måndag, mars 27, 2006

Newroz

I lördags var jag inbjuden av Svensk-Kurdiska föreningen i Uppsala att fira newroz (nyår) tillsammans med dem. Det var en härlig kväll med mycket kurdisk dans och roliga samtal. Jag höll följande tal under början av kvällen:

**********************************************************************************

Slaw bradarani aziz!
(Hej mina kära vänner!)

Jag vill först säga att det är en ära att få fira Newroz med er och det här är faktiskt det tredje året i rad som jag firar Newroz. Min dröm är att en dag få fira Newroz nere i en region där det inte råder förtryck mot kurder i någon av de fyra delarna.

Förra veckan höll jag tal till minne av 18-årsdagen av attacken mot Halabja. Att tala om Halabja var att tala om en del av kurdernas historia och ett av alla de allra mest fruktansvärda övergrepp som har skett mot det kurdiska folket. Att idag få tala på Newroz är en möjlighet att få tala om framtiden för det kurdiska folket. Och jag tror att framtiden för det kurdiska folket i det långa loppet trots allt är ljus.

I länderna i regionen ser dock förutsättningarna ut på lite olika sätt. När jag i somras besökte Norra Irak – eller Södra Kurdistan - fick jag träffa en person som jag tror att de allra flesta av er känner till, nämligen Mela Baxtiar. Han berättade för mig om den gången Anna Lindh besökte dem. Hon sa då åt dem att vara rädda om den ö av demokrati som de hade i en annars icke-demokratisk region fylld av förtryck. Jag kan berätta att om Anna Lindh ännu hade varit i livet så hade hon varit stolt över den utveckling som har skett. Den ö av demokrati som Anna pratade om har nu vuxit och är inte längre en liten ö – utan en grönskande oas i en annars torr öken av förtryck. Denna grönskande oas av demokrati tror jag är en början till en helt demokratisk region, även om det är långt kvar till dess.

I mina ögon så är det kurderna och de andra minoriteterna i regionen som går i täten för denna demokrativåg, eftersom det är kurderna och de andra minoriteterna som har den starkaste önskan att få leva i demokratiska samhällen. Som minoritet vet man att det är oerhört viktigt att respektera andra kulturer och sådant är bara möjligt i en demokrati.

Jag besökte Sydöstra Turkiet – eller Norra Kurdistan – för två år sedan och där går utvecklingen tyvärr inte lika snabbt. Det finns lagar som gör det nästan omöjligt att ge uttryck för andra kulturer än den turkiska. Till exempel finns lag nummer 301. Enligt den så är det förbjudet att förolämpa den turkiska identiteten, republiken, nationalförsamlingen eller armén. Till följd av denna lag hotades lärarfacket Egitim Sen av nedstängning, eftersom facket ville att alla barn ska ha rätt till undervisning på sitt modersmål, det vill säga även på kurdiska. Först när facket ändrade sig och inte längre stod för att alla barn ska ha rätt till undervisning på sitt modersmål togs nedstängningshotet mot facket bort.

Utvecklingen är trots allt ändå positiv i Turkiet. Nyligen sa premiärminister Erdogan att det finns ett ”kurdiskt problem” och den irakiske planeringsministern Dr. Bahram Saleh höll ett tal i Diyarbakir på kurdiska, vilket skulle ha varit omöjligt för bara några år sedan. Allt detta är möjligt tack vare att Turkiet vill bli medlem i EU. Utvecklingen skulle dock kunna gå ännu snabbare, om den politiska viljan från Turkiets regering var starkare, för då hade inte en lag som nummer 301 inte längre existerat.

I Syrien styr en diktatorisk Bath-regim landet. Hundratusentals kurder har fortfarande inte några id-handlingar eller pass. Man kan alltså säga att de i praktiken inte ens existerar. De får varken köpa hus, mark eller resa ut ur landet. Efter de stora kravallerna som var för två år sedan i samband med en fotbollsmatch där ett kurdiskt lag vann sitter fortfarande flera kurdiska politiker i fängelse och hundratals studenter är fortfarande avstängda från skolan. Något som är positivt är att kurderna nu trots allt har börjat få id-handlingar till följd av påtryckningar från omvärlden och den positiva utvecklingen i Irak.

I Iran förtrycker regimen kurderna i islams namn. Kurder kallas för ”satans barn” och olika militanta grupper skickas mot kurderna för att döda dem. Så här långt har de senaste månaderna omkring 2 000 människor gripits och över 500 skadats. Den 15:e februari i år dödade säkerhetsstyrkor minst 10 demonstranter i den kurdiska staden Maku. Det finns tyvärr inte mycket positivt att säga om kurdernas situation i Iran.

Som jag sa tror jag ändå i det långa loppet på en ljus framtid för det kurdiska folket. Jag vet att det kurdiska folket en dag kommer att vara fritt, eftersom längan efter frihet är större och starkare än vad någon diktatur någonsin kan hålla tillbaka. Till den dagen mina vänner, till den dagen då alla kurder lever i frihet, till dess måste vi alla ha tålamod och kämpa med de demokratiska medel som står oss till buds. Det är vår medmänskliga skyldighet.

Jag önskar er alla ett gott nytt år – och tycker att vi speciellt skickar en tanke om frihet till de kurdiska bröder och systrar som lever i länder med förtryck.

Newroztan piroz bet!
(Gratulerar Newroz!)

Spass.
(Tack.)

Inga kommentarer: