försvåra för analfabeter.

På själva valdagen befann vi oss i Sirnak-provinsen som ligger vid gränsen till Irak. Vi åkte runt mellan en hel del svårtillgängliga byar och besökte samtliga vallokaler i dessa. Det första vår chaufför sa åt oss när vi närmade oss den första militära check pointen (det fanns en hel del sådana) var att han efteråt garanterat skulle få böter för att ha hjälpt oss, vilket hade hänt honom förut. Militären var alltid väldigt trevlig i sitt bemötande mot oss, men det var uppenbart vilken taktik de hade. Att fördröja. Vid det första stoppet fick vi vänta ca 30-45 minuter i en ”rutinkontroll” fastän vi var anmälda som valobservatörer till myndigheterna och garanterat var de enda västeuropéerna i området. Så fortsatte det vid ett antal check points innan vår chaufför bad militären ringa till valmyndigheten för att kontrollera oss så att vi skulle slippa stanna så länge vid varje ställe. Det fungerade riktigt bra. Valmyndigheten ringde till åklagaren (jepp, åklagaren) i Sirnak som gav oss någon sorts tillstånd att passera check pointen med en snabb passkontroll.

Just militärens närvaro var svår att undvika. Den har i denna del av landet varit stark sedan många år tillbaka. Kring valet var även civilpolisens närvaro stor. När vi väntade i den första check pointen passerade inom tjugo minuter fyra civila bilar med beväpnade män, alltså civilpolis. Enligt lagen får militären inte vara närmare en vallokal än etthundra meter, något som inte följdes. Däremot såg vi inga militärer inne i själva vallokalerna. Den militära närvaron varierade från vallokal till vallokal. Vid vissa fanns det inga militärer alls, medan det vid en stod en ring militärer runt och vi fick absolut inte ta några foton. Högsta befälet på plats ville heller inte släppa in oss i vallokalen, utan han var tvungen att först göra en ”rutinkontroll” trots att åklagaren beviljat oss tillstånd. De tyckte att vi skulle sätta oss ner och så skulle de bjuda oss på mat, något som vi artigt men bestämt tackade nej till. På själva valdagen hade det inte förekommit speciellt många hot från militären. Det grövsta var en officer som vid en vallokal hade sagt åt en valarbetare för DTP att om han inte gick därifrån och slutade uppmuntra folk att rösta så skulle officeren ”döda honom eller skära av hans könsorgan”. Denne officer blev sedan anmäld till valmyndigheten av en advokat. Om jag ska jämföra hur jag trodde att militären skulle agera och hur jag såg att den agerade så agerade den lite bättre än jag trott.

Ett problem som den kurdiska befolkningen i de här delarna av landet definitivt behöver komma tillrätta med är byledar-systemet. Dessa byledare (det är alltid en äldre man som är byledare) har större makt ju mindre byn är. Den som inte följer byledarens vilja kan hamna i trubbel. En ung man vi träffade berättade för oss att han verkligen ville rösta, men att byledaren hade bestämt att ingen i byn skulle rösta. Om han trots allt ändå röstade skulle han riskera utfrysning, stryk eller i värsta fall bli dödad. Det var otroligt jobbigt att se hans frustration. Orsaken till att byledaren i denna by ville bojkotta valet verkade vara att något av de större partierna hade mutat honom. Skälet som uppgavs till att man ville bojkotta valet var att vägen till byn var usel och att inget av partierna hade gjort nog mycket för att förbättra vägen. En bojkott hade genom lagtekniska vägar i värsta fall kunnat leda till omval i hela provinsen, något som byborna inte var medvetna om innan vi kom till byn. Diskussionen vi hade ledde till att bl.a. byledarens hustru röstade(!) och tillsammans med några andra bybor som röstat (i smyg?) och ett antal militärer som röstat kunde det inte räknas som en bojkott.

Det enda våldet som vi blev ögonvittnen till var ett slagsmål mellan representanter för DP och CHP som i en by tydligen hade mutat samma grupp av människor. Här gjorde militären nytta genom att gå in och bryta slagsmålet. Det förekommer uppenbarligen mutor här nere både nu och då, något som definitivt måste kommas tillrätta med.

På valdagens kväll befann vi oss åter i Sirnak. Resultatet i provinsen blev att två av DTP:s oberoende kandidater kom in och en kandidat från AKP. Glädjen i Sirnak var stor. Folk drog fram på gatorna och jublade över att det från Sirnak kommit in två kurdiska representanter i parlamentet (i parlamentet har det inte funnits kurdiska representanter sedan 1994). Det gillade inte polisen och militären som beslutade sig för att avbryta firandet. Bryskt kördes några bussar kravallpolis in tillsammans med militär och budskapet var att firandet nu var över.

Ok, nog skrivet för idag. Fortsätter på denna sammanfattning imorgon.

Andra bloggar om: , , , , , , , och annat intressant

måndag, juli 23, 2007

Valdagen i Turkiet vid gränsen till Irak

Är nu tillbaka i Diyarbakir och batterierna är helt slut. Valdagen blev fruktansvärt intressant. Chauffören körde oss runt till 6-7 byar i närheten av gränsen till Irak. Vi var förresten till och med in i Irak c:a 20 meter, eftersom vägen i ett pass snirklade sig över gränsen. Om en timme ska vi träffa Adbullah Demirbas, kommunalrådet i stadsdelen Sur i Diyarbakir som ville att information från stadsdelen skulle finnas på samtliga minoritetsspråk såsom kurdiska, assyriska/syrianska och armeniska. Högsta domstolen valde att avsätta honom och upplösa hela fullmäktige på grund av detta.

Igår var vi som sagt runt en hel del. Här följer lite gererella intryck, hinner tyvärr inte skriva så mycket mer just nu - mer kommer de närmaste dagarna.

De partier som gått bäst i Sirnak-provinsen, som ligger vid gränsen till Irak, var utan tvekan AKP och DTP:s oberoende kandidater. I Sirnak finns tre platser i parlamentet varav en gick till AKP och två till DTP:s oberoende kandidater. En positiv överraskning var att trots att det var många militärer närvarande i direkt anknytning till vallokalerna så fick vi inte så många rapporter om att de lagt sig i - förutom att deras själva närvaro såklart kan kännas obehaglig för invånarna. Mer om militären i kommande inlägg. Ett annat problem är att i många av byarna finns det så kallade "byledare". Dessa har stort inflytande över hur folk röstar, vilket inte är bra.

Ser även att både Bildt och Reinfeldt ser positivt på valresultatet, så gör även jag. AKP har inte genomfört de reformer som borde ha gjorts så har det gått framåt. Positivt även att många av DTP:s oberoende kandidater tog sig in. Det har nämligen inte funnits kurdiska representanter i parlamentet sedan 1994 . Var förresten med på P1 imorse i c:a tio minuter, men minns inte vilket program jag var med i...är som sagt rätt trött... ;-)



























































Andra bloggar om: , , , , , , , och annat intressant

söndag, juli 22, 2007

Jag på Expressen-debatt om valet i Turkiet

Har precis kommit hem efter en lång dag på resa mellan olika byar och vallokaler här i sydöstra Turkiet. Vi har faktiskt även varit in i Irak några meter, eftersom vägen till byarna går in på irakiskt territorium. Intrycken och upplevelserna har varit så oerhört många att jag inte ens vet var jag ska börja...

Vi har i alla fall haft en mycket lyckad dag. Jag har även en debattartikel i Expressen om just parlamentsvalet i Turkiet, artikeln hittas här.

Det verkar som att AKP sopar hem segern, inte speciellt oväntat. Mest spännande blir att se om de oberoende kandidaterna från DTP kan bli tungan på vågen. Missa inte Michael Winiarski beskrivning av oberoende kandidater i dagens DN. Träffade förresten igår två oberoende kandidater i Diyarbakir och två i Sirnak-provinsen. De verkade säkra på att komma in.

Mer blogg senare ikväll eller imorgon, är helt slut i huvudet efter värmen, de vackra bergen och alla intryck under dagen.

Andra bloggar om: , , , , , , och annat intressant

lördag, juli 21, 2007

Bilder från lördagen, dagen innan Turkiets ödesval





Så långt ifrån Bryssel man kan komma

Sitter på en balkong i staden Sirnak nära den irakiska gränsen och ser ut över bergen ungefär så långt ifrån Bryssel som det går att komma och fortfarande vara i Europa. Det här är den vackraste delen av sydöstra Turkiet jag varit i. Höga berg och djupa dalar. Kvällssolen smeker bergssidorna och det ser ut som att de njuter av värmen. Resan hit från Diyarbakir var intressant. Vi stannade till vid gamla, välbevarade underjordiska boplatser som romarna(!) byggde. Två gånger blev vi stoppade i militärkontroller. Den andra gången fick vi vänta i c:a en halvtimme innan de släppte förbi oss. Tydligen var de på gott humör, för ibland är det inte ovanligt att man får vänta fyra, fem timmar eller mer.

Läser i DN att en hel del väljare i Istanbul med omnejd kommer att rösta på CHP för att "stoppa AKP-regeringens islamistiska agenda". Det är verkligen synd att folk går på det. Valet handlar inte om sekularism eller ej. Det handlar om demokratin ska fortsätta fördjupas i syfte att nå ett EU-medlemskap. Även om AKP inte har gjort alla refomer som behövts har framsteg nåtts med dem vid makten. Ett maktskifte till en regering med nationalistiska CHP och ultranationalistiska MHP vore förödande för demokratiutvecklingen och skulle med största sannolikhet försämra situationen för landets minoriteter.

Imorgon bitti ska vi ut till ett antal byar som har strax över 1000 innevånare var. I en av byarna har byledaren meddelat att befolkningen kan komma att bojkotta valet. Orsaken sägs vara ”orenoverad väg till byn”. Partiet DTP misstänker dock att den verkliga anledningen är hot och påtryckningar från militären. Just den här byn är viktig av den anledningen att det finns konstitutionell möjlighet att ogiltigförklara valet, eftersom ett parti kan överklaga valresultatet och hänvisa till att bojkotten påverkade deras valresultat. Detta kan innebära att hela provinsens val ogiltigförklaras och skjuts upp i c:a sex månader, vilket i sin tur innebär att provinsen inte får skicka sina parlamentsledamöter till Ankara förrän omvalet har genomförts. Detta är strategi för att försvåra för DTP, som eventuellt inte kan finansiera ett omval. De har nämligen använt sina kampanjpengar nu, kampanjpengar som kommer från partimedlemmar och ideellt arbetande. Det är även ett sätt att sänka moralen hos DTP, en sorts psykologisk krigsföring, eftersom det är väldigt svårt att ladda om och genomföra en lika kraftig valrörelse. Ju högre valdeltagande desto mer röster på DTP. Detta verkar de som inte gillar DTP ha förstått.

Vi ska som sagt därför åka runt i byarna och se och höra vad som händer. Vallokalerna öppnar klockan 7.00 och stänger 17.00. Det blir till att gå upp tidigt imorgon. Igen. Men jag och mina fyra vänner ur s-studenter är inte här för att sola, utan för att bevaka valet. Får ta semester hemma hos föräldrarna i Boden nästa vecka istället ;-)

"Kör om partierna, sväng till höger, räkna nedifrån..."

Det är rubriken på en artikel om hur den oberoende kandidaten i Istanbul, Ufuk Aras (partiledare för ÖDP som samarbetar med DTP) delar ut förstoringsglas till väljare för att de ska kunna läsa namnen på listan. Som jag tidigare har skrivit är namnen skrivna med pytteliten text för att äldre människor med synnedsättningar och analfabeter ska få det svårare att hitta sina oberoende kandidater (läs mer om det i mina tidigare inlägg).

Översatt från Turkiska ur artikeln:

"Hade vi pengar borde vi dela ut förstoringsglas till varenda väljare. Då vi inte har möjlighet med det har vi delat ut 500 000 kopior med listor där vår plats är markerad... Kommer vi in ska vi ge förstoringsglasen till YSK (ungefär "Rådet för Valberedningen") som presenter. Det kanske är förstoringsglasen de behöver för att kunna se demokratin. "

Många här nere har för mig påpekat att det i stort sett enda beslut i parlamentet som AKP (regeringspartiet) och CHP (oppositionspartiet i parlamentet) lyckades enas om under den gångna mandatperioden var just att vallistan skulle se ut på det sätt som den gjort, där man gör allt för att hålla kurdiska oberoende kandidater utanför parlamentet.

Kurdfrågan är alltså enande över partigränserna. Enande på ett synnerligen odemokratiskt sätt.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

fredag, juli 20, 2007

Diyarbakir två dagar innan Turkiets ödesval

Idag har varit en spännande dag här i Diyarbakir, sydöstra Turkiet. Bland annat flög en fladdermus in i mitt huvud för någon timme sedan, men det är politiken som har varit mest intressant. Förutom att jag var med live på P1:s "Studio 1" har vi hunnit träffa två av DTP:s (Demokratiska samhällspartiet) oberoende kandidater. De berättade om situationen och var missnöjda med att yttrandefriheten fortfarande är så svag i landet. Mitt under mötet med dem kommer en läkare in och tar blodtrycket på en av dem, Akin Birdal, eftersom hans hälsa har vacklat sedan han blev skjuten med sex kulor 1999. Då var han ordförande för en människorättsorganisation och hade krävt bättre yttrandefrihet, vilket någon uppenbarligen inte gillade. Vi träffade en människorättsorganisation idag som förklarade att situationen här nere förbättrades fram till 2004, men att utvecklingen sedan har stannat av.


DTP räknar med att få in c:a 30 ledamöter i parlamentet som totalt har 550 platser. Det låter kanske inte som mycket, men DTP kan komma att bli tungan på vågen om det blir jämnt mellan Erdogans AKP (Rättvise- och utvecklingspartiet) mot CHP (Republikanska folkpartiet) och MHP (Nationella rörelsepartiet) om båda de sistnämnda tar sig över tioprocentspärren, vilket de verkar göra. I tidningen Turkish Press hittade jag med hjälp av en god vän en artikel om snörena som vissa kandidater använder för att hjälpa folk att hitta DTP:s kandidater på listan (se mitt inlägg från igår där jag berättade att vissa kandidater delar ut förstoringsglas). Finns även ett inslag på CNN Turk med bilder på snörena. DTP har även tryckt upp 400 000 kopior på listorna här i Diyarbakirs län med ett kryss på DTP:s kandidater så att alla som har svårt att läsa listan ska veta vilken som är deras kandidat.

Det har varit runt 40 grader varmt idag. På gatorna åker bilar fram och tillbaka med stora högtalaranläggningar som spelar musik och läser upp valbudskap, men bara på turkiska. Det är nämligen enligt vallagen förbjudet att spela upp valbudskap på annat språk än turkiska. Vi har pratat jämställdhet med en kvinnoorganisation som finns i hela landet och fick veta att endast 24 av 550 parlamentsledamöter idag är kvinnor. Rätt underkänt med andra ord. Det finns tydligen en lag som förbjuder renodlade kvinnopartier att ställa upp i valet, men det är något som kvinnoorganisationen långsiktigt har som mål att ändra på. Av DTP:s 4 oberoende kandidater är 4 kvinnor och man hoppas från DTP:s håll att få in 8 kvinnor i parlamentet.


På AKP:s valkontor är man positiva och tror att man ska få 7 av 10 parlamentsplatser från Diyarbakirs län. Vad jag har hört får de nog bara 6 av 10 och de andra 4 går till DTP, men det skadar ju inte att som AKP vara optimistisk.

Våra reseplaner har ändrats igen. Nu ska vi åka till Sirnak istället för Siirt. I Sirnak styr tydligen militären rätt hårt, vilket borde göra det till ett intressant ställe att tillbringa valdagen på. Fick idag höra att i vissa byar så får folk inte vara ensamna när de kryssar i vilken kandidat de ska rösta på utan en polis står bredvid och kollar på. Tidigt imorgon bitti bär det till Sirnak, får se hur det är med internetuppkopplingen där.

Läser förresten i SvD att "PKK-dåd utlöser turknationalism". Då bör det väl även tilläggas (utan att jag för den skull försvarar några våldsdåd över huvud taget) att det finns fler saker än sådant som utlöser nationalism här i landet. T.ex. påpekanden från EU om bristfälliga demokratireformer i landet.

Andra bloggar om: , , , , och annat intressant

Jag live i P1:s "Studio 1" om valet i Turkiet

Var tidigare idag med på P1:s "Studio 1" live härifrån Diyarbakir. Flera Turkiet-kännare deltog i programmet, bl.a. generalkonsuln i Istanbul, Ingmar Karlsson och Dilsa Demirbag-Sten. Programmet hittas här (fredag 20 juli, jag kommer in i diskussionen efter c:a 20-30 minuter, men missa inte den intressanta diskussionen innan jag kommer in).

