fredag, december 23, 2005

Finska massavrättningar under andra världskriget?

Min mamma är född i Helsingfors, men uppvuxen i den lilla finlandsvenska byn Bromarf vid havet i Finlands södra skärgård. När jag var liten fick jag veta att mammas pappa Rolf dog i tuberkulos som han fick när han kämpade mot Sovjetunionen i andra världskriget. Det sa mig inte så mycket då, annat än att jag tyckte synd om mamma, eftersom hon bara var två år när morfar dog.

Mormor gifte om sig, så min mamma fick en styvpappa i Arne. Han hade också varit med och käpmat mot Sovjet och varit med om hemska saker. Arne var korpral och hade åtminstone en gång blivit överraskad i skyttegravarna av en ryss som han blev tvungen att döda med sin kniv. Många, många av hans vapenbröder dog i kriget. Arne sov aldrig en hel natt, utan vaknade alltid upp till de hemska minnena han hade med sig. Jag minns att han ofta luktade alkohol, som han drack för att bedöva sitt plågade sinne, men han var alltid snäll. För mig och lillebror kallade han sig "moffen" (med finlandsvenskt uttal).

Ju äldre jag blir, desto mer intreserad blir jag av min finlandsvenska bakrund. Jag följer med stort intresse nyheter kring saker som dyker upp rörande Finlands kamp mot kommuniststaten Sovjet. (Jag blir också allt mer förfärad över naiva människor som säger sig "tro på kommunismen", känn dig träffad Lars Ohly.)

I Finland är det andra världskriget mycket mer närvarande även idag än vad vi svenskar någonsin kommer att förstå. En händelse som har skapat nyheter den sista tiden är de skelettdelar som grävts upp på campingen i Villmanstrand och som misstänks härröra från 1944. Man tror att det kan vara massavrättningar på hundratals flyende finländska soldater som i all tysthet dömdes och avrättades av egna trupper i Huhtiniemi just våren 1944. Mer om det finns att läsa om i den finlandsvenska dagstidningen Hufvudstadsbladet här.

Hufvudstadsbladet är för övrigt en intressant tidning, eftersom den ofta bevakar vad som sker i Sverige. Jag brukar under semestrar i Finland läsa den med spänning, eftersom det är intressant att på svenska läsa en bevakning av vårt land från "utsidan".

För den som är intresserad av de finlandsvenska soldaternas insats rekommenderar jag en mycket välgjord film på svenska som heter "Framom främsta linjen". Filmen handlar om fortsättningskriget och det finlandssvenska infanteriregementet 61:s (IR 61) skeden i Svir och på Näset åren 1942-1944. Filmens huvudpersoner är den unge fänriken Harry Järv och överstelöjtnanten Alpo Marttinen. Harry Järv flyttade efter kriget till Sverige och blev filosofie licensiat vid Uppsala Universitet 1954. Senare blev han även hedersdoktor i filosofi.

Och som sagt, i Finland är det andra världskriget ständigt närvarande.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hur är det man brukar säga, Finlands sak är vår....
Mormor skulle säkert ha mycket att tillägga till denna blogg om all "insideinformation" hon har om krigets fasor. Mamma Stina

Claes Nordmark sa...

Mamma Stina: Jo, det tror jag nog hon skulle vilja. Kanske någon kan hjälpa henne med internet (tror inte hon har så stor koll själv)?

Erik Pelling sa...

Hej Claes!

Vilken bra blogg! Kul att du uppmärksammar vinter- och fortsättningskriget. Min morfar var en av de frivilliga i vinterkriget.

Det står klart att socialdemokratins kritik mot Sovjet och kommunismen var och är berättigad. I Finland finns dock också en historia av grova övergrepp i antikommunismens namn, inte minst under det finska inbördeskriget när Marsalk Mannerheim stod i spetsen för de "vita". Många av de människor som kämpat och ofta stupat för frihet och demokrati i Finland och på andra ställen har kallat sig kommunister. De får inte glömmas och ska inte behöva svärtas ned av kommunismens illdåd, även om man kan tycka att de borde ha insett var det elitistiska tänkandet i kommunismen skulle leda och att de kunde ha kallat sig något annat.

Claes Nordmark sa...

Erik: Hej, tack och kul att du tittade förbi!

Intressant att din morfar var frivillig i vinterkriget. Då antar jag att du sett "Framom främsta linjen"? Väldigt välgjord film.

Visst är det så att alla som kallar sig kommunister automatiskt inte stödde/stödjer den elitistiska Sovjet-kommunismen. Det finns självklart "bättre" och "sämre" kommunister om du förstår hur jag menar. Och precis som du säger så skedde väldigt hemska saker i Finland under inbördeskriget då de som var kommunister minst sagt inte hade det lätt, vilket kanske inte uppmärksammas i nog hög grad. Men man är nog lite rädd att rota alltför mycket i det i Finland, ungefär som med de misstänkta massavrättningarna som nu uppmärksammas och som man tidigare inte velat lägga så mycket energi på. Vad tror du?

Erik Pelling sa...

Bruket att avrätta deserterande soldater är djupt omänskligt och oerhört svårt att förstå. Bra att det vänds på stenar i Finland nu. Sverige har ju avskaffat dödstraffet även i krigstid men misstänker att det finns respektabla demokratier där ute som fortfarande har kvar den möjligheten...

Claes Nordmark sa...

Jo, att lyfta på stenar i Finland är bra. Speciellt eftersom man ofta brukar lyfta fram att Sovjet hade speciella "spärr-förband" som enbart hade i uppgift att skjuta de egna flyende soldaterna...och om även finnarna avrättade dessertörer är man ju inte mycket bättre i det perspektivet. Antar att det är som man brukar säga: i krig är det sällan enbart den ena sidan som begår brott. För övrigt anser jag som du (antar jag) att dödsstraffet bör avskaffas i alla länder både i freds- och krigstid.

Jag missade förresten att fråga om din morfar överlevde kriget? Deltog han i inbördeskriget?