tisdag, september 05, 2006

Debatt om kurdfrågan

Tidigare ikväll har jag debatterat kurdfrågan på en debatt i Uppsala som anordnades av Svensk-kurdiska föreningen. Runt 50 personer satt i publiken och bland de andra deltagarna fanns riksdagsledamot Cecilia Wikström (Fp), någon riksdagskandidat och någon kommunal representant (samtliga sju riksdagspartier var representerade).

Kurdfrågan är såklart ett av mina favoritämnen, eftersom jag varit engagerad i den en tid. Tyvärr var inte alla representanter fullt så kunniga i ämnet, men Wikström har dock bra koll på kurdernas situation, det ska inte förnekas.

På den lite suddiga bilden sitter jag tvåa från vänster. Vi i panelen fick inleda med hur vi ser på kurdfrågan och vad vårt parti har gjort. Kort sammanfattat berättade jag först varför jag själv är engagerad i kurdfrågan, att det började med en uppsats om ett eventuellt Turkiskt medlemskap i EU eller ej samt mina resor till Turkiet och irakiska Kurdistan.

Jag berättade att (s) bland annat framgångsrikt har medlat i inbördeskriget mellan de två kurdiska partierna PUK och KDP under 90-talet, att vi har stött kurdernas kamp för demokrati och frihet på olika sätt samt lite om vad SSU och S-studenter har gjort samt det socialdemokratiska kurdiska nätverket jag tillsammans med Conny Fredriksson har startat upp. Jag berättade också om hur stolt jag var att få vara i Olof Palmes park i staden Suleymaniya (se bild till höger).

En komplicerande faktor för kurdfrågan jag tog upp är att kurderna är uppdelade i fyra länder (Turkiet, Irak, Iran och Syrien) där situationen ser olika ut. Därför ser också lösningarna ut på olika sätt.

Diskussionen spretade stundtals bland paneldeltagarna, vilket var synd för vi var trots allt där för att prata om kurdernas situation.

Ämnena som berördes i debatten planerar jag att skriva om efter valet när jag har mer tid (så här är det nog för alla som är aktiva i politiken just nu, standardsvaret på allt är "det gör jag efter valet/det tar vi efter valet").

Hur som helst: Det var en riktigt intressant kväll och jag är glad att uppslutningen var stor och humöret gott!

Andra bloggar om: , , ,

3 kommentarer:

Anonym sa...

Är jag den enda kurden som inte vill ha ett eget land eftersom det kommer inte funka?

Claes Nordmark sa...

Jag är inte kurd så jag vet inte om jag kan svara på den frågan...nej då, skojar bara! ;-)

Jag tycker att du har en ganska realistisk inställning. Som det ser ut just nu så är det bara i irakiska Kurdistan som det finns möjlighet att utropa ett fritt land - men jag tror att det är en farlig idé, eftersom det skulle riskera att göra situationen mycket sämre för kurderna i grannländerna (regeringarna i Turkiet, Iran och Syrien skulle antagligen gå hårdare åt kurderna i sina egna länder för att de inte skulle börja få egna förhoppningar om ett eget land).

Sen vet man inte hur det kommer att se ut på längre sikt, men jag tycker inte att man ska ha för bråttom. Viktigast av allt är fred, demokrati och självklart minoriteters rättigheter i alla fyra länderna.

Anonym sa...

vi kurder vill också ha ett eget land som vi kallar vårt som alla andra!
men vi är fast i en svår situation som gör att det blir svårt och tro på en självständigt kurdistan.¨men vi ska aldrig tappa hopet,
bra jobbat Claes och jag skulle gärna diskutera kurdfrågan med dig!