Andra bloggar om: , , , , , och annat intressant

På plats i Diyarbakir, Turkiet inför valet på söndag

Kom fram till Diyarbakir i sydöstra Turkiet för några timmar sedan. Har precis druckit te och ätit en baklava som var så färsk att den smälte i munnen. På flygplatsen träffade jag en spansk journalist från Barcelona (har tyvärr glömt namnet på tidningen). Hon berättade att den spanska befolkningens inställning till ett turkiskt EU-medlemskap påminner om den svenska befolkningens: man tycker att det vore bra och har inget direkt emot det. Träffade även två tyska vänsterpartister som var här för tredje respektive femte gången. De frågade sig hur vi skulle göra för att få Europa och världen att förstå att Turkiet är mer än Istanbul och att det är här nere i sydöstra Turkiet som man verkligen kan mäta om demokratin har gjort framsteg eller ej. Mitt tips var att man ju bl.a. kan skriva debattartiklar, prata på partimöten, försöka komma med i TV och radio och inte minst skriva blogg... ;-)

Det är lite synd att vi inte kom hit redan igår. Då höll nämligen det prokurdiska partiet DTP (Demokratiska samhällspartiet) ett valmöte som lockade strax över 100 000 personer. Stämningen var positiv och syftet med mötet var att visa stöd för DTP:s fyra oberoende kandidater, mer om det nedan. Den 20 juni var premiärminister Erdogan från AKP (Rättvise- och utvecklingspartiet) här och drog också uppemot 100 000 personer, men många av dem hade bussats hit från byarna. När han talade vecklade man ut en 400 meter lång turkisk flagga. Ikväll sa Erdogan att han inte kan tänka sig att samarbeta i parlamentet med kandidater från DTP om de inte tar tydligt avstånd från PKK och erkänner organisationen som en terroristorganisation. Erdogan lägger ribban högt.

Ultranationalistiska MHP ("Nationella rörelsepartiet") fortsätter med sina populistiska uttalanden. Senast sa partiledaren att om MHP kommer in i parlamentet så kommer de inte att släppa in några "separatister", alltså oberoende kandidater från DTP, i parlamentet, vilket kan innebära att MHP rent fysiskt hindrar dem från att komma in. Det finns med andra ord en hel del som bäddar för trubbel efter valet.


Jag fick ikväll se listan som väljarna använder på valdagen. Som ni ser på fotot ovan har partierna som ställer upp sina partisymboler överst och kandidaterns namn under. För att få ställa upp som parti på nationell nivå måste partiet finnas representerat i ett visst antal län. För att ett parti ska få in ledamöter i parlamentet måste man klara sig över 10-procentsspärren som gäller på nationell nivå. Om man får t.ex. totalt 9,9 procent av rösterna i hela landet får man alltså inte in en enda kandidat. Spärren kommer ifrån den författning som skrevs efter militärkuppen 1981 och syftar bl.a. till att hålla kurdiska partier utanför parlamentet och på så sätt hålla kurdfrågan borta från den parlamentariska arenan.

Det prokurdiska DTP har i år därför beslutat att partiets kandidater ska ställa upp som oberoende kandidater. Detta för att det då räcker med att få ett visst antal röster i en valkrets för att få in åtminstone några kandidater, vilket är bättre än ingen alls. Ett problem är dock hur listan där alla kandidater finns med är utformad. För de kandidater som inte ställer upp för något parti finns bara namnet på kandidaten, inget nummer eller annat för att försvåra för icke-läskunniga. Dessutom är alla namn skrivna med skrivet pyttelitet typsnitt (har på fotot lagt min penna ovanpå listan så ni ska se hur liten texten är) så att det ska vara svårt för äldre människor att kunna hitta sin kandidat. Vissa av kandidaterna delar därför nu ut förstoringsglas(!) till väljarna.

I Diyarbakirs län finns det ungefär 675 000 röstberättigade. Länet har tio platser i parlamentet och som det ser ut i prognoserna nu kommer samtliga av DTP:s fyra oberoende kandidater att komma in. AKP tar minst fyra av de återstående sex platserna och det enda som kan hindra AKP från att ta de två sista är om CHP (Republikanska folkpartiet), som agerat allt mer ultranationalistiskt på sistone med sin partiledare Deniz Baykal i spetsen, lyckas knipa en av dessa. Den andra kan möjligen tas av DP, men det kräver att de klarar 10-procentsspärren på nationell nivå.

Under kvällen har temperaturen legat runt 27 grader. Imorgon sägs det bli runt 40-45 grader = snacka om förutsättningar för en "het" valrörelse...

Andra bloggar om: , , , , , , , , och annat intressant