söndag, december 18, 2005

Förintelsen Turkiet helst vill glömma

Fotot nedan (klicka på det för större bild) föreställer staden Mardin i sydöstra Turkiet, ett land jag har en väldigt speciell relation till. Efter att 2002 ha skrivit min b-uppsats i statskunskap om landets möjligheter att bli medlem i EU har relationen utvecklats.

2003-2004 var jag ordförande för Utrikespolitiska Föreningen i Uppsala. Varje år gör föreningen en studieresa till ett aktuellt utrikespolitiskt land. Mitt förslag var Turkiet, vilket styrelsen valde att stödja. Det blev mitt första besök i landet, men definitivt inte mitt sista (var där igen i somras på genomfart till Irak).

Jag gillar Turkiet och dess innevånare, men jag gillar inte ett antal av landets lagar samt den politik som stundtals förs mot kurderna och de andra minoriteterna. Detta uppmärksammade jag i en debattartikel i Aftonbladet (publicerad samma dag som schlagerfestivalen gick i Istanbul) efter att ha kommit hem som finns att läsa här. Att det är känsligt att kritisera den turkiska staten fick jag snabbt bekräftat, eftersom jag fick många ilskna mail från turkar boende i Sverige som ansåg att jag inte hade förstått någonting alls om situationen i landet.

En fråga som har varit aktuell den senaste tiden är det folkmord på armenier och kurder som 1915 ägde rum i landet. Bl.a. har den världsberömde Turkiske författaren Orhan Pamuk hamnat i skottlinjen för en av landets bisarra lagar efter att han talat offentligt om folkmordet. Han står åtalad enligt den turkiska straffbalkens paragraf 301 som bland annat säger att "en person som uttalat förolämpar den turkiska identiteten, republiken eller den turkiska nationalförsamlingen, ska dömas till fängelsestraff mellan sex månader och tre år". Rättegången mot honom stoppades dock redan samma dag som den inletts p.g.a. otydligheter kring huruvida paragraf 301 kan tillämpas, eftersom lagen inte fanns när han gjorde det uttalande som han åtalats för (den trädde i kraft den 1 juni i år).

Mitt tips på allmänbildande läsning så här dagarna innan jul blir därför essän "Förintelsen Turkiet helst vill glömma" i DN av David Gaunt, historiker vid Södertörns högskola, och som finns att läsa här.

Inga kommentarer: